Hej

Min lillgamla lilla lilla sjuåring ska börja köra cross. Han har i två års tid kör barnfyrhjuling, hjälm på, naturligtvis. Nu ska han köra cross. Det har maken bestämt. Jag har ingen talan.

Hälsn Tepa

Lite fel !tycker både mor och far ska diskutera det först !det är mycket skador i cross särskillt benbrott,har en syssling vars man och 3 söner kör cross ,de har kört November Kosan på Gotland tex !alla tre har haft multibla ben brott och gått gipsade,Men å andra sidan !hur lätt är det att stoppa sina barn när de så himmla mycket vill Man får ta det onda med det goda !bättre att ha dom på en cross än att de hänger på stan och banka pensionärer och annat elende.Man vet åtmindståndet var man ha dom !på crossbanan och så är det ju lite av en familjegrej !alla är med.

Hoppans grabben är med på det också.

Som tur är har jag bara tjejer men det är nog skoj att köra cross så det hade nog min grabb fått göra om jag haft någon, hum hum... tror jag.... kanske..... eventuellt.... möjligen.

Får man söner så lever man i ständig skräck !man vet aldrig va de hittar på m,en om de skaffar ett bra intresse för idrott eller motorsport så är det bra !hellre det än att de hänger på gatorna och ställer till det för sig och andra

Både jag och syrran växte upp på olika motordrivna tvåhjulingar, kanske hade vi tur som inte hade bröder som bestal oss på allt roligt

Båda mina söner (nu 20 och 22 år) har kört cross. Båda startade tidigt vid 6-7 års ålder.
Båda gick i cross skola och hade verkligen jättekul. Tror inte att någon av dem skulle vilja vara utan de åren som de aktivt körde motocross.
Vad som är viktigt i denna typen av sporter är att man får gå i en riktig skola, inte bara kör hemmavid och lär sig själv. Att ägna sig åt crosskörning är krävande både fysiskt och psykiskt, och som förälder får man vara beredd på att ställa upp väldigt mycket. Motocrosserna blir större och tyngre desto äldre man blir och det krävs möjligheter att transportera dessa åbäken till cyklar runt till olika banor, eftersom de inte får köras på vanliga vägar utan bara i terräng.
Självklart är det jätteviktigt med all utrustning, hjälm, ryggskena, bröst och ryggskydd, skydd för armbågar och knän, handskar osv...stövlarna inte att förglömma...

Ofta kan man köpa bra saker begangnat, problemet i den här åldern är inte att sakerna slits ut utan att barnen/ungdomarna växer ur dem.
Min älste son höll på rätt länge att köra motocross, han fixade tävlinglicens bla, den yngre tröttnade tidigare.
Ingen av dem har någonsin varit skadade, men flera av deras klubbkompisar har råkat ut för olyckor av varierande allvarlighet.

Utrustningen är det viktigaste! Att dessutom vara med i en klubb som lär ut alla regler (mängder) och lär både föräldrar och barn vad det handlar om tycker jag är jätteviktigt. Det handlar mycket om kunnighet och ansvar, att veta vad de olika flaggorna betyder. Som förälder får man lära sig mycket och hoppa in som flaggvakt.

Om man som förälder tar sitt ansvar och ser till att barnet får all utrusning och utbildning som krävs, då är detta en skitrolig sport! Mycket fysiskt och mentalt utvecklande, man tränar både balanas och styrka, och ffa, kamratskap!

Monaxe !bröt dina söner aldrig några ben ?eller har du förträngt det

"Ingen av dem har någonsin varit skadade, men flera av deras klubbkompisar har råkat ut för olyckor av varierande allvarlighet. "

Meningen ovanför stod i mitt inlägg Motti, och NEJ ingen av mina söner blev skadade.
Men de gick i crosskola och lärde sig köra med ledare och tränare. Viss skilland mot att ägna sig åt körning utan lärare.

Ytterligare en miljövandal då m.a.o. är det någon mening med att jag kör gräsklipparen på miljöbensin?
ack alla goda makter att jag har två döttrar som inte är mototintresserade

Men om det hade varit döttrar som ville börja rida, då hade det varit okay?

Kanske mina hade fått göra om möjlighet och intresse funnits men dom red istället under en period och sedan blev det andra intressen. Det var nog inte heller så vanligt att flickor körde cross för 30-35 år sedan.

Jag kör min gräsklippare på kärnkraft


Jag satte mina barn i en teaterungdomsgård för ca 12 år sen. O sen dess har jag fått vara taxichaufför o tex hämta dem kl 01 efter föreställningar...

Det där var väl att ta i ! Jag har aldrig levt i ständig skräck för min sons liv och leverne. Tvärtom har det bara varit roligt att följa honom från liten baby till vuxen. Han har aldrig haft för böjelse att knacka pensionärer, utan växt opp som de allra flesta killar till trevliga och skötsamma individer.

