Hej i stugan

Bakgrunden är denna:

Jag och min "dam" flyttade ihop för några år sen och förutom djävliga ungar från båda sidor (inte så farligt. he-he) så följde även en katt ("cat from hell" som en del sagt) med på köpet. Katten präglad på damen enbart men ibland kunde han visa ödmukhet även mot mig även om han kunde vara en "pain in the ass" ofta och riva/bita mig och andra. Trots detta så kan man inte låta bli att älska ett djur och igår var vi tvungna att avliva honom. Vetrinären som vi träffat tidigare med andra åkommor tyckte också det var bäst så. Han var ju trots allt runt 16 år.

Den här kissen är mycket saknad nu och jag undrar vad ni tycker om att skaffa en ny där jag också är delaktig i valet av katt. Jag älskar djur och skulle kunna tänka mig en ny kisse redan idag men kanske damen som haft förra katten behöver tid på sig? Undrar lite med om någon har erfarenhet när det är lämpligast ta hand om en katt när det gäller årstid. Vi bor i ett hus nära skogen och tycker att en katt ska få ströva lite fritt inom vissa begränsningar. Jag tror att det kan vara lämpligt redan idag skaffa en ny katt så den får veta/vänja med att den kan få gå ut innan huset stängs av pga kylan och katten måste stanna inomhus. Eller har jag fel? Kanske bättre vänta tills i vinter och ge katten möjlighet kunna gå ut på våren och kissen blir jätteglad?

Tja, hoppas ni fattar lite dilemmat och ser fram emot svar från er som har erfarenhet av detta. Precis städat bort allt vad förra katten hade här hemma såsom låda/matskålar etc. och det var inte roligt.

Fridens 3 liljor

/PeterDeleter

Ja, nog kan då jag tycka att det är en bra tid på året att ta katt nu... Det är ju ett tag till vintern förhoppningsvis så katten hinner ju växa på sig å så. Mest upp till er om ni mentalt är redo för en ny kisse nu.

Kanske bättre om den får vara innekatt fram till våren tycker jag. Den får ju ändå vara inne ett tag i början och om den sen måste vara inne hela vintern är det kanske lite taskigt att släppa ut den en kort period under hösten. Många tycker att man inte ska ersätta ett djur med ett annat, och det är ju upp till var och en. Men jag tycker inte alls att man ersätter. Det är en ny individ att älska på ett nytt sätt, och för mig hjälper det mot sorgen om man har någon att ta hand om. Det innebär inte på något sätt att man kommer över förlusten av en viss individ.

Sen är det en annan sak: Jag tycker det är fel att stödja folk som inte kan/vill kastrera sina katter genom att köpa kattungar av dem. Det finns tusentals katter överallt som söker hem och som avlivas för att de är oönskade. Om inte de som producerar kattungar upplever att det är svårt att bli av med dem så slutar de aldrig producera ännu fler och katthemmen blir om möjligt ännu överfullare. Vill ni gärna ha en kattunge så finns det det också på katthemmen, annars väntar många, många vuxna katter på ett eget hem.

De gånger jag har skaffat ny katt har det varit i månadsskiftet okt/nov.
Första gången av en tillfällighet, andra gången medvetet.

Jag tyckte nämligen det var jättebra för kisse att börja "karriären som huskatt" hos oss med att vara innekatt några månader och bli "präglad" på oss innan utelivet började.
Första gången var katten ca 4 månader och alltså född på sommaren (vilket sas vara de snällaste katterna! ) Jo, det var en mycket snäll katt!
Andra gången var kissen 1,5 år och det fungerade utmärkt också.
Hon fick börja gå ut i slutet av februari i den mån hon själv ville.

Hur lång tid det tar innan man är beredd att ta sig an en ny katt är nog väldigt personligt....

Hoppas ni tar en katt från ett katthem!

Jag skulle föreslå att ni skaffar två när ni ändå håller på. Det blir mycket roligare för dem och er.

Är det vid sommarhuset de får vara utomhus, så kan ni lika gärna skaffa med en gång eftersom 3 månaders kattungar inte ska springa lösa utomhus. Sen tycker jag nog ni ska gå med dem i sele, åtminstone tills de vänjer sig ordentligt med omgivningarna.

Jag/vi, har skaffat ny katt ganska så snart när någon gått bort. Det brukar bli så tomt och eländigt så vi vill gärna ha en liten som livar upp oss.

Nu har vi hela fyra stycken, så vi ha fullt upp.

