Alla har vi ju olika mening om vad som är livets mening skulle va intressant att höra vad andra tycker,
Livets mening för mig är att ta varje dag på allvar för det kan va den sista.den största meningen med livet för mig är mina barn och barnbarn och !som många tycker kanske är löjligt MIN Katt.Att vakna upp varje morgon och inse att man ha det himmla bra trots allt annat skit Att ha förmågan att kunna röra sig att kunna tala känna doffter ja allt det där!Va tycker ni andra är viktigt i livet ? Det här är väl en så kallat utmaning i vad som är bra med livet
Någon klok människa frågade vad är meningen med livet? =JO det är livet

För mej är frihet att göra det som jag är intreserad av livets mening. Det kan vara olika saker under livets resa just nu så är det följande.


Att dra ut att cykla under ett par timmar.

Vandra i skogen.

Odla grönsker.

Ha ett jobb.

Familjen.

Träffa nya och gammla vänner.

Det finns nog massor utav små saker som man inte tänker på,som är en del av livets mening.

Det är att vara rik!

Alltså inte på pengar, förstås, utan på kärlek, tid, vänner, upplevelser etc...
Allt som man ler och skrattar åt, allt som värmer en inombords och allt som lär en något nytt. Det tycker jag är livets mening!

Intressant tråd!

Livets mening för min personliga del är att leva så väl jag bara kan: äta bra mat, vara rädd om min kropp och lyssna på dess signaler, ta hand om mina barn som jag har satt till världen... Det är liksom grundbultarna kan man säja.

Sen finns det som Andersen säjer, en massa småsaker som är betydelsefulla här i livet, men som kan skifta genom åren. Just nu för min del, är livets mening att lära mig leva helt ensam, eftersom barna flaxat iväg åt olika håll (jag är dock inte övergiven, märk väl) och jag bor för mig själv för första gången på över 30 år - det tar ett tag att vänja sig: det blir som en ny platå att stå på. Dessutom har jag fullt upp att försöka hitta jobb, vilket tar mycket energi speciellt mentalt. Att umgås med familj och vänner är viktigt. Att ha intressen som aktiverar hjärnan är också viktigt.

I det större perspektivet så tycker jag att livets mening är just att leva! Att ta vara på sina dagar här i livet på bästa sätt och bästa sätt är ju upp till var och en att bedöma vad det är.

För mig är meningen med livet att mänskligheten ska ta hand om planeten Jorden som är vårt ursprung & livets uppkomst.
För att kunna göra det och få Jorden och allt dess liv att bestå, måste vi föröka oss och ta hand om de nya generationerna med stor omsorg och kärlek och dela med oss av den kunskap vi hittills har.

I övrigt finns förstås en massa saker att vara tacksam för, glädjas åt & njuta av på det rent personliga planet så som nämnts.
Det är livets bonus!

Om jag tänker livets mening i riktigt stort perspektiv så ser jag ett ständigt kretslopp - allt föds och lever och dör och skapar förutsättningar för ett nytt och ständigt pågående och föränderligt liv.

Det finns forskare som anser att allt liv och allt levande är självdestruktivt och det kan ju isåfall förklara varför livet på Jorden ser ut som det gör!

Sprida sina gener och förverkliga sig själv och sina drömmar.

Meningen med livet är att hitta den person man levde med i ett tidigare liv och fortsätta utvecklas tillsammans genom att njuta av kärleken och känna harmoni, jag har efter 47 år hittat rätt i livet

för mig är det att på nåt vis komma ifrån mitt nuvarande jobb och vara med normala människor. Får jag sedan jobba med något jag tycker är kul så är det en bonus. Lite fritid efter jobbet och innan middag vore också skönt. Komma tillbaks till vardagen och hinna umgås med människor och inte oroa sig jämt för jobb och ekonomi

Livets mening för mej: att försöka fortsätta leva,trots alla "bakslag".
Leva för våra djur!
Annars är det inget att leva för, tyvärr.

För mig är livets mening att ha kommit till en sådan inre (och yttre) trygghet att jag inte är rädd för massa saker och därför äntligen kan njuta fullt ut av varje dags nyanser för att jag ÄR just här och nu. Så livets mening för mig är nog helt enkelt livet i sig i kombination med frånvaron av ångest, tomhet och meningslöshet. Fick jag önska mina medmänniskor något så vore det detta, att känna meningsfullhet i varje stund av dagen och kunna vila i det.

Jag undrar ofta varför det ska ta så lång tid att bli någorlunda klok att man är så gammal att man redan avverkat de flesta viktiga livsvalen innan man hade förstånd nog att göra det välgenomtänkt

Personligen så vet jag faktiskt inte alls vad som är livets mening. En del tror sig veta, vilket jag kan bli ganska avundsjuk på ibland.

