http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=11182&a=319600
Hur minns ni stormen Gudrun? de är 5 år sedan nu

Jag märkte inte av det mycket, annat än att något träd mitt inne i stan blåste ner. Har för mig att det var en gammal halvdöd, hamlad parklind. Jag fick vända och köra runt från andra hållet för att komma hem i alla fall. Här på västkusten klarade vi oss ganska lindrigt undan.

Grannen i Blekinge ringde och sa att allt var OK. Sölvesborgstidningen hade vårt och grannens hus på första sidan. Det såg ut som ett jäkla plockepinn. Att inget hamnade på vårt tak var ett mirakel. Sen tog det tre veckor innan strömmen återkom. Vi var klart bekymrade, men inget frös sönder...

Minns att det blåste hårt här men inget hände så som isödra Sverige!!
Var till Växjö i maj och blev chockad över förödelsen!!!
Har bekanta där och innan stormen var det tät skog runt omkring men nu var det träd knäckt med 2 meters
stubbar!!! Dom hade inte framkomlig väg på flera dagar ej heller el eller telefon!!!

Och alla skogsägare återplanterade med gran trots att det är vårt mest stormkänsliga träd

Jag minns att det blåste hela natten så att fönstren skallrade! Det lät som om ett jättelikt tåg for fram över gräsmattan. Det var mycket obehagligt och jag var livrädd!

På morgonen var detta det första av 31st stora träd som blåst ner över vår väg:
[attachment=46078:8.jpg]

Eftersom det var helg behövde man inte ta sig till jobbet......men vi hade jobb hela dagen kan jag lova!
Alla grannar kom och hjälpte oss med träden.
När man sen såg på TV vad som hänt i andra delar av Sverige kunde man knappt tro sina ögon.
Det var ett kusligt dygn!

Jag hade vattenläckage runt skorstenen så det var en otrolig tur att det inte regnade den natten. Dagen innan stod jag med huvudet på vinden och dagen efter började det läcka igen och jag hade fullt upp med att torka och byta byttor.

Vädret i lokaltidningen sade inget om storm så vi blev helt tagna på sängen när det började vina runt knutarna. Hade ingen TV så vi hade ingen aning om att det var så allvarligt. Det blåst non stop så det skallrade inte ens i rutorna, det bara ett slags dån eller vinande ljud.

På morgonen fick vi en chock. Nerfallna träd, takdelar och allt möjligt. Skogen gick inte att känna igen men mitt hus eller trädgård hade inte fått några skador. Min stora gran blåste ner några år tidigare och det var tur för annars kunde det gått illa.

Strömmen gick men annars tyckte jag inte det verkade blåsa så mycket. Sent på kvällen stannade en bil längre ner på vägen, sen hördes en motorsåg. Då började man inse att det kanske blåste lite ändå. Granskogarna såg ut som plockepinn (fast inte lika illa som i Småland), bokskogen klarade sig. Var utan el i 9 dygn, men telefonen fungerade konstigt nog hela tiden fast där låg ett antal granar på ledningen. Tyvärr var det ju plusgrader ute så vi fick äta upp all maten i frysen. Hönsen fick mycket bröd för det hann vi inte äta upp...

då bodde jag hemma än, och hos oss så blåste det rätt så mycket. hur länge strömmen var borta vet jag inte men det var inte extremt länge. det som jag mest kommer ihåg var att jag satt vid fönstret och hörde/märkte hur det riktigt tryckte in mot rutan som om det skulle spricka innåt och knakade i väggarna. var lite läskigt med rutan (känslan var läskig). annars sprang jag mest ut och in för att uppleva så mycket som möjligt.

dagen efter gick jag och min familj ut i skogen och kom till granplantering och samtliga granar hade blåst ner och vi kom såklart vilse och va borta ett bra tag innan vi hittade tillbaka till storvägen.

Vi åkte till stugan fredagkväll gubben åkte till firman på lördagmorgon kom tillbaks vid tolv och då hade det blåst som attan hela natten och lördag förmiddag så jag sa till gubben när han kom tillbaks att nu är det nog över packa ihop kärring sa han det här är bara början !innan vi han åka började träden rasa ner vid stugan och precis innan vi kom hem så hade ett jätteträd rasat ner över Nässjövägen och där fick vi sitta och vänta tills de sågat upp det.Nu upplevde vi inte det värsta på långa vägar men man glömmer aldrig vad man såg på TV dagen efter !hecktar med skog som låg som Plockepinn och total förödelse på vissa ställen och mångas liv som slogs i spillror.

