I måndags när jag gick ner till rosengården hos mamma fick jag en obehaglig överraskning. Trots att allt är inhägnat, med vågräta ribbor, så har en rådjursunge lyckats ta sig in mellan ribborna och ätit precis på varenda ros. Farmors gamla rosor, vips borta. Och alla Schneewittchen, vips borta. Mamma rådjur hade troligen kommit in på andra sidan genom att hoppa in, nafsat lite på rugosorna som kom upp i våras. Som tur är så struntade de två marodörerna att nafsa på övriga frösådder.

Men vad arg och förbannad jag var, trots all ansträngning till att skydda växterna så är de ändå borta. Tills nästa år.

Plus i kanten är att igår såg jag att mitt monster till Passiflora edulis äntligen kommer att blomma i år! Efter hot om utebliven blomning satte jag ut jätten mot en av husets väggar och nu ser jag att det kommer knoppar. Efter 4, eller är det 5 år?! Och Stipagräset hann fröa av sig innan det stendog. Men det grämer mig att rosornas blomning tog slut så in i bövelen snabbt.

Vad tråkigt!! Hämtar de sig och blommar senare eller?

Nja, jag vet inte om de gamla rosorna hinner med att komma igen men det kan vara så med Schneewittchen har jag för mig. den blommar långt in i oktober, efter förra årets erfarenhet.

Samma sak här,odjuren åt upp de stora blommorna på Souvenir de la Malmaison och några andra med.De lämnade några knoppar kvar men ändå...så förbannat man blir på dessa marodörer.