Tack!
Om jag är proffs? Tackar för frågan, känner mig djupt hedrad.
Svar: Nej.
Om du såg mig och kameran, och mig
med kameran, så skulle du inte frågat

.
Däremot kännnr jag en djup samhörighet med "djur och natur", och jag älskar att fotografera, fast kameran är gammal och slö, kräver bra ljusförhållanden, och jag själv närmast är "nonchalant". Antingen går det att fota, eller så gör det inte det och då strosar jag vidare. Några tillbehör använder jag mig inte av. Inga extra objektiv, inget stativ, det skulle ju ändå bara vara i vägen. Bra närgräns på kameran, det är allt - fast den vill inte ställa in avståndet ordentligt, utan att ta mycket god tid på sig och "surra runt" ett bra tag. Ja, jag använder auto dessutom.
Sedan klipper jag ut den del av bilden som jag vill visa. Jag behöver alltså inte alltid gå tätt intill mitt motiv, många gånger blir det bättre om jag håller ett avstånd på ca 1 dm och klipper sedan.
Det viktiga för mig, är att "komma nära", själv, personligen. Och då menar jag inte fysiskt i första hand, utan jag har ett djupt intresse för etologi (= djurens beteende), även småkrypens och insekternas etologi. Det finns ett större utrymme för personlighet bland insekter, än man kan tro!
Givetvis utifrån deras egen utgångspunkt (inte förmänskligande), men det finns ofta en sorts kommunikation (lååångt bort från "djurpratare") som det är ljuvligt att upptäcka och ta del av.
Det är så DJUPT fascinerande!!!!!
Det finns ett samspel, och som människa kan jag vara delaktig i det. Och med kamerans hjälp kan jag visa andra vad det är jag ser själv med
mina ögon.