eller känner till hur det är och om det är effektivt vid nedstämdhet och liknande. PM-a gärna mig om någon har erfarenhet av detta för egen del eller i bekanskapskretsen.

Prat om att min sambo ska få detta.

Min mamma fick elchoker när hon var djupt deprimerad efter sin hjärtoperation, hon blev klart bättre av dom,det låter ju så hemskt med elchoker men det går inte att jämföra med hur det var för då var det något helt annat.Mamma sövdes ner den korta stunden hon fick elchokerna och så fick hon en betskena för tändernas skull.Mamma behövde i alla fall inte besöka psykvården mer efter det men fick Cipramil för att hon inte skulle få några eventuella återfall.Jag såg en klar förbättring hos min mor i alla fall.Tråkigt när det blir så men att må dåligt psykiskt det kan drabba vem som helst i livet och en del drabbar det värre än andra.

MVH Motti

Tack för svar. Vi ska prata om det imorgon på psyk. i Örebro.

Önskar er allt gott och hoppas allt ordnar sig

Här kan du läsa om ECT - elbehandling:

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad...handlingar/ECT/

Tror det var Uppdrag granskning som gjorde ett program om ect-behandling ganska nyligen. Om man fick för många så var tydligen risken stor för permanent minnesbortfall. Kanske ligger programmet kvar på nätet. Kolla på svt play.

Har läst om detta också att det möjligen kan bli en biverkning tyvärr. Man får då överväga vad som är bäst att må pyton eller komma ihåg. Tyvärr så detta med att komma ihåg inte är så bra för är man deppig och nere som försvinner minnet i alla fall närminnet enligt psyk.läkaren.

Dom gick igenom detta mycket noga i programmet. Kostförändringar och motion har också väldokumenterad positiv inverkan på depressioner. Brist på vitamin D kan också ge depression. Jag vet ju inte om ni redan provat alla alternativ men jag bara nämner detta.

Har du kollat om programmet finns kvar på webben?

De som fått nackdelar av elbehandlingen var många gånger bittra och arga för att deras partner gett klartecken för detta när de själva var för sjuka för att ta beslut.

jag kan tycka att om en mycket djupt deprimerad människa endast ligger i sin säng och vill dö och har så gjort i månader, kan det vara befogat med ECT, inte annars.
allt annat ska vara provat, mediciner, terapi mm.
ECT är ingen lek och används inom vissa landsting lite för vårdslöst.
det är min uppfattning.
lite quick fix sådär och kostar inte så mycket resurser heller.
men det kan också rädda liv så jag utesluter det inte helt.
jag har varit med på många elbehandlingar - det finns inget skrämmande med själva behandlingen.

Min sambo har gått på samtal i ca 3 mån. men orkade inte längre utan självmant ville in till psyk. Har inte provat så mycket medicin bara en sort kommer inte ihåg vad den heter. Inga samtal, på 3 veckor träffat psykiater 2 ggr. Finns inget att göra där han är allt är inlåst, de får be om typ rakapparaten för att det finns sladd på. Det är kanske befogat för förra veckan var det en som tog sitt liv rummet intill med sladden.
Men nu har sambon och läkaren beslutat om ECT måndag,onsdag och fredag och jag vet inte om det är bra, vi måste ju tro på dem men jag är lite skeptisk men vill sambon så får han bestämma sedan får vi ta nästa steg.
Kommer att vara orolig men det är inte kul som det är nu heller med en väldigt arbetsam sambo som har blivit sämre undan för undan under 1,5 år p.g.a. av många olika sjukdommar och sorger m.m. Får hoppas att det blir till det bättre.

Tänker på er!

Om din sambo själv vill genomgå el-behandlingarna så tror jag det är mycket positivt. Så få elbehandlingar är ingen risk för sämre minne skulle jag tro. Det finns dem på slutenvård som får genomgå el-behandling mot sin vilja, då tror jag inte den har lika stor effekt.

Styrkekramar - jag tänker på er och hoppas din sambo börjar må bättre

Tänker också på er! Tror att detta definitivt är värt ett försök

tänker på er!

Oj, vad jobbigt ni haft det en längre tid förstår jag.

Hoppas på snar bättring för din sambo.

Har ingen erfarenhet.

Stor kram från mig också!

En nära anhörig har fått flera ect-behandlingar genom åren. H*n fick dem när inget annat hjälpte och då lindrade det rätt bra. Denna person har ända från tidiga barnaåren varit med om så mycket hemskt så det skulle räcka till en hel busslast människor - och bli över Nå - ect:n har lindrat iaf. Några bestående biverkningar har h*n inte fått.

