Hej hopp i stugan

Jo, jag och min dam älskar dom flesta djur i dom flesta former. Vi bor på ett ställe där vi snart sett eller har hela sveriges fauna både utanför huset eller inomhus (lite överdrivet kanske men min dam tycker vi bor i en djurpark). Själv hatar jag bara skator, dom som är elaka mot andra djur, fästingar jag får i massor på mig varje år samt mördarsniglar.

Idag fick jag se att vi fått nya hyresgäster. En snokfamilj med barn bor under bron utanför ingången till huset. Till saken är att damen min klarar inte av ormar (även mördarsniglar iofs) utan har fobi för dom. Så min fråga är ifall man kan flytta en hel familj med ungar utan att dom tar skada och kanske överger barnen. Går inte det får jag slå upp en ny ingång på huset så damen min törs komma hem. Jag har i skrivande stund satt ut vatten till dom vilket damen kommer strypa mig för. ha-ha

Men vad göra? Någon med erfarenheter?

/PeterDeleter

PS. Stora spindlar älskar damen så ska jag sätta henne på någon ormterapi?

Det är nog inga problem att flytta, snokar har ingen utvecklad yngelvård när väl äggen har kläckts. Men i längden är det ju mycket effektivare att bota handikappande fobier, det tar inte mer än några timmar.

Naturskyddsföreningen har i vissa länskretsar lokala "ormombud" eller viltombud som hjälper till att flytta djur som valt att bosätta sig på "fel" ställe. Det är bättre att låta en ormvann person flytta dom än att slå ihjäl dom (fridlysta) eller försöka fördriva dom med andra medel vilket kanske ändå misslyckas eller slutar illa.

http://www.naturskyddsforeningen.se/

Om du tittar var ormfamiljen har sitt bo, och försöker hitta en likvärdig plats längre bort, är det inga problem att flytta dom.
Ormar håller sig till sin avkomma något/några dygn, sedan får dom klara sig själva.
Flytta dom, i stället för att döda dom, ormar söker sig till nya platser

Förstår din tankegång, men när man sitter i skiten, slår inte det sunda förnuftet till precis.

Bugar och tackar för svar.

Lite rolig sak är att jag idag såg ytterligare en som flyttat in bakom huset och stack ut sig halvägs som en muräna mellan våra slipers. Vågar nog inte tala om det för damen för då lär hon flytta från hus och hem.

Men tack för svar, ska nog först och främst prova fånga och flytta dom och sen kanske ta damen på behandling. Hon är t o m rädd för kopparödlor som kattkräket tar in ibland så kanske dags ta bort fobin och hjälper det så hon kan plocka bort mördarsniglar också så är det helt perfekt.

Ja en kombination skulle jag definitivt rekommendera! Flytta bort ormarna så att de får bo ostört och hjälpa sambo/frun till behandling, för såna där fobier är jobbiga inte bara för dem själv utan även för omgivningen. Min mamma och min svägerska är såna och jag blir tokig på dem, man kan inte gå nånstans utan att de börjar yla om ormar och var man inte kan gå osv.....Jösses! Jag som tillochmed blivit huggormsbiten och inte dött, vad förväntar de sig????

Jag håller med om att "damen" bör bota sin ormfobi, för sin egen skull.

Däremot så undrar jag om du fått ovanligt fuktigt under ditt hus, med tanke på allt regnande, eftersom snokarna fått sådan förkärlek för din husgrund. Du kanske borde kolla så det inte blir fuktskador.

Var rädd om ormarna när du flyttar dem.

Jag tänkte hänga på den här tråden med ett eget inlägg och hoppas att det går bra och att ingen tar illa upp för att jag lånar tråden. Jag tänker att det finns ormintresserade här. Själv avskyr jag ormar, får väl erkänna att det är lite av en fobi precis som hos den tidigare nämnda frugan. Men jag försöker att bekämpa den. Men visst jag driver säkert min sambo till vansinne ibland. Nu till mitt problem:

Vi bor vid vatten och har därför gott om snok och en av våra katter har visat sig ha en förkärlek för att jaga ormar. Hon har upptäckt att det finns gott om dem här (vi är relativt nyinflyttade) och sedan hon hittade den första går hon nu omkring och letar efter flera. Och den som söker finner.

