Tyvärr har mina egna poesiböcker försvunnit med tiden och jag har på sista tiden börjat fundera på alla de fina rimmen på vers som stod i dem. Men kommer jag ihåg?? Jodå, men bara en; varför just den har fastnat kan man bara spekulera i....

''Jag är en riktig tok
Som skriver i min egen bok''

Du är rosen
jag är törnet
tänk på vännen
ner i hörnet.

Så skrev man namn och datum på snedden över hörnet...

Jag vill sitta i ditt minne
på en liten liten pinne

Kom på en till (tror den är från mammas bok dock);
Lika fast som ekens rötter står i jorden
lika trofast är den vän som skrivit dessa orden

En till;
Rosor äro röda
violer äro blå
smultron äro söta
och du är lika så

Förälska dig ofta,
förlova dig ibland,
men gift dig för sjutton
så sällan du kan!

Nu kom jag på en till:

Goda tankar, Goda ord
Sprider Lycka på vår jord

Har mina poesiböcker kvar. Jätteroligt att t ex ha kvar handstilen från gamla, nu döda släktingar.
Texterna är ju oftast banala och de kopierades från/till alla böcker men helt klart ett tidsdokument.

Bidrar med den här:

Plantera vid din grind,
för varje gosse, en liten lind.
Med åren ska du se,
den allra vackraste lindallé.

Dessa vackra ord av poeten Erik Blomberg står också i min poesibok.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Du ser ju inga stjärnor
där inget mörker är.

Mojan - dina bidrag är vackra. Mina kompisar var nog inte så "poetiska" för de jag kommer ihåg är:

När xx lagat maten
och killen slickat faten
hörs xx sakta viska
"säg, älskling, vill du diska?" och

När du blir gammal och ingen vill ha dej
sätt dej på taket låt kråkorna ta dej!!!

Må du åka många mil
Uti lyckans lilla bil

Katter och töser har samma humör
river och klöser så fort man dem rör

Så diktade någon i mitt album.
Jag tror varken den som skrev eller jag förstod innebörden i orden, men att det var nåt förargligt förstod jag på min pappas flin

Jag minns så väl mina poesiböcke/alben.

Men hos oss skrev aldrig pojkarna och inte heller hade dom poesiböcker.

Undrar var min ahar tagit vägen?

Jag minns ju fler som inte var så snälla

Lite aga, lite ris
det gör lilla Eva snäll och vis


När jag tänker efter så undrar jag om dessa ord inte satt spår i mitt inre eftersom det är dom som poppar upp i minnet allra först.


Men jag minns ju rara ord också. Min mamma skrev:

Bliv en liten stråle på vår mörka jord
Hälsa dem du möter med ett vänligt ord

Det var den finaste versen jag läst i hennes album.

Sen minns jag förresten nåt från hennes album som vi skrattade åt hemma. Inte heller så snällt.

En morgon när solen miste sin glans
kom Ulla till världen utan någon svans

Förlåt hasten,
jag skrev med kvasten,
för pennan är trasig
och jag själv lite knasig.

komplettering till
Jag vill sitta i ditt minne
på en liten liten pinne
--- och när pinnen brister
laga den med Karlssons klister.

Åtminstone en vacker kommer jag ihåg. Mamma (förstås!) skrev

Leenden och vänlighet och kärleksfulla ord
är väl livets vackraste små blommor.
Sök att finna dem och lär dig deras blomsterspråk
de växa vill och dofta skönt för oss på livets stråk

(någon 40-talslåt kanske?)

Åh, jag hade mitt i bokhyllan precis bakom ryggen där jag sitter!

Min mamma skrev följande:

I gryningen går en flicka
och blåser ljust frömjöl över den mörka jorden
och ljuset blommade hela dagen

I skymningen går en gammal kvinna
och blåser mörkt frömjöl över den ljusa jorden
och mörkret blommade hela natten
(En indiansk diktare av Hopi-stammen)


Sedan har vi ju den söta från en klasskompis:

Liten fågel flyger fort
hem till xxs lilla port
hälsar henne varmt och ömt
att jag henne inte glömt!

