Jaha, så stod den där idag igen, den förbenade cykeln som jag varje dag i en veckas tid rullat ut från vår trädgårdsgång, ut på vägen igen. Cykeln är inte vår och jag vill inte ha den på vår gång. Säkert är den stulen och därför tänkte jag att ägaren kanske skulle få syn på den om den stod ute längs med trottoaren, byn är ju liten.
Varje dag ut med den! Och varje dag står den där inne igen!
Efter en vecka börjar jag surna...
Vi bestämmer oss för att anmäla den stulen till polisen, men frågar för säkerhets skull grannen om den tillhör någon av hennes barn.
Hon hade också surnat till.... för hon tyckte att vi ställt cykeln i vägen på trottoaren och varje dag hade hon måst flytta in den på gången igen. Slarvigt, hade hon tyckt.
Så kan det gå! Vi log båda två.

-Det hade säkert inte behövt gå en vecka om det varit så att vi bodde i huset, men vi håller på att renovera det och bor inte där.

Sanna

För 6 år sedan hade vi också "besök" av en främmande cykel. Tämligen ny Monark City-Bike, olåst, vid vår tomtgräns.

Kollade med ungdomarnas kamrater, men, nej...

Grabben forslade ner den till polisen, och sedan glömde jag den. Tills de ringde (från polisen alltså) och jag "hade blivit med cykel".

Kunde inte tänka mig att ingen skulle kolla efter den där. Men: Tack för cykeln. Den har gått några varv på tjejvättern och gjorde sin plikt så sent som i morse när jag cyklade till pendeln.