Hej alla..

Det jag undrar är om det lönar sig att med mycket möda ta bort mossa och lava från trädstammar och grenar. Har hört att det kan finnas mycket ohyra som man kan få bort om man orkar detta jobb.

Är det någon som har egna erfarenheter eller så?

MVH

Magnus G

Det är nog värt besväret. Nu när det är fuktigt går det hyfsat lätt också.
En glasspinne, eller annan halvmjuk träpinne är bra redskap.
INTE STÅLBORSTE!!!!
Stålborsten river sår i barken som kan vara inkörsport för diverse svampsjukdomar.

Det finns olika skolor, men inte mycket forskat kring om träden på något sätt vitaliseras eller mår bättre av att beväxtlighet på barken tas bort. Antroposofer tycker att lava tillhör "stenriket" och att de får bra resultat av bortskrapning. Själv tror jag att resultaten kommer av andra behandlingar de gör samtidigt. Lava har växt på träd i många miljoner år och träden har inte utvecklat något försvarssystem mot dem. Ett rikt insekts- och mikroliv i och kring träden gynnar dem i längden.

Om man vill ägna sina fruktträd några timmar är det bättre att syresätta och berika jorden under kronan. Om man lyfter och vänder grässvålen, lägger kompost eller löv där och till våren sår gröngödslingsväxter har det mycket synlig effekt.

Träden tar ofta upp mest näring i ytterkant av kronan så vad man gör direkt invid stammen har ringa betydelse. Främsta orsaken till att ta bort gräs där är att man då minskar risken för stamskador när gräsklippare och trimmer används.

Det här blir man glad av tycker jag! En frisk apel, Malus baccata, som liksom sina grannar befriats från grässvålen under kronan. Jag skulle tro att det är halm som ligger där. Skyddar gräset från att växa in, mot avdunstning och kyla.

Ett träd som får leva så här, eller med planterade och blomstrande gröngödslingsväxter eller ettåriga blomster under och kring kronan, får ökad vitalitet, växtkraft och motståndskfart. Det kan leva mycket länge också med denna härligt täta krona!

Kan bara hålla med Cilla... Jag tog bort gräset under mitt gamla äppelträd och gödslade lite i höstas. I våras såddes där honungsfacelia.

Har inte haft så mycket blom och äpplen som i år (gynnsamma förhållanden iofs) och vackert med blomning under.

Hej!

Ser ofta ordet "gröngödslingsväxter" i trädfrågorna. Vilka växter menas?

Mvh
Monica

Weibulls har färdig påse Gröngödslingsblanding som innehåller frön av Honungsört, Blodklöver och Jord klöver.

Bra till täckodling är gräsklipp – innehåller all den kväve växterna behöver.
Ringblommor är bra. Olika kvävefixerande ärter, lupin och liknande.

Det finns som sagt färdiga påsar med en blandning som är ganska bra.

Hittade en lista på odla.nu som är bra. Själv brukar jag tänka så här kring gröngödsling under träden:

för torra, sandiga och leriga jordar eller jordar som kompakterats
lupin eller gul sötväppling. Vill man bli av med dem sedan går man över med gräsklippare eller annan maskin. Ett par gånger så försvinner de om man inte låter dem fröa.

för normaltrötta jordar
blandning av blodklöver, bovete och honungsfacelia

för normaltrött jord där man också söker prydnad
honungsfacelia

för heltrött jord eller om trädet har mycket lite tillväxt
flerårig plan där man planterar lupiner två år och sedan annan gröngödsling, eller
rundlar under kronan med lupin, andra med ärtväxter (t ex märgärt) och tredje med blodklöver, bovete och honungsfacelia

Blodklöver - Kraftigt rotsystem, bra kvävesamlare.
Fodervicker - Snabb tillväxt, bra kvävesamlare, svagt rotsystem.
Honungsört - Bra marktäckning, snabb etablering, kraftig pålrot.
Lupin, gul, blå - Kraftigt rotsystem, bra kvävesamlare, lätt jord
Lupin, vit - Kraftigt rotsystem, bra kvävesamlare, tung jord
Perserklöver - Bra kvävesamlare, stort vattenbehov.
Rajgräs - Snabb tillväxt, bryts snabbt ner.
Senap - Bra marktäckning, bör inte odlas före kål.
Spenat - Mycket bladmassa.
Strandlusern - Bra marktäckning, snabb etablering.
Subklöver - Kraftigt rotsystem, bra marktäckning, kvävesamlare.
Gul sötväppling - Kraftig pålrot, bra kvävesamlare

Jag vill på "egen begäran" rätta mig lite:

Antroposofer tycker att lava tillhör "stenriket" skrev jag lite lättvindigt, men vill hellre skriva att jag hört det många gånger från antroposofiskt inspirerade odlare. Det finns säkert antroposofiskt skolade som argumenterar för lavaborttagning på andra sätt också, men jag minns inte riktigt hur eftersom det inte gjorts experiment där man testat motsatsen.

Jag är helt klart dubbel kring antroposofernas odlingsfilosofier. Dels har de inspirerat mig att se och finna egna former och växtföljder. Få odlingar är så vackra i mina ögon som de antroposofer gör. Maten som kommer från antroposofiska odlingar är också hur god och varierad som helst.

Samtidigt vill jag med trädvård se att man kan och vill ifrågasätta sina teorier och att de håller för tester. Jag tycker att man har mer att lära av att se hur träden själva löser sina problem, än att utgå ifrån att de alltid mår bättre av mänsklig behandling.

Det finns alltför många mytbildningar kring hur träd lever och vill leva, och ibland tycker jag att antroposofer bidrar med att sprida tro och myt utan att vilja se om det håller.

Sedan tycker inte jag att vi ska glömma hur fantastiskt vackra lavar är, och att de växer oerhört långsamt..

Sålänge jag inte är helt övertygad om att lavarna på fruktträden måste bort får lavskrubbningen vara för egen del. Tycker också det är vackert - på ett stillsamt poetiskt sätt... Gul lav är speciellt vacker, växer iofs mest på ask som har näringsrik bark.

Jag får en hel del lav i ögonen under beskärningarna, och de gör sekatören slö lite snabbare (1 000 klipp i ett lavbeklätt träd slöar ned som om det vore ca 1 300 lavfria klipp), men de är de enda nackdelarna med lav på träden som jag kan komma på.

Det finns fördelar ur beskärningsperspektiv också: Lavarna gör att kläderna doftar skog när man kommer hem från klättring och beskärning. Härligt!

För trädens skull tror jag att lavar är bra så länge inte någon visar något annat, och min tro är baserad på att träden inte utvecklat tillstymmelse till försvar mot dem.