Sitter här och läser och njuter, här är många verser jag hade i min poesibok som tyvärr har försvunnit när jag haft städdille. Verserna är så vackra och roliga och även killarna skrev i våra böcker. Försökte införa poesibok när min dotter gick i skolan men det blev inte många som skrev - de hade en bok som hette Mina klasskamrater istället.

Minnena kommer långsamt tillbaks: Minns att vi slogs om att vara först att skriva, för då kunde man skriva längst bak i boken:

Sist i boken vill jag stå,
men främst bland vännerna ändå.

Tjejerna kunde också skriva:

Sist i boken vill jag pränta,
att du är en duktig jänta!

Tror inte heller att killarna hade poesiböcker men de skrev i våra. Ibland ganska roliga saker som den här:

I min levnadssoppa många frikadeller hoppa.

Han hade ritat en blommig soppskål med hoppande frikadeller.

Nej jag minns inte heller att killarna hade egna poesiböcker, möjligen ifyllnadsvarianten "Mina klasskamrater"...

Men vi skrev gärna i tjejernas...

Åh vad ni är duktiga! Tack för alla gamla minnen som kommer tillbaka när man läser för de flesta verserna känner jag igen!

När jag läste rubriken så tänkte jag att jag aldrig haft en poesibok. Men när jag läser vad ni skrivit så kommer det jaaa hela tiden......den känner jag igen och den hade jag också.
Tänk vad man glömmer. Så roligt att minnas.

Jag undrar var min poesibok kan ligga någonstans, jag har inte sett den på många år, på vinden kanske? Jag har min mammas gamla poesibok och vilken skillnad det är på handstil och prydlighet. I min bok skrev en del riktigt prydligt och fint men en del hade handstil som kråkor. I mammas bok skrev ALLA, både killar och tjejer, med otroligt vacker hanstil och allt var jätteprydligt.

Minns att min moster skrev i min:

"Sök i allt blott själva kärnan
skal är det som bräcks.
Finner du den rätta stjärnan
följ den tills den släcks."

Jag vill sitta i ditt minne
på en liten liten pinne[/i]
--- och när pinnen brister
laga den med Karlssons klister. ( KRT -citat, vet inte varför det inte kom med...?)

Så här skrev vi:

På en liten,liten pinne
vill jag sitta i ditt minne.
Men om pinnen är för kort
trillar jag ur minnet bort.

Hit till världen kom en gång
liten flicka tre tum lång
grät hon gjorde bu bu bu
vem var det, jo det var du.

den kommer jag ihåg ..... jag gillade den inte

Denna tycker jag är söt:

Väx ej för världens villa
och blomstra ej i flärd.
Det gör ditt hjärta illa
och du är bättre värd.


(Förklaring: Villa betyder inte hus utan mer förvillelser dvs lockelse, förförelse)

Vill du veta mitt namn
så res till Köpenhamn
Där står det på sne´
på hus nummer tre.

Så var det visst ett hus ritat och kompisens namn stod på sné där.


Kom pojkar och köp lotter
Högsta vinsten är Anderssons dotter.

Jag har min kvar min fröken skrev i den när jag gick i fjärdeklass.
Men två av mina beundrare på den tiden skrev i den också här ska ni få se !

Som en liten liten ärta vill jag rulla i ditt hjärta. (Gert)

Dina läppar är så röda så mitt hjärta vill förblöda.8Conny)

Trots ungdomen så var de ganska bra på att få till det med ord

Ska se om den ligger här i flyttgrejerna den där lilla Poesiboken som så många skrev i Rosa var den med ljuslila Penser på.
Föresten skrev en av mammas vänninors söner så här i den m du inte kan din läxa så är du en riktig häxa

Jag minns vad en kille skrev som var kär i mig. Jag hade tidigare varit kär i honom.

Vid en liten å
stod en blomma blå
och viskade så ömt
har du mig förglömt

så rart...

Undrar just om ungdomar i dag har sådana Poesiböcker knappast.Tänks vad allt har blivit blase nu för tiden.Hade också en bok som hete "Mina Klasskamrater" där man fick skriva vad man ville bli när man blev stor,vad man älskade mest och vad man hatade mest.Det där med vad man hatade mest blev för det mesta Bruna bönor o fläsk, och krig. Väldigt olika hatföremål!