Min mor (då 63 år) åkte på sitt livs semester, första gången en långresa utomlands och dessutom ensam, över jul för fem år sedan. Hon bodde hos bekanta i Patong, en bit upp i bergen, men på Annandag jul vandrade hon ner till stan för att shoppa lite på morgonen och det slutade med att hon drogs med av Tsunamivågen. Hon hade tur, hon överlevde trots att hon blev både blåslagen och annat.
Själv satt jag hemma och försökte ringa UD hela dagen, vilket som bekant var helt meningslöst. Till slut fick jag fatt i en person i Thailand som hade träffat henne och visste att hon mådde bra, och dagen efter lyckades jag prata med henne själv också. Men vilken vånda och frustration jag kände innan dess... Och jag var ju inte ensam. Många många svenskar var i samma situation, och alla var inte lika lyckosamma.

Hur påverkade Tsunamin dig? Hade du några vänner eller släktingar som var med? Eller kanske du själv?

Edit: felstavning

min dåvarande granne miste sin 10-åriga dotter, fd fru och svärföräldrar, det var det närmaste för mig då.
nu bor och pluggar min yngsta dotter i thailand så jag tänker ofta på det som hände och hoppas att det inte ska hända igen.

Våra grannar, en av sonens bästa kompisar var där med sin familj.
De hade en ohygglig tur som var trötta efter resan och fortfarande var kvar på hotellet som låg en bit från stranden. De kom hem med det första planet som kom på nyårsdagen tror jag det var.
Jag vet inte hur många gånger de här dagarna man gick förbi deras hus och kollade om det lyste.
De åkte tillbaka nu denna julen. Hoppas resan blir bra för dom och att inte minnena påverkar för mycket.
Näe fy vilken pärs det var innan man visste hur det slutat för deras del.
Även flertalet vänners vänner var där och det gick inte lika bra för alla tyvärr.
Tror många känner någon som på ett eller sätt blev drabbad av detta.

Vi var i Thailand och på Phuket under flera veckor i december 2004. Våra barn/barnbarn ville dock ha hem oss till jul så vi tog ett plan från Phuket den 21 december.

Våra känslor när vi tidigt den 26 december fick reda på vad som hade hänt och kunnat hända även oss om vi varit kvar nere på Kata är obeskrivliga. Goda vänner till oss åkte inte hem - de omkom tillsammans med sina barn i Khao Lak.

Har just varit nere i Thailand igen och många tankar gick till anhöriga och drabbade.

Ninnisky, vilken tur att de ville ha hem dig det året

Grannar till oss( där vi bodde då) omkom båda två.Man kommer nog aldrig glömma vad som hände och omfattningen av katastrofen.En stor tragedi för många som misste sina anhöriga barn vänner osv.

, ja, det sa det också i morse när jag pratade med äldste sonen!