Lite tillspetsat kanske men jag är allvarligt oroad. Tänkte tagit upp detta till förra valet men orkade inte riktigt då.

Vad tycker ni behöver göras för att vi skall ha tillgång till sjukvård i framtiden?

Jag tror att det går att effektivisera administrationen så att det blir mer över för själva den praktiska vården. Det går säkert att datorisera och förenkla rutiner betydligt mer än idag. Vårdapparaten har blivit en koloss på lerfötter med all byråkrati medan de som jobbar praktiskt sliter halvt ihjäl sig.
Varför läser vi aldrig i tidningen att "nu har vi infört ett nytt styrsystem som gör att vi kan spara in fem tjänster på kontoret".

Som ni märker jobbar jag inte inom vården så jag borde kanske inte uttala mig. Å andra sidan är det politiker som styr vården idag och inte vårdspecialister.

Vad har du fått såna tankar ifrån? Klart att sjukvården finns kvar men hur den ser ut vet ingen, kristallkulorna klarade inte förrförra sekelskiftet.

Jag tycker frågan är lite fel ställd - självklart kommer vi att ha sjukvård inom tio år eftersom sjukvården trots allt är en viktig anledning att vi, om än inte glatt, fortsätter att betala våra skatter.

Men hur kommer den att se ut? En fungerande sjukvård skall vara tillgänglig och vi som medborgare skall känna en trygghet att det fungerar när vi verkligen behöver den. Närhetsprincipen är väl också viktig?

Sjukvården skall styras av politiker och inga vårdspecialister. Hur illa vi än tycker om det politiska systemet så är det trots allt politikernas uppgift att se till så att alla har tillgång till sjukvård, att alla, även de som kostar mycket skall få sina behov tillgodosedda, även de som bor i glesbygd skall ha tillgång till sjukvård trots att det kostar mera.

Om vården skulle styras av specialister och särintressen skulle den snabbt raseras.

Visst är det så!

Antalet sjuka ökar i snabb takt beroende på stillasittande arbeten, stress, för lite motion och för mycket snabba kalorier.

Samtidigt ökar den avancerade riktigt dyrbara sjukvården och läkemedlen.

Om vi skall behålla samma tillgänglighet som idag så kommar kostnaderna kanske att fördubblas.

Nu finns ingen framförhållning. När pengarna inte räcker så drar de ner på verksamheten.

Om vi ska behålla samma tillgänglighet....
Där har du den gordeiska knuten

Kanske dags att se till att bara sjuka personer når sjukvården. En rosentagg i fingret ska inte behöva fixas av en läkare.
Får jag påminna om när man i Stockholm la en avgift på besök till distriktssjukvården, antalet besökande minskade med 50% de två första veckorna Min mor jobbade i D-vården på den tiden och vi båda tolkade det som att överutnyttjandet föll bort och bara de verkligt behövande kom.

Min absoluta övertygelse är att det förebyggande arbetet måste utökas. Vi måste helt enkelt minska sjukligheten.

Jag känner en man som hade över 200 i blodtryck. När han frågade vad han kunde göra själv så svarade de att det var ärftligt och inget att göra något åt. En annan hade höga blodfetter och hon fick dubbel dos läkemedel men nästan inga råd om vad hon kunde göra själv.

En tredje hade förhögt blodsocker och efter att de konstaterat det fick han inga råd och ingen återbesöktstid.

Sedan håller jag med om att det förekommer onödiga läkarbesök. Mycket information skulle kunna ges på nätet istället.

Många får heller ingen hjälp när de söker på ett tidigt stadium vilket också genererar mer kostnader.

Vi kommer att bli utan den sjukvård vi behöver fortare än vi anar om inget görs.

Dra ner på de riktigt dyra specialbehandlingarna. Dom slukar en löjligt stor och ökande del av sjukvårdens budget samtidigt som väldigt få kan dra nytta av dom. Lägg pengarna i stället på att hålla igång den normala vården.

Annars blir det snart så dyrt att ett sammanbrott blir oundvikligt.

Men nog måste man väl ta lite eget ansvar också ... det mesta ang just dina "bekantas" krämpor och vad man kan göra ... finns ju på nätet.
Sjukvårdsupplysningen t.ex har jättebra sidor.

Varför sitta hemma och sucka över doktor som inte gav en tips o råd ... istället för att själv
aktivt leta efter kunskap.