Vad som är ett meningsfullt liv för mig personligen är något som skiftat genom åren. Just nu vill jag försöka göra lite, lite skillnad och lämna några positiva avtryck, innan jag blir gammal och trött. Samtidigt försöker jag att njuta av de goda stunderna. Jag jobbar också ganska hårt med att tycka mer om mig själv, vilket inte är så lätt...

Livets mening måste vara kärlek i alla dess former. Utan det så vore livet outhärdligt meningslöst.

Jaa. Och då kan vi byta tråd

Det har du redan lyckats med





Jag vet inte heller vad som är meningen med livet. 42. Eller att föra sina gener vidare. Mitt liv känns inte det minsta meningsfullt.

livet går lite upp och ner...

Nämen....

Du får en styrke av mig.

Men.. Skriv inte så... Vaffördå??? Ska jag komma och ge dig en box på nosen plus en och annan kram

Då får du en stor och en av mig också.

Olle

Det är klart ditt liv har en mening !du har bara inte upptäckt det än meningen med livet kan vara så oändligt mycket men ibland kan det ta en tag innan man kommer på det som det gjorde för mig !

kram på dig Myosotis, jag vet hur det känns att känna noll och inget. Men tur det finns blommor och trädgård eller hur, fast jag är ju bara ett skogstroll? Du har i alla fall piggat upp mig flera gånger!!!

Det är väl även så, att det kanske inte alltid är livets mening att det ska vara lätt... Tror inte att det finns nån enda människa som alltid har det lätt, men som tur är har vi människor en otrolig förmåga att klara oss igenom många jobbiga situationer och perioder.

Jag har en väninna som miste sin enda dotter och enda barnet, för snart tio år sen, i en bilolycka. Vi var ut till hennes grav idag och jag kan personligen inte fatta att min väninna klarat sig igenom den här tiden med sinnet i behåll. Där kan man ju fundera över meningen - vilken mening är det att nån ska bli drabbad av en sån händelse?

I jämförelse har jag inget att klaga över alls...

Oj!
Alba -
Chamo - (ja! Gör det!)
Olle -
Motti -
skogstroll -

Nej Gunnel, du har rätt, och jag har heller inget att klaga över, jag har det jättebra. Men gör det någon skillnad om man finns eller inte? Mina djur uppskattar att jag finns i och för sig. Men annars. Borde vi inte alla göra det som Orkidétjuven gör? Ut och rädda världen! Det hade varit meningsfullt!

Kramar på dig

Undrar vart du bor.

Det är väl klart att det gör skillnad att du finns! Om inte du hade funnits så hade t.ex en mängd katter inte haft det bra idag! Man behöver ju inte rädda hela världen själv. Jag tycker nog att du verkligen har dragit ditt strå till stacken!

Jag är personligen övertygad om att ALLA finns av en anledning - ingen föds utan mening. Den övertygelsen räcker långt för mig. Vad man sen gör av sitt liv är ju upp till en själv. Vissa vill rädda världen, andra tycker att det räcker med att rädda sig själva, enkelt uttryckt. Alla har en uppgift.

Det finns en bra text som Moder Teresa har skrivit, den är lite väl lång för att lägga in här, men andemeningen är att även om allt man gör glöms bort imorron ska man göra det ändå, vad än man nu gör. Allt behöver inte ha en större betydelse, det kan räcka att det betyder nåt för en själv. Min väninna blev glad över att jag ville följa henne på graven igår t ex... ingen större betydelse, men för oss betydde det mycket.

Tror du på gud? Det önskar jag ibland att jag hade gjort, det underlättar nog. Men jag ifrågasätter för mycket för att kunna göra det.


Ja på så sätt är det ju kanske en mening. Jag är nöjd med att vara som jag är när det gäller vissa egenskaper. Ställa upp för vänner eller vara ärlig t.ex. Det är något jag har valt och som jag lever upp till. Men gör det automatiskt livet meningsfullt? Tänk dig en förälder som gör allt för sina barn, som uppoffrar sig och inte unnar sig själv något. För barnen är detta högst meningsfullt, medan föräldern kanske kan känna att det egna livet är meningslöst... dumt exempel, men du förstår kanske hur jag menar.

Nej, jag tror inte på Gud, jag är ateist. Jag tror på människors egna förmågor att forma sina liv, tror inte att det finns nån "högre makt".

Det där med att lägga ner tid på sina barn... ja, jag förstår hur du menar. Men det kan även vara så att det kan kännas ytterst meningsfullt att ge allt för sina barn, inte alltid man känner att man uppoffrar sig. Då är man fel ute anser jag. Har man valt att skaffa barn borde det vara naturligt att ge allt för dom, är min bestämda uppfattning. Jag har personligen gett mina barn allt jag har att ge som förälder, men ser det absolut inte som nån uppoffring - det har varit mitt eget val här i livet, därför har det känts ytterst meningsfullt. Barnen ÄR ju ens eget liv! En del av det i alla fall... Fast jag har unnat mig själv saker också naturligtvis: det ena behöver inte utesluta det andra.

