18 år är en hög ålder för en katt, han har levt ett gott liv som inne/ute katt och fångat både möss och fåglar.
Men nu tror jag inte längre att jag kan blunda för faktum, han är gammal, döv, nästan inga tänder kvar. Han är stel och rör sig ovigt som om han kan ha ont i lederna...
I kväll hittade jag en ful rinnande böld på ryggen, förmodligen efter en annan katt...han har ju svårt att försvara sej eftersom han inte hör.
Jag vill ju inte heller att han ska bli ett byte för något rovdjur...

Jag grubblar fram och tillbaka på vad som är det rätta, men som sagt...han är 18 år....

Usch och fy...men i morgon ringer jag vetrinären och bokar tid...

Lider med dig Monaxe.
Ring du och få det överstökat, för bådas bästa.
Detta är en välgärning som vi har möjlighet att hjälpa våra älskade fyrbenta vänner med.
Trösta dig med att ni haft ett LÅNGT och lyckligt liv tillsammans.

Hej
känner med dig, fick avliva min älskade Ronja för 5 år sedan, en wheaten terrier som varit med mig genom allt: 2 graviditeter, 1 skilsmässa och 1 giftermål ...
Tänker på henne dagligen fortfarande..

Men... är stolt över att jag inte var självisk och lät henne leva ytterligare 6 mån med sina krämpor.

Ring veterinären och ge honom ett värdigt avslut. Begrav honom i trädgården om ni har möjlighet.

Usch vilket svårt beslut, men det är säkert rätt. Du får en stor tröste- och styrkekram.

Olle

Det knyter sig i magen bara av att läsa inlägget.....
Men självklart gör du rätt!
Vi har en skyldighet att ge våra älskade vänner ett värdigt slut!

Usch ja, sådant där är inte roligt, men visst får han det bättre i katthimlen med nya fräscha vingar.
Jag hade avlivat honom. Kram!

Pussepuss på lilla nosen och en stor till matte med familj.

Usch vilket jobbigt beslut men visst gör du rätt. Man vill inte att våra älsklingar ska ha ont!

Japp, imorgon kl 14 är det dags...husse och "lillhusse" kommer att vara med honom hela tiden.

Separatkremering är beställt, eftersom vi inte har någon möjlighet att gräva så djupt här ute vid kusten...

Det kommer att bli en konstig kväll det här...sista kvällen...

Älste sonen har varit och köpt räkor eftersom katten älskar det, något gott ska ju katten ha nu när det snart är över tyckte han...

Usch ja...det kommer att bli tomt...

red:felstav

Tänk inte på i morgon, den dagen kommer ändå så småningom.
NJUT av varje minut NUUUUU
allt blir bra för er båda med lite räkor och kel

Tänker på er Monaxe! Detta blir jobbigt för er, men bäst för missen ändå....

Så klokt o varmt ni gör det. Så svårt det ändå är. Ja, känner med er i denna stund.

/Kasam

Jag förstår att det är jobbigt! Var själv med om detta för en månad sen då vi lät våran Ruffe somna in.. 14 år gammal springer spaniel. Men man får trösta sig med att dom inte lider mer.
Tänker på er i morrn, men kom ihåg att njut av denna kvällen.
/ Ullis

Skickar en bamse- i tankarna till dig

Usch, blir tårögd.
Men det är det ultimata beviset för kärlek och ansvar för sitt djur att fatta de svåra besluten... Det enda rätta....

Jag blir alldeles tårögd, Monaxe, när jag läser om din älskade katt och ditt förestående farväl av honom i morgon. Jag lider verkligen med dig. För två år sedan blev vi tvungna att låta vår Lisa somna in, det var det enda rätta att göra då liksom det är så för dig nu. Saknaden är fortfarande stor. från mig.

Også en hilsen til jer herfra - jeg prøvede det samme sidste år, og det er hårdt!

Men man ved jo også med sig selv, at man gør det for kattens skyld, og det må man jo tænke på, når man savner den. Og det gør man - også selv om, der er flyttet nye ind...

Jeg ville ellers ikke have kat igen lige med det samme, men en måned efter kom der en fin, sort killing og flyttede ind, og for et par måneder siden kom der en mere. Og selv om man stadig tænker på den gamle mis, så bliver man også rigtig glad for de nye!