Sedan, ang ärftligt högt blodtryck ... där tror jag nog
att personen ifråga fick en del råd ang kost o motion ... men samtidigt ett ... "tyvärr ärftligt och inte såå mycket att göra åt."
Många ggr är man nervös när man är hos doktorn ... och får man sen höra
att man lider av nån sjukdom ... då är det lätt att man missar doktorns information.

Har själv en svägerska med högt (ärftligt) blodtryck, som tyvärr inte går att få ner via motion o kost ...
utan kräver stark medicinering.


Som sagt ... Mycket information finns på nätet.

Det var ett inslag i Västnytt idag om en 8-månaders unge som har en ärftlig sjukdom. För att undvika hjärnskador mm måste han antingen undvika proteinhaltig mat eller äta en medicin, som kostar en halv miljon om året. Ansvariga myndigheter vill ta bort subventionerna vilket jag har en viss förståelse för men vad är rätt?

En annan sak som jag tänkte på är att man kanske inte behöver en läkare för att behandla enklare skador. Sist jag var inne på akuten och sydde ihop benet när jag sågat mig var först en sköterska där och tvättade. Sedan var det lång väntetid innan läkaren kom och sydde. Kunde inte sköterskan ha lagt de stygnen lika gärna? Det är ju så simpelt så jag hade kunnat göra det själv om jag haft nål och tråd hemma

Vem ska besluta om vem som ska få behandling för sin sjukdom eller dö???
Oavsett vilken sjukdom du har skall du få behandling som finns tillgänglig!

Idag slukar onödigt stor administration plus politiker en stor del av sjukvårdens resurser.
Avskaffa Landstingen och låt staten ha hand om sjukvården.

Jag har bror, svårt cancersjuk ... hans behandlingar och vård har kostat mycket ... men inte länge till.

Min egen medicinering och vård kostar många tusenlappar/mån och kommer med tiden att öka.
Vem tycker du, skulle få bestämma om jag ska få den
vård o behandling som finns för att jag ska överleva ett tag till.
Vem skulle få bestämma att nu räcker det ... vi satsar inget mer på henne!?

Ruda ... där finns väl ingen tvekan ... så klart ska barnet få den behandling som krävs för överlevnad!

Vore det ditt barn så tror jag inte att du hade haft några tvivel.

Om vi drar det ett steg längre, så varför skall vi inskränka oss till att behandla enbart svenskar? Det finns sjuka i stora delar av världen, och vem skall avgöra om vi skall ta hand om dom? Varför skall vi satsa allt på oss själva men lite eller inget på folk som bor på andra sidan gränsen?

Nu var det ju tal om svensk sjukvård ... om jag inte missuppfattat tråden.

Bistånd ger vi ju till andra behövande länder.

Du svarar inte på fråga om vem som ska bestämma ang vård o behandling och vem som ska
säga stopp = ge dödsdom.

Vem vill prioritera bort någon från vård. Samtidigt så finns potentialen och kunnadet att hjälpa allt fler människor, men till allt högre kostnader. Visst är det ett förfärligt dilemma att våra ökade kunskaper tvingar oss att göra vårdprioriteringar.

Man kan komma med vackra klyschor som "liv skall räddas oavsett kostnad", men till syvende och sist stämmer det inte. Någonstans måste gränsen dras. Och det är en otacksam uppgift, för var man än väljer att lägga den så kan man räkna med massiv kritik

Tyvärr sant!

"Hej igen!"

"Ruda ... där finns väl ingen tvekan ... så klart ska barnet få den behandling som krävs för överlevnad!"

Nu var det så att barnet, som jag har för mig var två år, kunde klara sig på sträng diet, mest grönsaker. Nu hade barnet vant sig vid att äta normalt och tyckte inte om grönsaker. Ska då barnet få kosta samhället en massa pengar?

Diabetessjuka kan minska ner på insulin och annan medicin om de låter bli att äta som vanligt och istället drar ner på socker och stärkelse och annan blodsockerhöjande mat.

Det finns mycket man kan göra själv!

Just detta barnexempel var 8 mån men det föds en handfull sådana barn varje år. Frågan är dock som du skriver, diet eller halv miljon om året?

De administrativa kostnaderna i offentlig verksamhet är knappast något att spara in på - de har konstant varit politikernas favoritobjekt när det handlat om nedskärningar under de senaste 20 åren. Idag utgör de ca 12,5% av kostnaderna, att jämföra med privata sektorns 15 - 20%.

