Våren 2002 läste jag Bodil Malmstens bok "Priset på vatten i Finistére" om hur hon drar upp sina rötter ur den svenska fyrkantigheten för att plantera om sig i Finistere i Bretagne. Boken beskriver bl.a. hur hon anlägger sin trädgård där med alla tillhörande glädjeämnen och vedermödor.
Boken grep mig mycket. Fick föreställningen att det i Finistere borde vara paradiset för trädgårdsfreaks. Det måste ses!
Finistere - eller Jordens Ände på svenska - är en stor udde som åt nordväst pekar ut i Atlanten och bildar därmed en del av Biscaya-buktens kustparti. Föreställde mig växtligeheten som nästan sutropisk såsom jag tidigare sett i sydvästra Irland.
Nåväl - en MC införskaffades och sonens tält, Trangiakök och sovsäck lånades. Det bar iväg Visby - Oskarshamn - Hälsingborg - Hälsingör - Själland - Fyn - Esbjerg och färja till Harwich på engelska sydostkusten.. Ett riktigt elddop blev de engelska motorvägarna, bl.a. M25 London Orbital - en lavaflod av fordon. Såsmåningom färja Portsmouth - St Malou i Frogland där engelska språket verkade lika obekant som swahili. Språket man talade var breton - ett urgammalt språk tillhörande keltiska språkstammen och inte alls likt franska. Hyrde ett litet hus på landsbygden nära byn Spetzet i hjärtat av Finistere med tanke att göra dagsturer därifrån. Men ack, ack - väl framme regn, regn och åter regn. Motorcyklisten plöjde fram genom vätan som en dränkt katt utan att egentligen hitta en enda sevärd trädgård. Hade nog inte gjort min förberedande läxa ordentligt. Trädgårdarna liknade mest bakgårdar.
Nå - resan i sig gav mycket. Måhända någon annan av odla.nu-folket haft mer tur i området än jag hade vad avser fina trädgårdar. I vart fall rekommenderas Malmstens bok. Har lagt upp några bilder från turen i mitt album om någon är intresserad.
Tingstäde