Lycka till!

Pius

Ja, skaffa två!
På så sätt lär de varandra att vara katter. De har fantastiskt sällskap av varandra och om ni någonsin behöver presentera dem för andra katter kan de "prata katt"... Vi skaffade två samtidigt av den anledningen och har aldrig behövt ångra oss, de är så mysiga ihop. Dessutom skulle seiösa uppfödare och katthem tex aldrig sälja bara 1 kattunge...

Va?! Får man inte köpa 1st kattunge?
Låter helt konstigt i mina öron.......

3 veckor en flicka o en pöjk rumsrena på en gång. Min erfarenhet är att de lär sig fort. I alla fall vi har haft våra kissekatter inne utifall någon som ville köpa dem vill ha dem som innekatter. Om inte annat är de lite "blyga" för att gå ut ändå när de är små. Blir de utekatter så blir de nog det när de hittat till sina nya ägare.

Se bilder min blogg på länken nedan

Jag var kanske lite otydlig. Jag menar att man inte får köpa kattungen och ha den ensam, dvs har man inte katt sedan tidigare måste man skaffa 2. har man redan en kompis åt bebben går det naturligtvis bra.

Detta gäller som sagt mer seriöst folk. katter för 100 spänn på blocket räknas nog inte hit. Men stockholms katthem säljer aldrig "ensamma" kattungar eller hur man nu ska säga

Hej och tack för svar!

Underbart få detta och jag lovar att vi tar det i beaktande som det heter.

Kanske jag som kille som vill fylla upp tomrummet efter en ny katt att skaffa en för tidigt? Men tack för svar och jag är tacksam just nu trots jag är förbannat ledsen samt man/vi hör katten i huset fortfarande.

Himlars vad man kan bli förtjust i ett kattskrälle va?

Fridens tre liljor!

/PeterDeleter

Säger massor med bra saker om dig att du blir så fäst vid din kisse...

Så tråkigt med kissen.

Jag hoppas det löser sig till det bästa med en ny kisse i familjen.

Och nu måste jag nog protestera, jag anser mej vara en seriös uppfödare , men jag kräver varesej att mina kattungeköpare köper 2 katter eller att dom redan har en katt innan.
Det jag kräver är att köparen är medveten om att katten kanske kommer visa att den inte trivs som ensamkatt och att dom då kan tänka sej att skaffa ytterligare en katt.
Jag skulle med andra ord inte sälja till en familj som med bestämdhet säger att dom aldrig i livet vill ha mer än en katt. Där är begränsningen.
Sen vet jag att vissa katthem inte säljer ensamkatter, vilket jag tycker är vansinnigt, om katten trivs ensam beror på katten men också på hemmet den kommer till.

Om du TS kan tänka dej en vuxen omplaceringskatt kan du höra av dej till mej, jag kanske har ett förslag :-)

Jag vet faktiskt inte många katter som trivs i andra katters sällskap som vuxna.
Har man t.ex en kull kattungar som får växa upp tillsammans så är de ganska beroende av varandra ganska länge, men sedan börjar de försöka jaga bort varandra från gården, trots att de är kastrerade. Det är den starkaste som blir kvar. Är de andra tillräckligt envisa så håller de sig kvar på gården, men den sammanhållningen som var förut finns inte kvar. Alla djur vill inte leva i flock även om vi som människor gärna vill tro att alla vill vara som oss.

Jag kan naturligtvis inte utala mig om vad som försigår i katters huvuden och jag har inte pratat med ALLA vettiga uppfödare. De uppfödare och vettiga kattälskare jag varit i kontakt med har propsat på detta. Eftersom jag gladeligen erkänner mig mer okunnig i ämnet än de, rättar jag mig.

Jag skaffade följdaktligen två kattungar, och tvekar inte en sekund på att i alla fall dessa två berikar varandras liv, det går inte att ta fel på. Detsamma gäller mina tre kollegor som gjort på samma sätt.

Detta beror naturligtvis på vad katten är van vid. Mitt intryck är att det handlar lika mycket om att katter ska lära sig kommunicera med andra katter, som det handlar om sällskap. Katthemmen får tragiskt många katter i retur när allergier/ändrade livsförhållanden gör hemmet olämpligt. Katten blir lättare att omplacera om den är "socialt kompetent".

Menar inte att förolämpa någon, men detta är de råd och erfarenheter jag fått, och eftersom jag tror på dem delar jag med mig av dem.

