Minns ni den tiden när man pratade mer om Jesus än om tomten med barnen? Jag gör det fast minnet börjar förblekna. Nu rör det sig om gastronomiska upplevelser och om märkliga prylar.
På ett annat forum letade sig tankarna tillbaka till farsgubbens speceriaffär. Man lutade fisken själv på den tiden. Det fanns ingen kyl för mjölken utan den stod i vattenkar i 50-litersflaskor och östes upp med målkärl. Ett tiotal år senare trampade jag som springschas ut med mjölk en julhelg. Körde omkull och tömde ur några mjölkkrukor som en snäll konkurrenthandare fyllde på åt mig. ”God Jul schasen” sa han och klappade mig på axeln. Några år senare körde jag firmabilen. Fast redan på schastiden så bodde vi inte längre i Katrineholm utan var på julbesök. Men farsan hade kvar rörelsen som nu var flera snabbköp till antalet.
På den tiden började kulorna komma i granen och de flesta hade elektrisk julgransbelysning.
Bäst var fortfarande hårda paket. Helst skulle de ha brunt papper från KorgOlles*.
Allt nog. Mycket snö har fallit sedan dess och nu har jag, som inte haft annat intresse än ”Den stora trädgården”, börjat att odla växter. Den ena knepigare än den andra och plötsligt har jag svårt att minnas vad Delphinum heter på svenska. Så det kan bli.
Men fortfarande är det så att det inte finns något som ger mig en sådan innerlig julefrid som att gå ut i skogen en mörk julkväll. Tända upp en liten brasa och att sätta mig på en kudde av granris. Att se lågornas sken mot de av upplegan nedtyngda grenarna och känna sig innesluten av den värmande elden och dess ljussken. Där, utanför ljusbubblan är det totalt svart. Lyssnar jag, så är det förunderligt tyst men på avstånd hörs en bil. Köttdjuren på andra sidan älven kanske råmar lite. En jämthund skäller någonstans. Förmodligen någon älg som hade kommit inom vittringshåll eller tom gått in på en gårdsplan. Kanske hör jag ett rävskall. En gång hörde jag hur räven tog en hare. Harens dödskri låter som ett utdraget päääär i falsett.
Så knallar jag hem när elden börjar falna. Möts av värme, nära och kära. Möts av barnbarnens ystra lekar och högljudda rop. Taxen som propsar på att få komma upp i knät. Jämthunden som vill bli kliad och visar sin uppskattning med att skratta. Dvs hon drar upp läpparna och visar tänderna. Den oinvigde skulle tro att hon var redo för middag. Om det är på julafton eller en annan juldag är ointressant. Det är julefrid det är frågan om. Och då! Ni har väl sett Karl-Bertils Jul av Tage Danielsson.? Då får jag precis som Karl-Bertils ömma moder ”något religiöst i blicken”.
Från oss alla till er alla
En riktigt GOD JUL
från Öveböle
*Blev tvungen att redigera. Inte var det Korgolles, utan en affär som i huvudsajk sålde borstar och korgar samt
leksaker. Mitt emot rangerbangården i Katrineholm låg den.
Blogg
Överbölingen
Hon var religiös, det kanske har påverkat mig något i negativ riktning.