Att politikerarvoden skulle kosta ofantliga summor är heller inte sant eftersom de flesta politiker, 97% är just fritidspolitiker och uppbär endast arvode för deltagande i nämn- och fullmäktige möten. De 3% som är heltidsanställda politiker, alltså kommunalråd och landstingsråd samt oppositionens representanter har väl hyfsade arvoden men liggar långt från de styrelsearvoden som finns på den privata sidan. Det är naturligtvis alldeles riktigt också eftersom de finansieras med allmänna medel, att ens försöka närma sig den privata sektorn i löner och arvoden är politiskt självmord.

Jag vet inte vad ett förstatligande av sjukvården skulle förändra...berätta gärna vad som då skulle bli bättre. Vi kommer ju ändå inte undan någon form av regional styrning.

Här är lite myter och fakta om offentliga sektorn;

http://www.skl.se/artikel.asp?A=51017&C=6949

Det är väl utan tvekan sant att en del av patienterna inom vården idag har "sk livsstilssjukdomar, men vem kan tydligt definiera vad man "själv" har orskat genom livsstilen och vad som kommer av ärftlig benägenhet eller gentisk mottagligghet??? Finns massor med människor som t.ex. har stillastittande jobb som inte alls drabbas av "livsstilssjukdomar" och de som verkligen INTE har stillastittande jobb som gör det. Att dra någon slags "gränslinje" och säga att "vi behandlar bara folk som tagit ansvar för sitt liv, ätit sunt och hälsosamt och ändå råkar bli sjuka" DET är livsfarligt och fruktansvärt, för vem ska sitta till doms, vem ska bestämma och vad ska man göra åt de som då inte för behandling? Nej, det är inte en väg att gå, och den som tror det anser jag vara på väg nedför en mycket farlig väg som leder mot tankar på övermänniskor o liknande.

Däremot är et väl självklart att det finns saker att förbättra! Läste senast i går om "Lean" metoden, och hur den hade varit positivt på sjukhuset här i Lund. T.ex. genom att folk SJÄLV ringer och bokar tid slipper man en massa avbokningar och ombokningar och effektiviserar vården oerhört - en så liten sak gör så mycket!!!

Begriper inte heller resonemanget att sjukvården aldrig gör något annat än att skriva ut mediciner. Jag kan väl delvis hålla med om att sjukvården skulle må bra av ett mer holistiskt synsätt, MEN precis som skolan inte kan uppfostra barnen utan förädrarna har ett stort ansvar, har man SJÄLV, som patient ett stort ansvar för sin egen hälsa. Om man får veta att man har kroniskt högt blodtryck, och det inte finns någon direkt orsak till det (idiopatiskt kallas det då) så får man mediciner utskrivna, MEN man måste väl också ta ansvar för sin egen hälsa och ta tag i sitt liv och försöka förbättra sina förutsättningar. Visserligen kanske läkaren säger at det inte går att göra så mycket åt blodtrycket, men att leva sunt, röra på sig och äta rätt är iaf inte SKADLIGT, och kan självklart göra att man står bättre rustad att möte de problem som sjukdomen kan föra med sig.
Inte kan man väl räkna med att man går till läkaren, får en diagnos och sedan ska läkaren sitta och diktera upp hur man ska leva resten av sitt liv??? DÅ snackar vi verkligen om att vården skulle kollapsa!

även vi som sitter still på kontor betalar ju skatt, man borde ju få nån slags kompensation trots att man bläddrar papper om dagarna

Flera har skrivit att var och en får väl ta ansvar för sitt liv och att det kan inte läkaren göra. Dock är det så att människor har en stor tilltro till vad läkaren säger. Säger läkaren att läkemedel är den enda lösningen så tror de flesta på det.

De allra flesta har fullt upp med jobb, familj och andra måsten och litar på läkaren. De kan skriva ut fysisk aktivitet på recept och de kan boka en tid hos dietisten men många gånger görs inte detta.

Undersökningar visar att många läkare låter bli att skriva ut fysisk aktivitet eftersom de själva inte motionerar och inte inser hur mycket det påverkar hälsan.

Läkarkåren är långt ifrån en enhetlig grupp. De agerar helt olika och det är lite lotteri vad man får för råd beroende på vilken läkare man kommer till.

Jag tror att du underskattar människans förmåga att ta eget ansvar.

Det vore mycket farligt om man skulle börja dela upp sjukvården i "folk som har riktiga sjukdomar och folk som får skylla sig själva". En sån sjukvård vill inte jag vara med om. Alla har rätt till lika behandling. Det är en annan sak att det finns mycket man kan göra för att ta hand om sig själv. Jag tycker att läkare är bra på att informera om riskbeteenden och hjälp till självhjälp. Har en patient ett farligt högt blodtryck så vore det väl konstigt om läkaren inte skrev ut blodtryckssänkande medicin?? Det kan ju faktiskt leda till både hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt om det inte behandlas, inget att leka med och lämna åt enbart patienten själv att hantera. Det utesluter ju inte att läkaren även informerar om saker man kan göra själv!

