När jag var liten så stod jag och min syster och tittade på hur koltrastarna åt äpple (detta var mitt i vintern och en av vintrarna i början av 90-talet när det VAR vinter m snö

). Innan vi hann begripa vad som hänt hade sparvhöken farit ner och tagit en koltrast precis framför fönstret vi stod i. Kommer aldrig glömma synen av de närmast självlysande guloranga ögonen när han tittade på oss genom fönstret. Koltrasten tog han snabbt död på, men att flyta iväg med den var verkligen inte lätt. Det tog många försök innan han kom upp i luften, och då fick han ta det i etapper. Från marken till en gren, från grenen till taket och sedan vidare. Såg ganska komiskt ut, för koltrasten var nästan lika stor som honom själv

Samma(?) sparvhökshane försökte något år senare ta en skata, men se den var alldeles för stor och fick väl några rivmärken men flög iväg själv och höken satt och såg besvärad ut