När Diva och Hero har varit ute på tomten och kisselissat och dom vill in så ställer sig Diva mot fönstret till vardagsrummet och tittar in, visar på det sättet att jag ska släppa in dom. Om jag inte ser henne direkt så lägger hon till ett gnäll också.
När jag går för att öppna så sitter Hero vid dörren och Diva kommer när hon vet att jag är på väg.
Jag hör hur dom tänker, Diva : Vänta här så fixar jag in oss!.
Hero: Okej, jag väntar här.

Gulligt!

Jag har en katt som gömmer kuddarna i sängen om vi inte ger honom uppmärksamheten direkt....

Skäller vi på honom för att han gör något dumt, hämnas han med att dra ner allt han får grepp om på vardagsrumsbordet. Han sitter på golvet och skickar upp tassen på bordskanten och bara drar...

Kommer någon och hälsar på, ska alltid denne nya besiktigas, helst genom att vässa klor på byxben, om den nye inte genast lyfter upp honom och kelar...

Den andra katten tittar på TV. Han följer noggrant med i allt som händer i rutan. Kommer någonting farandes som eventuellt skulle kunna dödas, har jag en flygande ekorre som sakta glider ner utefter bildröret, medan katten vilt hugger efter det som rör sig...

Jag ser det framför mig!
Hero kollar på tv också. Idag när jag satt vid tv:n så bytte jag kanal, och vilken blick jag fick! Vad gör du morsan!!?
Varje gång dom kommer in så ställer dom sig och viftar på svansen och är JÄTTEGLADA och slänger lite blickar mot godisburken.. Inte har vi lärt dom det, MOR min aja baja dom får inte godis hela tiden!

Nemo kollar också på TV. Djurprogrammen är intressanta men tyvärr så skäller han på det mesta som visas. Hästar och kor gillar han inte och ibland vissa människor som visas. Ibland lyssnar han när jag säger tyst och att det är bara på tv-en så lägger han sig ner och kollar men ibland får vi byta kanal för att få honom tyst.
När han ska leka med husse så kollar han matskålen först, är det slut på torrfodret så leker han inte, som en fix idé han har fått.

när jag fortfarande bodde hemma hos mamma hade katten ronja för vana att väcka mig på morgonen, om jag enligt henne sovit för länge. Vanligtvis genom att sätta sig på min bröstkorg och stirra mig i ansiktet. Om jag inte reagerade tog hon till drastiska metoder: som att sträcka fram en tass, ta ta i min underläpp med en klo eller två och dra...

Min fd katt Pussel (lever tyvärr inte längre) hade en "rolig" sak för sig tidiga sommarmorgnar, då hon ville ut - och då måste få hjälp av matte för att öppna dörren och hon hade även andra hyss för sig. Älskad och saknad.

1: Ställa sig på bakbenen för att slå på nyckelknippan som satt i dörren. Matte vaknar av skramlet och släpper ut mig. Dum matte tog sedan bort nyckelknippan på kvällarna...

2: Hoppa upp på datorskärmen och sitta där och vagga fram och tillbaka. Datorskärmen knarrar då så pass att matte vaknar och släpper ut mig

3: Visa matte hur mycket jag älskar henne - gå ut och fånga en fågel och lägg den under mattes säng. Hon blir då jätteglad senare på dagen...

4: Följ med matte och hunden på promenad - fast matte blev mindre glad när vi kom jättelångt bort och jag klagade över att det var jobbigt och matte fick bära mig hem. Eller den gången hon trodde hon smitit iväg utan att jag såg det - tji fick hon när jag efter några kilometer ropade på henne att vänta. Fast då blev hon sur och sa det fanns mycket trafik - och stoppade ner mig i ryggsäcken - inte roligt alls

5: Främmande folk trodde jag skulle attackera hundarna (familjens) - när jag faktiskt satt tillsammans med dom utanför affären och väntade. Jag va ju faktiskt tvungen se efter att ingen försökte stjäla dom

6: På tal om hundar så va min mamma faktiskt en hund - jag diade henne länge. Senare som vuxen hjälpte jag henne att jaga bort främmande katter från tomten - och då blev grannen glad som inte gillade främmande katter som pinkar överallt.