Först och främst: Vad tråkigt att ni fick ta bort er misse! De lämnar ett tomrum man faktiskt inte trodde var möjligt!

Jag har två katter nu, den ena 13 år och den andra 8 år. De var inne hela tiden ända tills för ca 2 år sedan, då vi skaffade vårt sommar-ruckel ute på en ö. I stan har de aldrig varit ute annat än i koppel och då kanske totalt tio gånger på alla år.

De älskar verkligen att vara ute och den yngsta har till och med börjat jaga möss!
När vi inte är vid sommarstället, bor vi i lägenhet, och det funkar jättebra att ha dem inomhus där. De klagar aldrig på att de inte får gå ut.
Så jag skulle nog skaffa en nu snart om jag vore er, och "drilla" den inne och med er först. En bra bonus kan ju bli att den, som våra, inte kissar eller så ute, utan går in för att gå på lådan. Detta medför att grannarna slipper få kattbajs eller kiss i rabatterna.
Det där med en eller två... Jag har alltid haft minst två, men då är de ju inne den mesta tiden. Det känns bäst för min del att ha två om de är ensamma inomhus hela dagarna när man jobbar. Om den är ute, så kanske den hittar kompisar och då kanske det inte spelar lika stor roll? mina har iaf mycket nöje av varandra!

Vi är också på jakt efter en "ny" misse, eftersom den äldsta är lite trött och den yngre vill ha en kompis att leka med. Så vi får hoppas att vi bägge hittar var sin ull-tott snart!

Jag har tretton stycken. De skiter med största sannolikhet ute, både i mina och andras rabatter, men de kommer också lika gärna in utifrån och sätter sig direkt i lådan.
Den äldste är ca 6 år och de yngsta är 12 veckor och de jagar allihop, trots att de hela tiden har tillgång till mat. (Det finns ju någon gammal bonnamyt som säger att katter inte jagar om man ger dem mat - riktiga katter jagar oavsett.)
Kompisar får de inga utomhus för kommer det hit en främmande katt får den lägga benen på ryggen. Grannens katt kom upp en sväng och skulle hälsa på och den scenen såg ut ungefär som i Hollywoodfilmernas gängscener i övergivna garage. Mina katter vill inte ha fler "kompisar", de har fullt upp med att stå ut med varandra.

Red. felräknat vid morgonkaffet. Det är ju september nu. Katter som är födda i Juni är verkligen inte 8 veckor

13 katter! Underbart! Vi har som flest haft 8 katter på en gång (mammas sex katter och mina två på besök). Fullt hus, men kul!
Igår kväll bråkade Anton (8-åringen) med någon annan katt ute någonstans på tomten, vi hörde dem bara, det var så mörkt. Han kom in en stunde senare, men verkade inte ha fått så mycket stryk. När vi idag tog en tur på tomten, hittade vi "the Crime Scene" och det var med viss stolthet vi konstaterade att det var en massa cremefärgad päls som var strödd på backen. Den gamla blåmaskade innekatten har tuffat till sig betydligt med andra ord...
Men de gör faktiskt inget ute, utan de går alltid på lådan inne. Som tur är. A kan komma studsande som en kula och hoppa rakt in i lådan och himla med ögonen av lättnad. Jag skulle ju tycka att det vore bra om nästa misse också höll sig till det!

Kan inte mer än hålla med tidigare talare. Skaffa två katter om du har möjlighet. Nu är en den bästa tiden att skaffa katt. Katten har inget behov att gå ut när den är liten. Sä när åren kommer så är det lagom.

Så tråkigt att ni blev tvungna att avliva. Jag har fått göra det några gånger i livet och det är alltid lika jobbigt. Man vänjer sig aldrig.
Det är med att skaffa ny direkt eller vänta är ju oerhört personligt, och det är väl bäst att prata med din fru/sambo och höra hur hon känner.

För mig var situationen lite annorlunda.
Jag hade inte möjlighet att ha mina två innekatter ute där jag bodde tidigare. Men när jag flyttade ihop med sambon och hans fyra inne/utekatter skulle mina så småningom också få vara ute. Vi har kattlucka i huset, och det fungerar fantastiskt bra. Vi flyttade ihop i november och efter en månads vistelse bakom hönsnät (och kanske ytterligare en månad av tillvänjning i hela huset och närkontakt med fyra nya katter) så började mina innekatter att lära sig luckan. Tyvärr lever inte den ena längre, men han älskade att vara ute. Han följde med på promenader och gick och kvittrade nöjt. Den andra älskar också att vara ute, och kommer in på kvällen när jag kallar på honom, och sover sedan hela natten bredvid matte i sängen...