Min sambo har nu gått igenom EKG, hjärt och lungröntgen ( har haft hjärtsvikt 2005) de anser att han klarar detta med ECT så det är klart att detta sker nästa vecka.
Hoppas innerligen att det går bra och att han kommer att må bättre för som det har varit nu har det varit jobbigt för oss båda.
Tyvärr så har han haft skuld inför mig hur jag skulle klara mig ensam här hemma med hus och allt men jag har försökt att inte oroa honom utan sagt att allt är bra. Har hjälp av grannar och i helgen ska min dotter och måg komma och hjälpa mig städa ur garaget och köra till sopstationen + en del som ska flyttas i källaren.
Måste ge honom positiva tankar så han inte oroar sig i onöden, för han är sådan att alla i hans närhet utom han själv ska må bra, men nu är hans hälsa viktig sedan får annat vänta men det kan han inte inse riktigt.
Håll tummarna under nästa vecka för oss och tack alla för ert stöd.

Har inte din erfarenhet men delar dina åsikter.
En vän till mig gjorde denna typen av ingrepp 20 - 30 år sedan och menade att det dödade många hjärnceller

Inga och tänker på dig och håller tummarna för er.

Jag känner någon som fick några elchockar. H** fick det några gånger men mår nu bättre. Innan var det verkligen kris, jag var med en gång och letade efter personen. Jag träffar personen nu då och då och jag blir väldigt glad att se att h** ,mår bättre.

Men jag var på sjukhuset strax efteråt och det var inte roligt. Men det hjälpte och personen i fråga har nu ett vanligt liv.

Elisabeth

Inga, jag tänker på dig!

Jag har ingen erfarenhet att bidra med.
Jag vill bara önska er lycka till och hoppas att allt vänder till något riktigt bra.

Skönt för dig Inga att du får lite hjälp och sällskap i helgen. Det skingrar säkert tankarna lite.

Vill bara önska er lycka till nästa vecka

Uppdatering hur det har gått.
Min sambo fick 3 stycken behandlingar därefter fick han beskedet att han inte var mottaglig för behandlingen. De kunde inte framkalla eleptiskt anfall och han hoppade inte som det är meningen att de gör när strömmen kopplas in.
Så blev det med det. Nu har han fått Sobril istället + någon mer medicin som jag inte kommer ihåg vad den heter, så får vi se hur det går. Kommer hem över helgen i alla fall och det är ju skönt jobbigt att ha honom på USÖ så länge för man vet inte hur det går.

Tycker att Psykavd. inte är ett ställe för personer som har problem. Skulle jag vara där några dagar så blev jag sjuk om jag inte var det innan.
Finns bara personal (skötare) att prata med och någon sjuksköterska som delar ut medicinen. Ingen kurator eller samtalsterapute. Läkaren träffar de en gång/vecka ungefär om det inte tillstött något riktigt allvarligt. De hade knappast extra samtal med patienterna när det var en som tog livet av sig för 3 veckor sedan på toaletten i rummet där han bodde.
Ingen TV på rummen så det får de samsas bäst det går i ett uppehållsrum. Ingen som bäddar (har inte fått rena lakan på 2 veckor, utan det ska de göra själva (är man då lite instabil) så blir de inte påhejade att de ska göra det. Inte blir det vädrat om de inte själva säger till. Städar gör lokalvårdarna några ggr/vecka men inte ser det rent ut. Det finns ett rum med en träningscykel och träningsställning sådan som man drar i snören (vet inte vad det heter) som man får be dem att öppna dörren till om man vill träna.
Ut släpps alla 2 ggr/vecka på en balkong med galler om det inte har tillstånd att gå ut själva utanför sjukhusområdet, men många gånger är de ju nerdrogade nästan men olika tabletter så att de inte orkar ta sig i kragen och göra det. Det finns en tid men kommer ingen så går de inte och hämtar dem. Aktiveras gör de inte.
Får se hur han verkar när han varit hemma om jag inte ska ha honom här hela tiden om han vill förståss för jag tycker det verkar botten att ha honom på ett sådant ställe.
Tack för att jag fick ventilera mig lite och även informera er.

Så kämpigt för er.

Usch, det låter inget vidare detta Inga! Hoppas han kryar på sej så han får vara hemma för det låter mest som en tråkig förvaringsplats!
Jag tror du behöver en stärkande kram!
Jag har ingen aning om hur det går till på en sådan avd, men jag trodde åtminstonde att det fanns samtalsterapi eller annat som hjälper.

Ja neddragningarna har verkligen försämrat psykvården dom senaste åren - dock är den lite bättre nu än på 80-talet...men vi är snart där igen...

Så tråkigt att läsa. En sån miljö blir man ju verkligen sjuk av. Och inte hjälpte behandlingen, hoppas att medicinen hjälper lite nu då

Nej, psykvården är underdimensionerad och lider delvis brist på kompetent personal. Man har t.ex. haft svårt att rekrytera läkare. Något trevligt ställe har det väl aldrig varit. Men rent och snyggt och att personalen har koll på läget, tycker jag väl att man kan begära.

Sköt om er så gott ni kan!

Man kan nog inte sätta sig in i problemen förrän man har dem inpå sig - men jag förstår att det måste ta på krafterna att ha det så här. Hoppas verkligen att det ska bli en förbättring för er och sänder stora !

Tänker på er ofta och undrar hur din sambo mår idag.