Dottern däremot har jag nog hyst större oro för. Inte för vad hon kunde hitta på utan för de vuxna män med snedvridna avsikter som ville henne illa.

-Vaddå...? Vill du inte att han ska köra...?

Jag tycker att det låter för djäkligt Tepa! Vare sig du vill att sonen ska köra cross eller inte så borde ni båda föräldrarna fattat beslutet gemensamt. Låter jättetrist att du "inte har nån talan".

Maken tycker att lillen (3 år) också ska börja köra när han är gamal nog, själv vet jag inte riktigt.... Tror iofs att det är ganska bra för utveckling av balans och koordination, själv red jag och vet vilken trädning det är. Tyvärr finns det nog INGA idrotter som är "säkra", tänk på alla ledbandsskador i fotboll, handskador i handboll och volleyboll osv.

Sedan kan man diskutera om en föräldre ska fatta beslut om gemensamma barn, men det är en sak där jag tror varje föräldrapar måste hitta sin egen väg.

Och vad gäller killar vs tjejer och aktiviteter, så har nog könet mindre med intreesset att göra än föräldrarnas inställning och intressen. Att jag började rida berodde nog mest på att mamma ridigt som ung Dessutom, i vuxen ålder har jag både tagit dykcert och klättrat i berg, jagat och kört mc, allt sådant som mamma inte ville att jag skulle göra när jag växte upp

Det är väl helt naturligt att föräldrar försöker introducera barnen för det de själva är intresserade av. Det måste dock ske varsamt och lyhört. Det som bekymrar míg mest i TS öppningsinlägg är att det verkar vara endast den ena förälderns beslut och inte alls förankrat hos TS.

Jag håller med, men hur man som föräldrar hanterar uppfostran av gemensamma barn måste varje föräldrapar gemensamt komma fram till. Det är inte ritkigt något som andra kan sätta sig till doms över, eller snarare som andra bör sätta sig till doms över. Jag skulle själv inte tillåta att maken köpte en cross till sonen om inte jag också var med på det, men det är min uppfattning och den delas förmodligen inte av alla i världen.....

För att kunna dra några vettiga slutsatser skulle vi behöva höra både makens och barnets syn på saken

Det kanske rent av är så att det låter värre än vad det är. Kanske är Tepa mer orolig än emot.

Hej

Du har rätt, Stintan. Tepa är nog mer orolig än emot. Nu har det gått över en vecka och inga skador än. Ungen tycker det är roligt, han tar det försiktigt. Men han åkte ikull med lilla fyrhjulingen i somras, så det har nog dämpat honom lite.

Hälsn Tepa

Förstår inte hur du inte kan ha någon talan i det? Ignorerar din man dig helt och hållet i frågan eller? Känns ju fel till tusen. Jag vet att jag aldrig skulle låta mina barn börja åka cross när de var så unga eller över huvudtaget för den delen.

Vad är detta (tur att jag bara har tjejer) de kan väl köra cross också. Det finns många flickor som gör det.
Min grannes son som är 6 år har kört nu ett tag och det har gått bra och förmodligen kommer de andra 2 grabbarna också att göra det när de har åldern inne. Pappan har kört tidigare.

Ja idag finns det även tjejer som kör cross det vet jag men om det är så vanligt vet jag inte.Ännu mindre vanligt och inte alls på tapeten var det när mina tjejer var små för 30-35 år sedan. Inte hade dom heller intressen åt det hållet. Vet inte ens om det fanns knattecrosscyklar och fyrhjulingar på den tiden. Att jag skrev "tur att jag bara har tjejer" var ju på skoj eftersom jag antog att TS kände viss oro för att sonen skulle köra cross vilket jag har full förståelse för och säkert också hade gjort. Hade tjejerna varit 7-8 år idag och velat köra cross så hade dom säkert fått göra det under ordnade former trots min oro.

Hej

Jag uttryckte mig nog lite klumpigt. "...har ingen talan", menade inte att jag hade sagt STOPP och belägg, menade bara att jag är lite orolig. Men mannen är ju med. Och jag vet att han alltid varit motorsportintresserad. Han har kört tidigare, men mera våghalsigt. Lillpojken är nog mer försiktigt. Nu är ju mannen vuxen och mer försiktig han också, vilket han ju för över på pojken. Visst får han köra, men under ordnade former. Dom har varit till en bana och till en "sandgrop". Jag har ju sett cykeln nu, den är liten och nätt och ser inte farlig ut heller.

Min man jättesnäll och lyssnar visst på mig. Hade jag sagt STOPP, så hade det nog inte blivit någon cykel ännu...

Hälsn Tepa

Grannens grabb har kört cross sen han var 3 år ... i vintras råkade han ut för lårbensbrott ... men det var när han tävlade med snöscoter. Han har vunnit en massa tävlingar och åker land o rike runt o tävlar.