Hej är ny här jag har undrat länge om det är möjligt att ett frö inuti en bärnsten kan ha liv och hur kan man ta bort kådan och inte skada fröet.Om fröet dog redan efter ett par år är det ngn som kan tänka sig in hur exakt en frödöd ser ut i detalj de sista minuterna och särskilt då de sista 5 sekunderna.
Tacksam för ett svar MVH Peter

Oj, det där var en för svår fråga för mig.

Troligtvis går det att få fram DNA ur ett sådant frö, men därifrån till att så, är det lååång väg. Det tror jag inte går, för i så fall skulle det redan varit gjort någonstans.

De sista fem sekunderna av ett frös dödskamp? Njaäää, det övergår min förmåga att lista ut...

Välkommen förresten ! Kanske kan du finna lättare frågor att få svar på här? Vi är ganska duktiga, men det finns en gräns.

Fröet är garanterat 100% stendött och det finns inte ens DNA kvar i det längre; många har försökt, men DNA bryts ner ganska snabbt.

Fossil i bärnsten är välbevarade, men inte "frusna i tiden".

Det kan också tänkas att ditt fossil är hyfsat värdefullt, vet inte hur vanligt det är att hitta frö i bärnsten, så det är ytterligare möjligen en anledning att inte förstöra fossilet.

Tack Azur!

Intressant fråga! Det har jag aldrig tänkt på, hur ett frö dör. Det är faktiskt lite konstigt. Hur vet man när det är helt dött? Dör det plötsligt eller långsamt, kan det vara halvdött? Det kanske är en sån där fråga som ingen vet svaret på?

Det dör nog långsamt, skulle jag tro. Och jag tror att det är väl utrett, fast jag inte alls vet.

edit: NU äntligen lyckades jag radera mitt dubbelinlägg. Inte lite segt idag. [attachment=38549:g_hn.gif]


(Hihi. Här ovanför står det: "Redigera ett inlägg i Bärnsten". Det känns onekligen lite förstenat här.)

Hihi Myosotis du upprepar dig.

Tack för era svar!Jag vill hålla kvar tanken på att ett frö kan vara i rörelse i en lufttät miljö kanske för tanken på vad som skulle titta fram.Jag har även en sten med ett knott sprängfull med blod men där tror jag allt är dött.Jag har i så många år funderat på om jag var liten som en partikel vad skulle jag då se när fröet ger upp sin kamp och lägger av hoppas ngn mer kan ge en knuff till.Tack Peter

Jag har funderat lite över frågeställningen. Under vissa betingelser kan frön överleva under lång tid. Det finns en fröbank med nedfrusna frön på Svalbard för att spara dessa till kommande generationer så visst kan frön leva länge, eller hur man nu skall definiera ett frös levnad. HUR länge vet man inte förrän man försökt få det att gro. Jag tror nog att ett frö isolerat från luften i bärnsten kan leva länge men då krävs det nog att det också ligger mörkt för ljuset kan också förstöra DNA. Man har fått frön från Lotus-växten som varit något eller några tusen år gamla att gro så förutsättningarna finns. Hur dom förvarades kommer jag inte ihåg.

Dock är det rena fantasier med grunden till Jurassic Park som bygger på att man isolerat DNA från dinosaurier i myggor i bärnsten. OM det nu fanns mygg på den tiden och dom fastnat i bärnsten så är definitivt bara myggan kvar.

Mitt tips är att du ställer denna fråga till Illustrerad Vetenskap - det kanske blir en intressant artikel, vem vet?

DNA:t bryts som sagt ned, men man kan ofta sekvensbestämma de korta bitarna ändå. Men det innebär ju inte att det är funktionellt

http://tring.zoological.museum/resources-r..._amber-3009.pdf

Jag vet inte om fröer dör plötsligt? De ligger ju i frövila och ska inte "leva upp" förrän förutsättningarna är de rätta. Jag föreställer mig att istället för att dö hastigt så tynar näringsreserverna bort med tiden och fröet torkar ut och blir allt svårare att väcka. Men man hra visst lyckats odla vissa fröer som har legat i tusentals år så det är en långsam process.

Det är bara en tidsfråga innan vi kan få fram data ur förstörd DNA också, gissar jag. Om hundra år kan vi förmodligen klona fram både mammutar och dinosaurier, om vi inte redan lyckats förstöra planeten helt då

Knappast. Det är inte tekniken det hänger på utan utgångsmaterialet. Det är som att köra en bok i dokumenttugg, slänga det mesta och sen försöka återskapa boken.

Det vill säga ungefär vad de gör som försöker göra utgåvor av till exempel grekisk lyrik, som bara finns bevarad i fragmentariska och svårtydda papyrer... men jag vet inte om jag vill se dinosaurier återskapade efter samma metod. På dikter kan man väl använda sin kreativa förmåga, men på dinosaurier och mammutar... (Lite OT, men i alla fall )

Men om samma bok finns i 100000 exemplar borde man kunna pussla ihop ett läsbart exemplar om man bara avsätter tillräckligt mycket tid och möda. Det var inte många år sedan hela DNA-tekniken sågs som science fiction, utvecklingen går framåt i rasande takt och det omöjliga blir snabbt vardag

Hur är det med relativt nyligen utrotade djurarter som tex. dronten, där borde utgångsläget vara bättre?