En tog hon i munnen och sprang iväg med så sambon fick rycka in och reda upp situationen, hon vägrade släppa den. En annan bet hon nästan av på mitten så den dog (tyvärr?). Hur som helst gillar jag inte det här beteendet att jaga ormar av två anledningar. 1) Jag kan inte låta henne gå in och ut som hon vill för då skulle hon släpa in ormar i huset och det vill jag verkligen inte. 2) Om en huggorm skulle komma förbi skulle hon ju bli biten och vi skulle kanske inte märka det.

Saken är den att vi flyttade ut på landet delvis för att våra före detta koppel-katter skulle få bli mer självständiga utekatter. Men nu vet jag inte riktigt längre med tanke på allt ormjagande. Jag vill verkligen inte ha katter som kommer och går som de vill och därmed också släpar in ormar och jag vill inte heller att hon ska bli biten och dö. Så frågan är, kan man göra något åt detta beteende eller kommer vi tvingas ha dem i koppel i fortsättningen också?

Någon annan som har/har haft liknande problem och hittat en lösning på det?

Min mammas katt plockade ormar i 12 år utan att dö (nån gång blev han huggen och var lite slö ett par dagar). Men om de har ovanan att släpa hem bytena så skulle jag nog se till att skaffa en nätdörr, så att de inte kan gå in och ut riktigt som de vill.

Imponerande snabbt svar!

Nätdörr är ju en väldigt bra idé och lösningen på att slippa få in dem i huset. Jättebra tips!

Och om din mammas katt klarade sig så kanske jag överdriver faran med det hela. Förmodligen är det ju ändå mest snok här, vi har i alla fall inte sett något annat. Det känns ju dumt om de nu inte skall få bli utekatter bara pga detta när vi nu ändå bor på landet. Hur som helst så måste en grind också upp först bara. Denna dumma katt verkar inte ha några som helst överlevnadsinstinkter, vägen i närheten är nämligen också högintressant, så den måste bli lite svåråtkomligare. För även om det bara är en grusväg på landet så kör vissa fort.

Jag antar att detta är nackdelen med att försöka göra om vuxna innekatter till utekatter och att det hade varit bättre om de fått lära sig det här med faror redan när de var små. Men det kanske går att lära om även gamla katter, jag hoppas på det i alla fall.

Det är klart att de kan vara ute om det bara hänger på ormarna, men vägen lät ju mindre trevligt. Mammsen bor en bit ifrån stor-grus-vägen, så det var inte ett problem, men för dig så måste du ju hitta på nåt såklart. Visst är det trist att folk måste tok-köra, oavsett om de bor i stan eller på landet?

när vi åker ut till mamma har vi fått klara instruktioner om var det bor lösspringande hönor o andra djur, en döv liten pojke osv, så vi vet var vi ska köra extra försiktigt. Detta måste ju ändå de fastboende veta, fyyyy vad dåligt att de inte lärt sig vara rädda om era katter!

Vägproblemet går att lösa. Sätter vi upp en grind kan de inte springa rakt ut bara och om de i lugn och ro går ut på vägen så tror jag inte att det händer något. Det kommer nog ungefär 3-4 bilar i timmen så det är inte direkt trafikerat. Och många tar det lugnt, men sedan kommer det någon då och då som inte gör det också, som istället tänker att det är bäst att passa på när man är på landet.

Förlåt för att detta blev lite off-topic. Det var egentligen ormproblemet som oroade mig mest. Men som sagt jag kanske överdriver problemet och ser det utifrån min egna rädsla för ormar. Nätdörr ska dock tillverkas på momangen! Som sagt, bra tips.