Är det någon i tråden som har föreslagit en sådan uppdelning?

Det är något som inte finns i alla landsting! Vi hade förut men efter en 2-årig fösöksperiod rationaliserade dom bort den tjänsten. Och det var inte för att den inte användes utan enbart för att spara in på något och man valde den tjänsten.
ANki

Hur menar du med "den tjänsten"? Det skall varje läkare kunna skriva ut.

Nu har jag själv lyckligtvis varit förskonad från allvarligare sjukdomar än migrän och rhinit, och dessa tillstånd kräver ingen direkt anpassning av livet från min sida , däremot har jag som de flesta andra nära anhöriga som varit mindre förskonade. Jag håller med Magdis i frågan, de läkare som mina anhöriga varit i kontakt med har varit mycket bra på att rekommendera livsstilsförändringar, tipsa om vad man kan göra själv etc. Men visst är det så att läkare är individer och att alla inte tänker/resonerar/agerar på samma sätt.

Skulle gärna vilja ha en referens till undersökningen du pratar om Christa - den som visar att läkare inte skriver ut fysisk aktivitet på recept. Enligt min erfarenhet så är det ofta så att läkare inte SJÄLV lever exemplariskt, men att de för den sakens skull inte skulle KÄNNA TILL nyttan med ett sunt leverne, det låter absurt. Det känner ju mer eller mindre alla över 10 till, att däremot LEVA efter de principerna är kanske en annan sak

Jag är av den åsikten att de alldre flesta vuxna människor KAN ta ansvar för sitt eget liv, sina val i livet och sina handlingar. Att många däremot inte VILL ta ansvar av olika skäl är en annan sak. Jag har barn, familj, hem etc, liksom enormt många andra i Sverige, inte tusan hindrar det mig från att ta ansvar? Inte tusan förväntar jag mig att en LÄKARE ska ta ansvar för mitt liv. Lika lite som jag förväntar mig att skolan ska uppfostra mina barn. Min erfarnhet av personer med sjukdomar, är att de är oerhört ansvarstagande och intresserade av allt som kan göra dem bättre. Vet att vissa kollegor som är läkare tom tycker det går FÖR långt, när patienterna kommer med de senaste forskningsrönen i fråga om mediciner, men också om alternativa metoder, spikmattor, akupunktur etc. Och föräldrar som har barn med kroniska eller återkommande sjukdomar är likadana, man tar mycket stort ansvar för individen och dens sjukdomsbild. Så baserat på min uppfattning och erfarenhet så har du en alldeles för låg tanke om människors förmåga och intresse av att ta ansvar.

Det är en typ av självbevarelsedrift, att ta ansvar för sitt liv, och självbevarelsedriften är en av de starkaste drifterna man har.

Om det är sant som du säger, hur kommer det sig då att människor röker? Jag är väl medveten om att det är svårt att sluta men ur perspektivet "självbevarelsedrift" så är det konstigt att folk vågar.

Jag vill inte att tråden fortsättningsvis skall fokusera på rökning men det är ett exempel på att självbevarelsedriften inte alltid är så stor.

Enligt programmet kropp och själ igår är det också en extremt liten del av befolkningen som går en halvtimmes promenad varje dag trots att det anses som ett absolut minimun för att bevara hälsan.

Åtminstone här hade vi en sjukgymnast som utförde "motionen". För att få det utskrivet skulle man ju på något sätt vara sjuk eller överviktig så man inte mådde bra, så man behövde hjälp att röra sig på rätt sätt så man inte förvärrar skadan. Att gå ut och promenera en halvtimme fick man en uppmaning att göra om det var vad som gällde och det får man säkert fortfarande, där får man ta ansvaret själv.
Vi fick husera där sjukgymnastiken höll till dagtid, så efter 16 var lokalen och alla apparater våra. Det var alltid mycket folk där men tyvärr ville dom inte behålla tjänsten. Och det var inte så att vi fick fortsätta att vara i lokalen heller utan den slog igen efter arbetstid.
ANki

Det är detta som är ohållbart. Istället för att ha framförhållning och lägga pengar på sådant som kan spara pengar och lidande så sparar man kortsiktigt och får mer utgifter långsiktigt.

