Med gråberget strax under stigen lyckas jag inte dränera den, vilket sannerligen skulle behövas, den är alltid blöt och på vintern blir det följaktligen en enormt tjock iskana. Stigen används av många, ligger inte på min tomt, men problemet ligger på min tomt:

Min handgrävda brunn, kanske 50 år gammal, måste ha träffat en verkligt bra vattenåder, området runt brunnen är väldigt blött, och det är detta vatten som rinner ut på den allmänna stigen.

Problemet har ökat lite (men inte så mkt som jag trodde) efter att vi för några år sedan var tvungna att ta ned en stor uråldrig björk i området, eftersom den hotade trilla över huset.

Men - tänker jag nu - kanske finns det växter som utan att bli höga (utsikten mot havet vill man inte täcka för) kan dricka riktigt mkt vatten, som ett slags dränering?

Någon som har tankar om en sådan idé tro?

Stor bladmassa ger hög avdunstning och därmed hög vattenförbrukning. Olvon är en av mina favoriter, dom har mycket löv och trivs där det är fuktigt. I ett öppet läge blir dom inte väldigt höga.

Men jag tror inte det räcker med bara buskar för ett sådant omfattande problem. Något slags dränering krävs nog ändå.

jag har en hängsälg...blir inte höga,,,de dricker väl mycket vatten
sen har vi ju bambu..

Tack för snabba svar. Ja, Huggorm, dessvärre har du ju rätt, jag måste försöka handgräva diken på tomten också, men tänkte att en buske skulle hjälpa lite i alla fall.

Olvon är ett väldigt bra förslag, för det finns olvon vilt i trakten, och eftersom det är fråga om naturtomt känns det bäst med växter som inte sticker ut och avviker alltför mkt.

Tack för tips, bambu och hängsälg tror jag blir för långt från naturkänslan just på den här tomten, som annars består av vilda björnbär, enar och småbjörk nära området där vattnet står.

Vilka salix-arter som helst borde väl gå bra och de gillar väl fuktiga lägen? De kan man ju klippa bäst man vill också så att de håller sig i den höjd du vill ha dem utan att de tar någon större skada av det.

Fläder och druvfläder kanske? Tveksamt inhemska, men förvildade i sådan omfattning att det faktiskt känns så. Slån är inte heller dumt, men jag vet inte hur törstiga dom är. Väljer du buskar med bär gör du fågellivet en tjänst. Dels bären, och dels skyddet som buskarna ger. Skulle tro att du kan uppleva en skillnad faktiskt, och kanske får du se fågelarter som inte tidigare stannat till i din trädgård.


Gråsälg är ju en salix som nog skulle trivas utmärkt, men det är ju inte världens mest spännande buske.

Eller kanske pors, som visserligen inte är någon salix men som trivs där det är blött. Lågvuxen och doftar underbart.

Gråsälg och pors växer i närheten, jag nappar mest på olvonet faktiskt, vacker blom, snygga bär. Fåglarna får jag grunna på, för det vore kul. Slån gillar torra lägen.

Olvon är riktigt trevliga. Skall gå lätt att föröka med sticklingar sägs det, så du kan lätt få några stycken buskar

Häggmispel gillar också fukt. Fina blommor och bär åt små fåglar. Blir inte så hög och kan med fördel föryngras. Fast köper du i plantskolan får du förmodligen en nordamerikansk art.

Jag tycker du ska välja en lokal förekommande art. Ngt som alla kan gynna på, kanske inte bara fåglar, men också insekter. Även där kommer fåglarna in i bilden. Blanda inte in ngt nytt som sen har möjlighet att sprida sig vidare om den får möjlighet.
Försök bevara den svenska biologiska mångfalden.

I Sverige finns de inte många införda buskar som kan sprida sig vidare i någon större utsträckning, så det är nog ingen fara. Någon enstaka fröplanta kan väl dyka upp, men någon invasion lär det inte bli fråga om

Inte än iaf. Men hur ser det kanske ut om 150 år?
Har det suttit en björk så skulle jag sätta en ny björk.

Eller ngt annat lokalt förekommande.

Så tänker inte jag. Antalet träd och buskar som finns naturligt i Sverige är skrämmande få. 80% av alla träd är antingen en gran eller en tall, sedan finns det ytterligare runt 20 arter som snabbt försvinner ju längre norrut i landet man kommer. Varje ny sort man kan få att klara sig här är en tillgång, och hittills har jag inte stött på något som spridit sig oroväckande fort. Sveriges klimat är helt enkelt inte gynnsamt för sorter som inte haft lång tid att anpassa sig efter det. Därför är det ingen fara att föra in främmande arter här. Det är inte som i USA, australien eller nya zealand där vissa arter sprider sig okontrollerbart.

Av träd och buskar då, när det gäller växter, särskilt vattenlevande, och djur är det en annan fråga.

Du har faktiskt en poäng där, Huggorm.
Du kan välja en art som är ovanlig eller försvinnande.
Som ett bevarings syfte. Men försök få tag på rena arter och inte mixade hybrider eller utlänska arter.

Det var lite av poängen med biologisk mångfald jag menade

Jag väljer gärna utländska arter också. Man kan ju välja arter som håller på att utrotas i sina hemländer, men kan överleva här. Ett exempel är ginkgon, som i stort sett är utrotad i naturen, men som lever i välmåga hos odlare världen över. Ett annat exempel är castanea dentata som nästan helt försvunnit från nordamerika på grund av sjukdom. Där spelar odlingar utanför det ursprungliga området stor roll för artens överlevnad.

Men jag har inget emot att plantera utländska arter bara för att man tycker om dom heller, även om dom inte är hotade.

Jag tänker tex att det har visat sig att introducerade Rhododendrons nektar är giftig för tuifåglar med flera konstaterade dödsfall på nya zeeland. Jag vill inte se ngt liknande i Svergie. Vare sig bland fåglar eller bin eller andra levande varelser.

Tar man in nya arter ska de odlas under kontrollerade former, för att ex hindra vidare spridning.

Jag tänker bara att man ska vara lite smart.
Väljer man inhemska arter så är de anpassade för rätt miljön och behöver inte tas hand om. De sköter sig själva och klarar sig på det regn som himlen ger och den näring som finns i jorden. Och man spar pengar.

Om det är så blött eller fuktigt, varför inte plantera vass?