Min katt här kommer alltid springandes som en raket när vi varit och handlat för då vankas det Kattonfisk och köttfärs.
När han tycker jag sover för länge hoppar han på väggarna.
Han ska alltid följa med mig på promenad i trädgården det gillar han verkligen ,då rusar han runt som en stolle och klättrar i träden upp och ner och tittar på mig , då ska jag säga hur duktig han är och osv
Enda gången han äter bröd är när jag matar fåglarna med det,han missunnar dom verkligen brödet kanske för att kråkorna och skattorna skäller på honom när han ska ut.

När mina chinchillor är ute o springer kan man ibland få se hur A4-papper o dylikt plötsligt får eget liv o försvinner in under soffan. Den höga blomkrukan är även den en rolig leksak att hopp upp i och dra runt jorden på hela golvet De vet alltid när de gör saker de inte får, när man tittar på dom låtsas de göra något annat för att så fort man tittar bort hoppar de tillbaks och fortsätter

Här hemma får ingen dörr vara stängd.. glömmer man låsa när man går på toa hör man snart att det hänger en katt i handtaget och dörren glider sakta upp... Sen kommer hon in (för det är Ida vi snackar om.. ) kollar in en där man sitter tyst svärande, sen vänder hon nonchalant och knallar ut igen... Bara för att hon kan liksom...

Ska fästa ett snöre till dörrhandtaget så att man kan stänga efter henne.. toan e liksom iaf 3m bort från dörren.. eller har nån annan nån praktisk dörrstängarlösning..?

[attachment=42828:_ttonde_...gen_039a.jpg]

Vänd handtaget så det öppnas uppåt. Eller sätt upp en lapp "glöm inte att låsa".

Roligt vet jag inte om det är, men gissa hur många gånger jag hoppat till vid datorn på kvällar, när papperskorgen börjar snarka! Detta är i alla fall orsaken...
[attachment=42848:Dsc00638.jpg]

Sen fullständigt ääääälskar Prinsen alla typer av kartonger?! men hur gör man när kartongen är för liten....
[attachment=42849:Dsc00640.jpg]

Våran Sammy sätter sig vid hallfönstret och visar upp sin senaste trofé (den här gången en disktrasa som han lyckats strimla)

Visst är det konstigt att oavsett djurslag så nog VET de när de gör något fel och de VET hur man försöker se oskyldig ut.

lilla kissekatten Fjant hänger och dinglar i tvätten på en ställning. Riktigt kul tydligen om man är kattunge Annars så är det flytta trasmattor runt huset, gräva i krukor mm

Oskyldig... Joo ni.
En eftermiddag när mamma kom hem så var locket på stora grytan som stog på spisen avlyft och låg fint bredvid spisen. Grytan var renslickad och vovve såg ut som

jo jo det har gått åt en del korvar och limpskivor här också...

Speedy (katt) öppnar dörrar.
Kelly (hund) låtsas sova när jag ger katt mat---se´n blixtsnabb
att sluka kattmaten.........
Whisky (katt) gömmer sej under möbler o hoppar upp på
Kellys rygg o jamskriker så Kelly hukar sej.....

Jag har upptäckt en sak, som min nya lillkatta Lo gillar. Hon apporterar
Kastar jag en papperstuss, så kutar hon efter den - anfaller den - och kommer sen tillbaka med den till mig i soffan

Latmansaktivering

Är hon en Devon-blandning? Det är ju annars utmärkande för dom...

Underbara berättelser ni har allihopa...

