Sedan går sommaren med uteblivna åhhh:n och ahhh:n - framför allt från mig själv.
Jag sätter en hel del fröer, årets sådder kommer att slå rekord i antal hos mig. Jag tycker att jag gör "som man ska" och det ser så fint ut. Men sedan så börjar en liten grodd lägga av, dagen därpå nästa... och sedan så står man där med halva mängden önskade plantor.
EGENTLIGEN så räcker ju denna mängd men det var ju inte det jag planerade. Och oftast är det en sort som tar sig medan en annan sort helt tynar bort.
Är det bara så här hos mig? Eller är det fler som känner igen sig? Tittar man på bilder från andras sådder så ser det så fint ut med knubbiga och frodiga plantor på rad. Tycker inte att det ser ut så hos mig - eller är jag bara självkritisk, tro?
Just nu grämer jag mig över att jag hade sått en jättefin pelargon, alla sex fröerna tog sig men nu idag så är det två som det fortfarande verkar finnas liv i. Så nu blir jag ledsen...

Men man lever ju på hoppet! det kommer att bli en så fin trädgård i alla fall med mycket blommor!