Jag hade Meriona på besök, vanan trogen gick strömmen när hon hälsar på.. Bara för att hon vill bo i stan och ha det bekvämt . Vi hade ingen ström under natten, huset jag bode i då blåste det rakt igenom så redan efter en timme var det 10 grader inne... Vi hade värmeljus tända och sov i samma rum, Molly marsvin sov i sin resebur under mitt täcke för att inte frysa ihjäl. Det var bara henne jag oroade mig över, vi klarar oss ju alltid! Nu är strömmen omdragen i det området, så det var sista gången av rätt många vi hade strömavbrott. Jag saknade möjligheter att elda! Annars klarade vi oss utan problem, inte en gren nedblåst i princip.

Vi hade storm av gudrun storlek igår och det är sjätte stormen av den storlek sedan jag flyttade hit i januari förra året. Kiwifolket är ganska vana och säger, "oj det blåser lite extra mycket idag" haha.

Jag var ute en sväng på kvällen, och klarade mig precis undan ett träd som föll, senare gick strömmen och var borta i över 5 dygn....
Som tur var var det ju inte så kallt, men jobbarkompisarna var glada då jag tömde frysen och lagade mat till 25 pers. Jag har ju min lilla vedspis och den höll innetemperaturen på 13 grader som minst. trots att jag jobbade och bara kunde elda på kvällarna.....
Konstigt nog höll varmvattnet i beredaren bra temperatur och jag kunde duscha varje morgon, även om det var lite kallt efteråt....

Har mycket klara minnen av denna dag/kväll. kl. 21.42 släcktes hela Floda. Jag hade förberett mig så att vi fixade med ficklampor. Jag sa till mina barn "sätt på er kläderna vi skall hämta mamma". Men mamma skall ju ta tåget hem, sa barnen och jag sa "det går inga tåg", vilket det inte gjorde. Nu i efterhand så var ju resan dum men jag hade inte facit med mig, om ni förstår vad jag menar. Jag ville inte lämna mina barn i huset själva ifall något hände. Resan från Floda-Partille på E 20 gick inte fort, bilen krängde vid varje vindpust. Hämtade frugan och resan hem var dramatisk. En stor vägskylt över E 20 hade knäckts på mitten och låg över vägen. Hade detta skett 10-15 minuter innan vår hemfärd och vi fått den över oss så har vi strukit med. När vi var hemma så sov jag inte många minuter, var ute och kollade träden som svajade. Vi har en björk nära huset som svajade otroligt. Min svåger ute på landet var utan el i över två veckor. Det jag har lärt mig är att ha i källaren är redskap för värme, ljus, koka mat, bunkra upp dricksvatten. Sverige visade upp hur sårbara vi är när elen är borta. Tur att vi inte hade kyla då hade många människor dött....

Vi är faktiskt skrämmande sårbara, att det räcker med strömavbrott någon vecka för att folk skall frysa ihjäl i sina lägenheter är otroligt. Det vore otroligt lätt för terrorister att slå ut hela samhället här. Några välriktade sprängattentat mot högspänningsledningarna som går in mot huvudstaden, och vi kommer ha mycket, mycket stora problem

Visst är vi sårbara! Om dessutom teletekniken slås ut samtidigt så är det ren katastrof.

Här i Göteborg skallrade alla fönsterrutor och höghusen svajade. Men det skall de ju göra, åtminstone lite. Vid stugan åt Boråshållet var det värre. Omkullblåsta trän, utan ström i tre veckor tror jag.

Det minne som fastnat allra bäst och som fortfarande gör sig påmint är utropen: "Håll i hatten för nu kommer hon!", "Har du lugnat ner dig nu?" och andra käcka utrop när jag träffade kompisar efteråt

det blev lite tröttsamt, misstänker jag...

En aning tröttsamt, ja.
Och detta kom just efter att alla frågor som "Var är din triangel?" hade börjat lägga sig. Heja Kurtan!

visst ja, det också...

Faktum är att jag minns inte så där våldsamt mycket av det för jag hade precis fått barn och var rätt dålig ett tag efter det...