Nu kommer jag äntligen till saken... Fundera på att skaffa kattlucka!
Vi bor på landet med skogstomt så det funkar bra med lucka, men man får vara beredd på att katterna kommer in med sina fångster. Detta är inte alltid så kul...

Tänk bara på att inte hålla katten inne för länge om du ska låta den gå ute så småningom.
Min ena blev som sagt överkörd, och det är väl en risk man alltid tar med katter som får vara ute, men kanske särskilt om den inte vant sig vid att vara ute från början. Harry (som han hette) var en väldigt lugn och orädd katt och det kan ha varit till hans nackdel, eftersom han inte var van att vara ute. Han var också bara drygt ett år när han blev överkörd, så han hade ju inte varit inne så himla länge. Eftersom han var så orädd vandrade han långt och kom för nära 70-vägen som ligger en bit bort från huset.
Min sambo har nog haft närmare 15 katter under de dryga 20 år han bott i huset, och ingen har blivit överkörd tidigare. Därför tror vi att det blev så för att Harry var orädd och inte kunde "hantera" vägen.

Jag har tidigare alltid resonerat att innekatter mår lika bra som utekatter bara de blir aktiverade och har det bra i övrigt, men jag har ändrat mig efter att ha sett mina två katters lycka över att vara ute och att jag märkt på deras humör och välmående att de mår/mått bättre sedan de fått gå fritt in och ut som de vill.

Oj, vilket långt inlägg det blev! Hoppas du inte somnat...
Lycka till med att hitta en ny katt eller två!

Jag har för tillfället 4 katter, har alltid haft katt både ensamkatt och flera på en gång. av mina katter är två gamlingar på 14 och 16 år. Vad dem anbelangar så är de totalt onintresserade av de andra katternas vara eller icke vara. De kunde inte bry sig mindre. De är kasterade damer som går ut på sommaren och inne på vintern. de andra två är av raskatt och en social ras så de letar efter varandra och "gråter" om den andra är borta. Dessa går inte ute nu eftersom de inte är kastrerade, men när de blir kommer de också få ta del av naturens frihet här på landet.

En eller två katter är nog individuellt och beror helt och hållet på vanan, katten och ägaren. Kan tycka att de katthem och uppfödare som "kräver" fler katter i hemmet som de placerar i, är lite urskiljningslösa. De borde väl också få in katter som är ensamkatter? Det borde bedömas individuellt annars tycker jag nog inte att de kan klassas som seriösa utan bara okunniga. Katthemmen borde ta tillvara på de som vill ta emot katt från dem då det är svårt att placera dessa katter.

En annan fråga kan ju vara att människor kan ha en förmåga att lägga sina egna känslor och värderingar på katterna. De har inte samma känsloliv som oss.

Som jag skrev redan tidigare handlar det inte om alla katter på katthemmet utan kattungar.

Personligen dömer jag inte katternas känsloliv efter mitt (trivs bättre som "ensamkatt") utan på de lyckliga katter som vuxit upp i par och inte gillar att vara utan varandra samt de uttråkade katter som lever ensamma i min närhet.

En ensamkatt som är utekatt lär aldrig bli utråkad därför att han har alla element ute som roar honom jakt klättra i träd springa tokrace jaga löv bevaka revir osv,en utekatts jaktinstinkt blir alltid stimulerad ute.Jag själv har aldrig haft mer än en katt åt gången ,den jag har nu är 8 år och är en glad och lycklig katt och jag är inte säker på att han skulle uppskatta att vi skaffade en till då han är van att vara herre på täppan här.Det är lite skillnad om man väljer att ha innekatt då kan det vara en bra stimulans att skaffa två på en gång i samma ålder när de är små,att samanföra vuxna katter är däremot ett lotteri det kan bli väldiga konfrontationer och slagsmål.Jag tror det är väldigt individuellt hur katter tolererar andra katter men det är aldrig någon garanti att de kommer överens.Däremot verkar det många gånger vara enklare att samanföra kattungar med vuxna katter de verkar förstå att den lille är en unge som man måste tolerera och ha översende med.Att ha en innekatt kräver mer av ägaren eftersom man måste aktivera katten mycket meroch ge honom det han går miste om som utekatt som han inte har som innekatt.