I morse när jag var ute med hunden höll ljuset bryta igenom och skogen lös blå. Rätt som det var for något förbi så där en 15 meter framför hunden som i sin tur gick cirka 5 meter framför mig. Min hund jagar inte för han är van att möta och mata olika djur, så vi bara stannade och såg oss om i undran vem det kunde ha varit som for med en sådan fart förbi. Och där, bara 10 meter ifrån oss till höger om stigen som vi stod på, och så där lite lagom bakom ett jättestenblock stod ett rådjur och stirrade på oss. Vi stirrade naturligtvis tillbaka, men för att inte skrämma det stackars djuret, kommenderade jag hunden att fortsätta framåt. Vi gick hem.
Jag gav hunden frukost och lämnade honom hemma för att släpa en säck rådjursmat till skogen. Jag brukar mata dem vid en sjö där en bäck slingrar sig från sjön och ut i skogen, för där ligger vattnet alltid öppet, sikten är god, och skogen erbjuder skydd för djuren.
För tillfället stod matplatsen tom på fyrbenta besökare. Jag la ut födan och traskade hemåt. Efter ett tag passerade jag det stora stenblocket där jag och hunden hade mött rådjuret 2 timmar tidigare och gissa min förvåning när jag nu upptäckte att rådjuret stod kvar! Det stod med rumpan mot mig, lutade sitt huvud ifrån mig och under magen skymtade jag den lilla mulen som tuggade och tuggade.
Där stod alltså rådjuret och idisslade i lugn och ro. Efter en stund kunde jag inte låta bli att göra min närvaro känt så jag pratade till rådjuret som höjde sitt huvud, spelade med öronen och slutade att tugga för en kort stund. Men strax fortsatte rådjuret att idissla!
I ytterligare 10 minuter stod jag orörlig och tittade på djuret och när det idisslat klart, vände det sig om, blickade på mig, och promenerade i väg i lugn och ro.
Jag var allt annat än lika oberörd. Jag tycker att varje möte med vilt är som att få en stor stor gåva till skänks.
Någon som har en fin liten berättelse eller anekdot om möten med vilt?
vitavargen
08-02-2010, 18:31
Det var en gåva för mig att läsa din fina berättelse som har en stark berättarteknik. Vilken sagolik stämning.
Man blir alltid lika facsinerad av att möta vilda djur så som du gjorde!
När jag var kanske en 15 år så var vi ute med scouterna och satt kring en lägereld ute i skogen. En räv gick runt oss och vår eld och undrade vad vi höll på med! En räv! Och de som brukar vara så skygga...
Jättefint berättat, Freyas!

Jag ser ju rådjur varje dag sedan ett par månader (dock bara i dagsljus på helgerna) men blir aldrig oberörd av de vackra djuren. Peztis, visst är rävar oftast skygga, men ibland kan ungrävar vara förvånansvärt orädda. En gång när jag jobbade i Tiveden, hade vi en sådan orädd räv som brukade komma fram till bageriet och tigga bullar. Det var festligt!

Olle
CITAT (Peztis @ 08-02-2010, 18:59)