När det gäller våra välfärdssjukdomar så måste det ju vara på den yngre generationen man satsar, för att förebygga sjukdomar som astma, diabetes, fetma mm vid vuxen ålder. Detsamma gäller ju även droger, alkohol, rökning, ja allt som kan innebära "självförvållande" sjukomar senare i livet. Vi skall alla ha tillgång till god sjukvård, men någonstans går ju gränsen. Nästa generation kommer troligen uppvisa än fler välfärdssjukdomar i vuxen ålder. Och inte är det deras eget fel. Vi lever ju i ett macdonald-samhälle och lär få svårt att vända skutan. Sjukvården kommer att bestå, men vi kanske i framtiden måste ha någon form av försäkringspremie som en garanti för extremt dyra sjukvårdskostnader. Likt villaförsäkring.

Det har ju diskuterats i denna tråden att prioritera bort vård och vilka som ska ha rätt till vård och sen hakade jag på det som KRT skrev om detta. Missade du dessa inlägg? Jag har inte sagt att någon i tråden har talat för en sån uppdelning.

Om vi skall slippa vara med om att människor nekas vård så måste det förebyggande arbetet utökas dramatiskt.

Tillåts sjukligheten öka i den takt den gör nu så kommer pengarna inte räcka på långa vägar. Det handlar inte bara om idividens ansvar. Det handlar i högsta grad om information och att ta tidiga symptom på allvar.

Visst finns mycket på nätet men det tar mycket tid att söka och det är inte alltid lätt att veta vad som är ordentligt underbyggt. Många läkare har dessutom en negativ inställning till människor som själva söker information. En del sjukvårdsanställda har till och med grundinställningen att sådant som finns på nätet är värdelöst.

Om nu människor engagerade sig så mycket i sin hälsa som flera här anser, vad beror det då på att det är så oerhört många människor som äter läkemedel mot höga blodfetter?

Skulle vara intressant att se en graf på utvecklingen över tid i det fallet. Sedan kan man ju spekulera i hur det kommer att se ut om 10-20 år.

Det här med ansvar för den egna kroppen kan man ha olika syn på. Många tycker att det är självklart men inte alla.
Många män tex går till doktorn med samma inställning som när dom lämnar in bilen för reparation. "Det där får läkarna fixa", typ. Att en ev sjukdom skulle ha orsakats av deras livsföring tror jag inte föresvävar dom. Det måste vara någon annans fel! Sjukdomar uppstår ur tomma intet och skulle dom behöva ändra livsföring så blir det hustruns ansvar att se till att tex kosten ändras.
Jag vet att jag generaliserar men efter att ha jobbat i en manlig miljö i åtskilliga år så har jag både sett och hört mycket i den riktningen.

Just det tror jag beror på att vi i så många år blivit indoktrinerade och uppmanade ätt äta lightprodukter, underliga margariner med innehåll man nästan inte vill veta vad det är och andra konstigheter som stoppats ner i vår mat.
Den matrevolution som satts igång i vårt land, med fler och fler som vill ha ren mat, där mer och mer onödiga tillsatser tas bort ur maten - något som faktiskt händer nu tror jag kommer att rätta till en hel del hälsoproblem.
Anki

Mycket prat om sjukdomar på grund av onyttig mat. Men alla rökare då, som medvetet röker sig till lungcancer, KOL och annat? Och alla klemande föräldrar som inte tillåter sina barn att komma i kontakt med smuts, vilket ger dom allergier och ett svagt immunförsvar?

Det finns bara ett enda svar på alla dessa frågor: Inför ättestupa igen!
Vi gamlingar har inte rätt att belasta sjukvården, för dom unga med skoskav måste komma till först! Det är ju akut.....

Är du ung och sjuk idag, om nu 40 räknas som ungt, så kan du ställa dig o ättestupskön du också. Frisk ska man va och är man inte det friskskrivs man ändå. Sen om man tappar hel sin försörjning och ändå fortsätter man att vara sjuk, ja då får man skylla sig själv och helst dö.
Lite svinn får man räkna med, så som vår käre statsminister uttryckte saken.

Ja det är ju det som är det värsta. Vad får dem att tro att arbetsförmedlingen skall kunna göra folk friska om inte sjukvården klarar av det?

Jag tror i och för sig att många skulle kunna bli friska om de fick hjälp och information men det är skalt med det.

Skulle man sedan jobba förebyggande och ta tidiga symptom på allvar så skulle väldigt många slippa att bli sjuka.