Själv så hade jag en Springerhane, Trix, på 90-talet som var helt otrolig...
Han var ute och gick med min son när jag var föräldraledig och hade mycket att göra inomhus.
Jag kunde bädda ner min son i vagnen och sedan gick Trix på bakbenen med framtassarna på vagnens handtag och sköt vagnen fram och tillbaka ute på gården...
Helt otroligt! Självklart så kunde han inte vända på vagnen men det tog ca 5-7 min för honom att gå tvärsöver gårdsplanen, och under den tiden hann jag ladda en maskin tvätt, dammsuga köket eller förbereda för middagen... el dyl. (-ojojoj... nu blir man väl anmäld för "missuppfostran...?)
Sedan var det bara att gå ut och vända på vagnen så gick han åt andra hållet...

Ända sedan den här tråden uppstod så har jag tänkt att jag skulle leta reda på foton ifrån den tiden men har bara inte kommit mig för.. Det är så mycket annat jag måste prioritera...
(Har inte upphört att tänka...) Jag ska, jag ska , jag ska....

Fniss - nej det är hon knappast. Finns ingen som helst likhet med devon i denna katta.

Fast detta är min andra katta (båda bonnisar) genom åren som apporterar

Vilken underbar hjälpreda!

Det blev långt, men så går det när man har många djur.

Jag har haft två utbrytarkungar genom åren. Den första var en dvärghamster som bodde i ett rymningssäkrat akvarium. När hon kände sig bortglömd dom dagar jag hade mycket att göra så rymde hon ändå och letade upp första bästa sällskap, pappa vaknade med henne på kudden en natt och jag har fortfarande inte listat ut hur hon tog sig ut ur akvariet och upp i sängen.

Den andra är en kanin som jag har nu som flera gånger tagit sig ur en hage av kompostgaller trots att han inte kan hoppa över, krypa under eller ta sig ut mellan gallren. Min andra kanin kan iaf inte ta sig ut (än).

Mina hundar skaffar sig uppmärksamhet på två olika sätt. Teffex studsar brevid en och puttar på en med framtassarna i varje skutt. Han når lätt 120 cm upp i luften och har smällt i min haka ett flertal gånger när jag ska böja mig ner och hälsa. Taro som bara är 6 månader än så länge har inte fått full kontroll på skuttandet och väljer att joddla istället. Jag är rätt säker på att han försöker skälla, men i en takt på 3-5 skall i sekunden. Fungerar inte det så kan man alltid skrika (om ni har hört en skrikande griskulting så vet ni hur han låter, högt och gällt).

Något som är väldigt speciellt med Taro är att han ska sjunga med i introlåten till "Two and a half men". Spelar man den flera gånger i rad så får han till ett ordentligt ylande, annars håller han sig oftast till lite gnäll och skrik.

Tira, en av katterna, blir överlycklig så fort jag ska ställa ner vattenskålen. Hon trängs och låter som att hon inte sett vatten på flera dagar, även om hon drack för 5 minuter sedan. Hon brukar även smyga på mig och hundarna i skogen. Man hör bjällran någonstans bland träden och ropar på henne. Då blir det tyst, jag fortsätter gå och det hela upprepar sig några gånger. När jag senare går förbi samma ställa på väg hem från promenaden så rusar hon ut från skogen och rakt framför mina fötter, helt övertygad om att jag inte hört henne innan och överlycklig över att hon är så bra på smyga.

Båda katterna följer med på hundpromenader regelbundet och folk stirrar otroligt mycket när alla går huller om buller utan koppel.

Katterna blev utekatter först i somras och som väntat kom det en dag då de lyckades i jakten trots bjällror på halsbanden. Det första bytet var en leksaksmus, Tiras favoritleksak.

Min katt är inte så rolig men när man tar upp henne (som hon inte gillar) Så brukar hon gnälla lite så då skakar man lite på henne så blir det ett roligt läte

Det påminer mig om förra kattans jaktbravader. Första bytet var en daggmask. Det blev ett gäng under en period som hon släpade hem - mindre roligt hitta torkade sådana lite här och var.

Därefter gick hon över på ödlor, som tappade sina stackars svansar och jag fick rädda dom från värre öde.