Man har ju redan sekvensbestämt genomet för neandertalmänniskan, och det är bara korta snuttar på ca 80 bp.

http://www.vr.se/huvudmeny/tvarsnittnr1200...c480002177.html

Intressant tråd:-)

Markus du skriver att det är en långsam process det må så vara MEN jag inbillar mig att det finns ett tillstånd hos ett frö då man kan konstatera nu är fröet dött.Om man då i tanken tänker sig tillbaka och upplevde de sista 5 sekunderna och satte sig in i vad som hände de sekunderna då skulle man kunna stoppa det slutet och bli herre över processen.Det kan låta som jag försöker leka gud men jag vill bara veta,svårt ja omöjligt kanske.Peter

Jag tror inte det. Det funkar inte så.

Det går så sakta, det vill säga fertiliteten avtar succesivt, att det "de sista fem sekunderna" knappast finns något liv kvar att tala om. Jag tror inte heller att det finns "en sekund" när man kan säga NU är den död, förra sekunden var den det inte. I alla fall inte som människor kan mäta.

Ska prcesserna stoppas, behöver det göras lååångt före de sista fem sekunderna.

Ett jämförande exempel som kanske är lättare att "se" framför sig:

Jämför lite groteskt med en människa, vars olika inre organ lägger av ett efter ett, mycket sakta och gradvis, det vill säga dess funktioner försämras sakta men obönhörligt tills de kanske bara fungerar ryckvis litegrann ibland, och sedan till slut inte alls.
De olika organen dessutom i olika "takt".

Helt död är människan inte förrän för mycket slutat fungera samtidigt. Kanske kommer döden snabbt, därför att det är ett "uppehåll" i för många organ samtidigt. Kanske förlängs livet av slumpen som ger livsuppehållande funktioner där de behövs trots organsvikten.

När har det hela gått så långt att det är omöjligt att bevara livet, trots att det fortfarande finns en gnutta liv kvar?

Död kommer inte alltid snabbt. Det kan ske i övergångar som inte är reversibla (det vill säga inte kan gå åt andra hållet, alltså tillbaka till livet)


Så frågan är inte när den är död, eller när de sista fem sekunderna inträffar. Utan frågan är NÄR behöver man gå in och stoppa processerna, för att det ska finnas livskraft kvar.

Det beror väl nästan lite på hur man definierar "död". Ett frö som fortfarande har lite liv i sig men inte skulle orka gro har gått över gränsen, men är det dött eller levande? Nästan lite som Schrödingers katt, det här.

Schrödingers frö - det är också en variant

amaira och ni andra tack för lite goa svar.För och avsluta tråden så avtar nog fröet lite kraft hela tiden och om man kunde se in i fröet varje nedgång vad den innehöll och kunna förstå det man ser då ägde man,,,,,,
Peter

Det är spännande tankar.

Hej Amaira såg din fotoblogg har själv haft stora spindlar du nämnde pedipalper (alla kanske) men några av mina spann ett särskilt nät mot glasrutan och la satsen i nätet för att sen suga upp det i frambenen och då kommer tanken hade han orgasmkänsla när han kom i nätet el. när han överförde fr. tassarna el.båda tillfällena.Jag tror båda för annars skulle han inte bry sig Peter

Förfarandet med att avsöndra spermierna på ett spunnet nät och sen suga upp det i pedipalperna är det normala för spindlar, tror inte det görs på annat sätt av någon art. Överförandet till honan kan dock ske på olika sätt. Jag betvivlar att insekter och spindlar får nogon orgasmkänsla, parningen styrs helt av nedärvda beteenden. Det är nog bara förbehållet däggdjuren.

Ja, jag har ju inte den blekaste aning om hur spindlar upplever sina kärleksliv. Tanken är intressant i alla fall.

Hos människor är känslorna livets styrmedel. Men det krävs en hjärna för det, inte bara en knippe nervändar.

Människans - liksom andra däggdjurs - känslor skapas i amygdala, den allra äldsta delen av hjärnan. "Reptilhjärnan" kallas den också, vilket antyder att även reptiler drivs av känslor. Så jag vill utöka Rudas "förbehållet däggdjuren" till att inkudera ryggradsdjuren (även fiskar har känslor vet man ju idag).


Amygdala sköter känslorna. Även dessa med "nedärvda beteenden". Sedan tillkommer hos däggdjur och mest utvecklad hos människor, frontallober, som är de allra nyaste delarna av hjärnan (och därmed också de sårbaraste). Här börjar vi få förmågan att reflektera över våra känslor (och våra liv, och våra relationer). Här hör även empatin hemma.

I frontalloberna finns vår mänsklighet. Det är intressant i sig. Som den allra nyaste delen av hjärnan, är den också sårbarare än de andra delarna, den kan lätt "slås av". Stress är en sådan avstängningsknapp.