Men allt är ju upp till var och en: att välja sånt som känns meningsfullt eller inte... Sen kan man ju ändra sitt sätt att tänka också och på så vis inse att man lever ett meningsfullt liv.

Precis, det var därför mitt exempel var så dåligt.
Att påverka någons liv till det bättre låter ju meningsfullt, då har man förändrat någonting.

Jag tycker inte att det var ett dåligt exempel... det finns säkert föräldrar som känner som du beskriver.

Det kan ju även vara så att när barna blivit vuxna och flyttat, som för mig numera, kan livet kännas mindre meningsfullt om man lagt hela sin själ och sitt liv på barnen under uppväxten. Då kan man behöva ta omtag och hitta nya meningsfulla uppgifter i livet... Eller det kan vara andra omvälvande händelser som gör att man måste omvärdera sitt liv, men för mig är en del av livets mening att utvecklas så länge man lever.

Livets mening för mig är att lära mig:empati,tillit,ärlighet,kärlek,förståelser,acceptans,respekt,ta vara på naturen,hjälpa min nästa,hjälpa naturen att må bra,hjälpa djuren och mycket mycket oändligt mycket mera.....och självklart ger mina barnbarn och barnbarnet stor mening i mitt liv och så mina kära goa vovvar!
Så är det nog att helt enkelt att leva på det bästa möjliga sätt och det utan att göra illa min nästa varken verbalt eller fysiskt!

Livets mening är att vakna på morgonen och se kärleken och få tillbringa ytterligare en dag med honom

Håller med dig !du har fått med det jag själv tycker är meningen med livet

Håller nog med Myosotis om att det ibland inte känns som att det finns någon mening.. ska jag vara krass tror jag nog mest på att vi är satta på jorden liksom kackerlackorna för att föröka oss..

Att det ska finnas en mening är det nog vi människor som har uppfunnit... mest för att ha nåt att göra..

Men visst glimtar det till ibland.. små stunder, ögonblicksbilder som göms i hjärtat, min sons skratt, en gamlings tacksamma hand på jobbet, en vacker blomma som jag frösått själv.. solen som värmer på näsan.. en fika på stans mysiga cafe med mina underbara arbetskamrater.. Försöker verkligen suga åt mej av de stunderna för det är det som gör att jag orkar fortsätta.. inte planera för mycket utan att leva i nuet..

Är det inte rätt stor skillnad på vad meningen med livet är för en själv och vad meningen med livet generellt är?

Jag tycker att meningen med livet är väldigt pesonifierat !det är ju som person man försöker hitta meningen med livet.Det hjälper ju inte att andra hittar meningen med livet, om man inte själv har hittat den :confused:Man blir lite sorgsen när man läser här att det finns dom som inte hittat dit utan tycker de bara överlever från dag till dag Men va så säker !livet har en mening för eller senare förstår man det.Visst finns det dagar då man tycker allt är skit annars vore man nog inte normal Men en dag som i dag sol och blå himmel harmoni och alltet ! då är man glad över att finnas till Lycka behöver inte var jättestort elle lyxigt det kan va de pyttesmå sakerna som gör en lycklig och som ger mening åt livet !kanske vi siktar för högt ibland och därför blir besvikna på li vet ?

Klokt sagt, jag håller med om att vardagslyckan är det som ger mening. Nutid är egentligen det som är mest påtagligt, resten är minnen som ska rekonstrueras eller illusioner om framtiden. Så går man runt och oroar sig över sånt istället.
Lycka ska inte vara ett självändamål, man får inte glömma alla de saker som kretsar kring lycka. Det är dom som betyder någonting.
Lyckan är inte allt, eller?

Visst är det så! ....och så mycket man tar för givet! Det finns så mycket att vara lycklig över och som ger livet mening!

Kan tala om att i dag hade livet verkligen en menig för mig !en härlig dag med blå himmel och solsken ,katten som satt och tvättade sig, Storlomen på sjön ,Ekorren som sprang med vinterföråd och grannen som kom med blommor till mig och vips !fyra timmar bara försvann jag kunde inte fatta vad tiden tog vägen jag hade ju just vaknat Hade inte ens ätit middag ju helt plötsligt va klockan fyra!

Tiden går fort när man har trevligt!

Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är till helt enkelt för att levas.

Goethe

Jag, och säkert många med mig uppskattar att du finns

I de små sakerna kan man också bidra till att världen räddas

Det är väl tur att vi inte alla är ute och rädda världen !hur hade det set ut ? några behövs ju i den alldeles vanliga världen också alla är inte menade att bli något "stort"ute i världen många är menade att göra små saker i det tysta.Bara att vara Mamma och mormor tycker jag är viktigt och att finnas där för dom som behöver en !det kan göra en stor skillnad det