Efter det fånga hon sin första fågel, som hon stolt tog med hem. Jag var inte hemma och min dotter stod i duschen - och hundarna sov skönt och dörren ut till trädsgården var öppen. När jag kom hem så frågade jag min dotter var som luktade så vidrigt och det visade sig vara kattans fågelbyte. Den fågeln (en kråka troligtvis - den var stor) hade nämligen varit död rätt länge innan hon "fångade" den och bar hem den. Ena hunden (som då va unghund) hade snott den och slitit den i stycken, vilket hade resulterat i vidriga gamla likdelar överallt i vardagsdrummet. Jag lovar - lukten var obeskrivlig trots dottern städande

Tack och lov gick kattan över till levande byten efter det

Tira gick över på levande direkt efter leksaksmusen. Först en näbbmus och sen en liten fågel. Men mer än så har hon inte släpat hem.

Min dvärgpinscher däremot tog hem en mjukisråtta men hittade efter några veckor en torkad fågelunge som han tydligen tyckte mycket bättre om.

Jag föredrar när djuren tar hem leksaker istället för andra djur

Det är ekonomiskt att äga en Katt. Man köper inga dyra soffor, inga äkta mattor, absolut inge ny bil och definitivt inga dyra saker i porslin. Förresten, att svärta min vedspis gör jag aldrig om, spåren förskräcker.

Att gå en svamprunda i skogen utan att katten följer med får ske med list och tur. Oftast vinner katten som högtjutt förkunnar om hon inte ser mig. Sen får jag bära henne om jag skall få lite fart på promenaden.

Shaggy min hund har lärt sig om man skrapar med klona på skåpet i köket där hundkexen finns så kommer mamma (jag) och ger en... Det här skrapandet har utvecklats... skrapa på ytterdörren=jag vill ut eller jag vill in, skrapa på bildäcket=jag vill åka till skogen. Skrapa på vardagsrumsbordet eller soffan när husse ligger där = jag vill leka.

Här om dan skrapa han på dammsugaren... ??? vad ville han säga = dax att städa Mamma

-Sicken tokig en en...!

(eller kanske han menade: dax att byta jobb...?? )

Min förra hund Morris kunde "sjunga". När jag sjöng "Bä bä vita lamm" så ylade han så fint. Till slut behövde jag bara fråga honom om han kunde sjunga....då började han att yla. Ja han var så härlig!!
Här är en animering som *Ulrica* har gjort:

Idol-Morris

Vi har två katter
den ena apporterar, framförallt om man kastar ett litet tyg-gossedjur som är hans favorit.
En annan lustig grej som han gör är att han kan sysselsätta sig själv väldigt länge med en uppdragbar mus. Den har ett snöre som man drar i så åker den iväg på golvet. han har lärt sig att dra upp den själv, han håller den mellan tassarna och så biter han i snöret och släpper när det är helt urdraget sen håller han i den när den vibrerar.

den andre är en mästare att få upp oss ur sängen på helgerna, när han tycker vi sovit för länge så öppnar han vår skjutdörr och hoppar upp och sätter sig i sängen, sen börjar terrorn, hen petar försiktigt med tassen på kinden och näsan, först viftar man ju för att få bort det som kittlar, men han gör det så snabbt så han blir liksom inte träffad. sen när man puttat iväg honom ett par ggr och forfarande inte är på väg upp, då tar han i i styrka, då börjar han bita på fingertopparna. sen är man liksom vaken...

de är väldigt fästa vid varann och även nu när de är vuxna så sover de gärna på varann. de är bröder, från samma kull och har bara varit ifrån varann en dag i deras 1,5 åriga liv. När de inte vet var den andre är så går de runt och ropar tills de hittar varann.
[attachment=43693:SL552915_2.jpg]

Min sankt bernad Ludde brukar stå å smacka med munnen när man kliar honom på huvudet. Åsså brukar han rycka med ena bakbenet nät man kliar honom på ryggen