"Mamma till en mördare" är rubriken på ett program som kanske kan få en del av hat- och hämdmänniskorna att tänka om.
Gita

Det är ett tänkvärt program, då kärleken till sina barn är/bör vara vilkorslösa.
Är det inte en mamma med där en son dödade sin bror?

Har valt att inte se det, då jag lider med båda sidor...Livet är inte bara svart och vitt.

(Jag vet, jag är knäpp)

Jag missade tyvärr det. går det fler avsnitt eller var det bara ett?

Jag tror att det fortsätter med fler fall. Ikväll handlade om att den ene sonen dödade den andre, sin bror.
Ett program som berörde mig djupt.
Gitay

Jag blev lite kluven, tyckte nog hon hade lite mycket skygglappar på.
Fick också intrycket av att brodern nonchalerade det lite, även om det nu var självförsvar, men 6 knivhugg....och att minnet försvann så lämpligt eller vad man ska säga. Fick intrycket av att han ännu inte förstått vad han gjort. Och gråten vid graven, jag såg iaf inga tårar. Skådespeleri?
Programmet berörde dock mig också, att det kan finnas så mkt förlåtelse i en människokropp. Som brodern också sa, skulle nog vara många föräldrar som skulle mista "båda barnen" i en sån situation som inte skulle orka med förövaren. Men moderskärlek är ju den enda sanna sägs det...



Tycker du ska se det, lämnar nog ingen oberörd.

Usch...Jag är för mycket mamma och kan nog föreställa mej känslan om sådant hände med något av mina barn.
Mamma är jag ju alltid, och skulle ha svårt att vända mina barn ryggen...(Tror jag ialla fall.)

Jag, för min del skulle aldrig vända mina barn ryggen "what ever".
Jag bruka tänka när jag läser om något förfärligt brott "att någonstans sitter en mamma som älskar denna person som vi betraktar som ett monster" och tänker man så är inte hat ,hämd, hänga högt och klubba ihjäl något alternativ längre.
Gita

Nej inte jag heller.
ARG...ja
Besviken...Ja..
Men vända ryggen åt dom ...icke. Dom älskar jag vilkorslöst...

Jag skulle aldrig heller vända mina barn ryggen, men om någon av dem skulle råka ut för något så tror jag säkert att ja skulle tänka hänga högt och känna hat, åtminstone i början. Inte sjutton skulle jag i ett sånt läge tänka på att gärningsmannen har en mamma sittande nånstans. Det skulle jag nog bara göra om mitt eget barn var gärningsman.

Det är väl så man resonerar om ens barn råkar illa ut.
Det omedelbara hatet gör en blind.
Men jag tro när man sansat sig lite, vill man bara att dom ska vara inlåsta en längre tid...