Funderade på om jag skulle göra detta inlägg i tråden om sjukskrivning men det skulle nog försvinna i diskussionen.

En grupp som glöms bort helt i debatten är de som jobbar trots att de har stora hälsoproblem. Så länge man inte är sjukskriven så fattar ingen hur dåligt man mår. Jag har egen erfarenhet av detta. Jag hade så ont i nacke och axlar att det var som tandvärk dygnet runt. Hela käken domnade på vägen till jobbet. Alla på jobbet visste att jag hade ont men ingen brydde sig om det alls. Så blev en tjej sjukskriven för musarm och oj vad det var synd om henne. Jag slår vad om att hon inte var så dålig som jag. Hon var bra igen efter någon månad medan jag hade ont i åratal. Jag var så slut att jag höll på att krocka flera gånger och ögonon krånglade så jag hade stora svårigheter att se texten på datorn. Sedan tillstötte en rad andra symptom.

När jag gick sönder helt försökte jag få hjälp av stresskliniken i Göteborg men de sa "Jasså är du inte sjukskriven, nej då kan vi inte hjälpa dig."

Kommunhälsan föreslog sjukskrivning 1998. Ögonläkaren föreslog sjukskrivning några år senare. Jag ville inte bli sjukskriven dels för att jag letade efter ett annat jobb och dels för att jag är uppvuxen med att man inte får gå ut ur huset om man är sjukskriven. Jag var en idiot som inte lät dem sjukskriva mig. Det var det dummaste jag gjort i hela mitt liv.

Kroppen gick sönder bit för bit och jag har fått obotliga skador och under 10 år av mitt liv låg livskvaliten på minus.

Jag ringde Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Facket men är man inte sjukskriven så får man ingen hjälp. Jag gick till läkare men de tittar på ett symptom i taget och själv förstod jag inte att allt berodde på stressen.

intressant inlägg, du vill verkligen inte vara ett offer utan kämpar på. Lycka till till dig och hoppas du kommer att må bättre och komma igen , stark!

Visst har jag kämpat men till vilket pris?

Frågan är också om det blir mindre kostnader för samhället. För mig slutade med att jag rasade ihop helt men då hade de ändrat reglerna för sjukskrivning och kommunhälsan var nerlagd. Jag lyckades få friår men fick ingen hjälp av stressklinik eller sjukvård så när året hade gått så var jag fortfarande i väldigt dåligt skick.

Nu har jag kämpat i 3 år för att bli frisk och har inte jobbat sedan april 2006. Jag har ramlat ur alla trygghetssystem och min sambo försörjer mig.

För att få hjälp måste man vara sjukskriven. Många får i och för sig inte ens hjälp då. Om man skall minska kostnaderna för samhället så måste man fånga upp människor på ett tidigt stadium och arbeta mer med arbetsmiljöfrågor och friskfaktorer.

Jag fick förstadium till diabetes och det har jag fortfarande trots idogt tränande. Det är bättre och på väg åt rätt håll men jag hade aldrig klarat det om jag fortsatt att jobba.

Kan hålla med dig Christa! Det förebyggande arbetet är vi dåliga på från arbetsgivare till företagshälsovård alt sjukvård. Jag har varit med och fått Försäkringskassan att bevilja sjukpenning på sk förebyggande sjukskrivning för anställda som inte är sjuka utan jobbar på trots olika besvär. Det finns en sådan regel i Socialförsäkringslagen. Du kan vara sjukskriven fast du inte borta från jobbet. Tyvärr så har jag upplevt i mitt området att Försäkringskassan nämner knappt detta. Det är ju viktigt att arbeta med det förebyggande arbetet innan människor blir sjuka, oavsett om man är överviktigt, röker mm.

Stackare dej, vilket elände! Jag kommer nog aldrig att förstå mej på försäkringskassans regler? Nu ska alla helt plötsligt vara friska!?
Skönt att du i alla fall är på bättringsväg!

Tack sqrulan, även om jag inte är ute efter att någon skall tycka synd om mig. Det jag vill med denna tråd är att peka på att enda sättet att få någon hjälp är att låta dem sjukskriva en. Om de vill minska antalet sjukskrivna så borde de erbjuda hjälp till dem som jobbar trots att de har pajat.

Stackars dig också . Det är inget roligt att bli sjuk och att dessutom behöva oroa sig för obetalda räkningar kan sänka vem som helst.

Du har nog betalat din beskärda del i skatt skulle jag tro!

Hej!
Jag har blivit pensionär så jag slipper bry mig men innan dess var jag sjukskriven ett tag. Det var när den rödgröna röran misskötte landet. Den enda hjälp som gick att få var sk avstämningsmöten. Där satt min läkare, folk från försäkringskassan, några av mina chefer och så jag. Alla utom jag var högt avlönade så mötena blev dyra. Efter en timme kom vi varje gång fram till att ingen ville göra något för att hjälpa mig, men de formella kraven var uppfyllda. Jag hoppas att de nya rehabplanerna fungerar bättre. De är ju så att det är arbetsgivaren som ansvarar för arbetsmiljön. Lagen är ganska vettig men ingen följer den. Jag diskuterade arbetsmiljöproblemen med fack och myndigheter och fick till svar att jag i princip hade rätt men att det inte fanns några lagliga möjligheter att tvinga arbetsgivaren att göra något.
MVH
Jan Lindgren

Jan, dagens rehabplan går ut på att man blir friskskriven och arbetslös om man inte klarar sitt vanliga jobb. Finns inga mellanting. Tyvärr fungerar det ännu sämre nu alltså. Och har du då inte varit med i facket blir du dessutom utan pengar.