Enklast är väl att inleda med att slussa er som vill vidare till min blogg som för dagen hyllar pliktverket, men inlägget här i sig handlar mest om det fantastiska maskineriet bakom förvarsmakten och deras sätt att organisera och vad det har haft för betydelse i samhället.
Det känns lite som att i takt med att man minskar försvarsmaktens medel och ju färre som gör lumpen, desto mer förslappat blir resten av samhället när det gäller organisation och planering?
Nu är min blogg väldigt riktad mot skolan och den är bara en liten del av vad jag menar med "samhället", utan vad jag menar är att för varje år har "trixa och fixa till halvdana lösningar" blivit en del av vardagen nästan överallt? Eller?