En räv gick runt oss och vår eld och undrade vad vi höll på med! En räv! Och de som brukar vara så skygga...
Härligt... jag kan se flammorna dansa och er sitta nästan i en ring runt elden... då och då hörs ett lätt tassande bakom era ryggar ... någon vänder sig om och ser ett par lysande gula ögon ... ÅÅÅH så spännande det måste ha varit ... för att inte nämna Olle A:s räv som tigde bullar! Det måste ha varit en riktig rackare till räv! Han eller hon kanske gillade semlor?
Era berättelser påminner mig om att min väninna som bor en bit utanför stan har faktiskt fått besök av en räv i vinter. De har döpt honom till Josef ... han tigger han också... men kanske inte bullar precis!
Monarda
15-02-2010, 19:47
För 20 år sedan hade jag ett möte med en räv som jag aldrig kommer att glömma. Vi hade stannat för att rasta flera mil från bebyggelse när plötsligt en räv kom med bestämda steg från skogen. Gick runt och kollade på oss och tog slutligen en skorpa ur min hand!
[attachment=47216:IMG.jpg]
[attachment=47217:IMG_0001.jpg]
[attachment=47218:IMG_0002.jpg]
Eva i Höga
15-02-2010, 20:46
Helt otroligt att den åt ur din hand! Vilken upplevelse! Hos vår granne gick en räv in i huset en gång, det luktade inte gott sen!
Ett möte med något djur, nära inpå eller en bit ifrån, ger mig alltid en speciell känsla. Svår att sätta ord på men jag upplever att både jag och det djur jag möter eller ser är likar. Vi ingår och finns just nu här på jorden.
Och så råkas vi mötas en kort stund till bådas överraskning. Låter det filosofiskt beror det på att så känner jag det helt enkelt. I alla fall när det gäller sällsynta o enstaka möten som man kan suga på länge.
Just nu sitter det två harar och äter här utanför under fågelbordet ,jag brukar lägga ut lite äpplen russin knäckebröd och havre ,dom kommer så gott som varje kväll eller natt.Kanske man blir lite bortskämd här ute på landet när man har viltet utanför dörren men det är en upplevelse varje gång att se rådjuren hararna fåglarna.Förra vintern hade vi en väldigt nyfiken Räv här och den var väldigt orädd,en kväll när jag skulle släppa ut katten så satt Mickel en meter från ytterdörren och nosade på vår ljuslyckta,katten gick ut satte sig på verandan och tittade på Mickel som om de kände varan,de satt där en god stund och jag stog där alldeles fachinerad ,var till och med inne och hämtade gubben för att han skulle få se och mickel satt kvar,katten resta sig upp och knallade i väg helt bara så där utan vidare och Mickel satt och tittade efter honom och gick sen åt andra hållet,sådana upplevelser tror jag man får en gång i livet

Den här Räven var en buse för han sprang runt och bet av sladdarna till utejulbelysningar i byn och lekte runt med en och annan träsko som stog kvar på verandorna sen sommaren .Tyvär dök han inte upp denna vintern !många i byn saknar denna sociala Räv
theseraphim
18-02-2010, 10:46
när jag var sjutton-arton hade vi ett par riktigt charmiga rävar, en fjolårsunge och en årsunge(eller vad man säger) som var ute på bus, varje kväll kom de till våran tomt för att titta vad som hände och se om de kunde leka med någonting tex plasthinkar och dylikt var populärt. Sedan var de inte sena på att ta en korv eller två rakt ur näven och det var fantastiskt tyckte jag att se denna stora räv försiktigt komma så när och vara så lugn att den tog korv direkt ur näven.
Sedan har man haft närkontakt med älgko som knallade ut rakt ut i skogsvägen en sensommar när man tog en promenad men hon har riktigt kolugn:-) stannade och tittade på mig lite nyfiket eftersom hon var relativt van med människor så kände hon uppenbarligen inte mig som något hot. En vildapel stod i diket och den var så uppskattad att jag sonika fick gå runt älgen ut i diket på andra sidan men hon brydde sig inte hon stod där och mumsade och verkade inte alls känna någon stress över min närvaro.
Kommer ihåg gången jag stod och fiskade i en å en sommar och såg att något simmade mot stället där jag stod. En gräsand tänkte jag men när det kom närmre såg jag ingen pippi utan en bäver som var ute och patrullerade sitt område. Lugnt och fint smet den upp på andra sidan ån och började med sina bestyr på andra sidan medans jag stod kvar och fiskade på andra. Den drog ner ris och pinnar i vattnet och simmade iväg, så höll den på en tjugo minute sedan blev han helt vettskrämd av min närvaro ungefär som han glömt bort det i början:-)
vildvittra
18-02-2010, 11:59
underbart att läsa om alla fina djurmöten!
jag går höstetid mycket i skogen med min svampkorg, och har några gånger träffat på rådjur
en gång var det fyra individer som lika förvånade som jag bara tittade på mig i kanske 30 sekunder-1 minut
det är något magiskt just i det ögonblicket, det känns som tiden stannar upp och man är totalt i nuet
tills magin bryts och rådjuren skenar iväg som efter en given signal
Detta är en "enklare" version av forumet. För att se forumet med formatering och bilder kan du
klicka här.