Jeg tænker på jer i morgen!

hilsner fra
Anja

Jaha...nu är det gjort, och det är förtvivlat tomt och lessamt...

18 år människoår motsvarade 112 kattår enligt vetrinären.

Just nu känns det som en familjeepok försvunnit, 3 (tre) hundar har han överlevt, han har styrt och ställt med alla hundar som kommit in i huset och trots att det handlar om stora greyhounds har han utan problem satt hundarna på plats...

Vet ju att detta var ett nödvändigt beslut, men på något sätt så var han så gammal att han nästan kändes som evig, Mina söner minns katten från sin yngsta barndom, och sönerna är vuxna nu....

Edit: räknade fel...

Skickar många vänliga tankar till dig då jag förstår vad Ni gått igenom

Tack till er alla som skrivit tröstande ord och skickat tröstekramar, det värmer och hjälper!

Det är skönt att veta att man kan få förståelse över sin sorg och saknad av ett älskat djur!

Usch det är så hemskt att behöva ta bort ett älskat djur, även om man vet att man gör det rätta.

till dig och familjen

18 år är en lång tid... men en dag ska dagen komma tyvärr
ni tog rätt beslut.

Tänker på dig o din familj

Det är väl att man kan ta bort våra husdjur så dom slipper lida, och det är ju en tröst i eländet! Men det blir ju så tomt efter dom! Allting i vardagen påminner en hela tiden!

Att det kan vara så svårt...tårarna tar aldrig slut...


morre.JPG

En sån fin misse!

Du får en stor, varm tröstekram.

Olle

Åh vad vacker din kisse var! Men du gjorde så rätt även om det tar emot att behöva att beslutet. Men det är värre att behöva se sina älsklingar lida.

Det kommer rinna många tårar till och saknaden kommer finnas där för alltid

Dom tar slut med tiden.
Låt du dom rinna så länge det behövs,
Det är alltid svårt att skilljas från en kär vän och saknaden finns där, men det blir bättre.

Massa tröstekramar i din sorg över en älskad vän.
Fin pisse var det.

Jag örstår dig. Har själv vart i den situationen några gånger, och det gör precis lika ont varje gång. Nuvarnade katt är redan 11 år(vad tiden går) och mitt allt. Skall skaffa en katt till hade jag tänkt så kanske det inte känns så hårt om den gamla skulle gå bort. Jag vet inte om det fungerar, men eftersom jag har plats och har mitt hjärta hos just katter(dessa fantastiska goa djur) så gör jag nog så. Tror du inte en ny liten härlig kattunge kan göra underverk mot saknaden.

Så gör jag med, inte för att det gör mindre ont att ta bort ett älskat djur utan mera att man måste ge dom som är kvar tid, så man inte sitter där utan har en älskling att gråta hos och klappa på lite.

Det är lika svårt varje gång, men man gör om det, då kärleken från ett djur överväger sorgen när man har förlorat det.

Ja jag har funderat på att skaffa en liten kattunge till.
Tog ju hem en liten hona i början av sommaren, hon är till stor hjälp, men även hon verkar vilsen, vår familjepatriark saknas...

Funderar på att skaffa en liten kattunge till, har hört att vår ungkatt har ett litet syskon...kan det kanske vara en lösning tro? Ska bara ha med maken på tanken oxå, det är det svåraste....



Cinna i fönstret..JPG

jag för min del skulle gärna kunna tänka mig ett syskon till detta lilla charmtroll...allt för att komma över den stora tomheten efter vår store och fine kattherre...

Jag har suttit och tittat på din fina kisse en lång stund nu. Förstår dig så väl Monaxe , men tillåt dig vara ledsen så länge du behöver. Helt och håller normalt. Det kommer kännas bättre med tiden som Pejori skrev även om man inte kan tro det när saknaden är som störst.

Jag tror att det kan vara en utmärkt idé, både för din skull och för lillpissan, som får en ny lekkamrat.
Gubben smälter nog när han ser den nye.

Men som sagt, tilllåt dej att sörja din vän och lycka till med den nye om det blir någon.

Tack alla goa vänner för ert deltagande och era omsorger! Om ni visste vad det värmer!

Tycker absolut du ska skaffa en liten pisse till Monica, både för er skull och för lillpissen där hemma så hon slipper känna sig ensam.