Jag sitter och retar upp mig på hur det fungerar på mitt jobb! Jag har nyss fått nya uppgifter för att jag tröttnade på min projektledare som jag haft i drygt 2 år. han är verkligen en skit, och jag är den 4e personen på två år som slutar/får andra uppgifter för att slippa honom.
Jobbet var det inget fel på, men det jag fick välja var att byta ut ett kul jobb men en skit till projektledare mot ett trist pappersjobb i väntan på att nåt roligare dyker upp. det var det enda valet som fanns....
Varför får han sitta kvar på sin position? han e så besvärlig så han får behålla sitt jobb. ingen av cheferna vill ta en strid med honom.
Man pratar en del i media om att man ska flytta mobbarna istället för offren...det borde man fundera över i arbetslivet oxå.

Tyvärr så är det nog så att den enklaste vägen vid en mobbingsituation är att snabbt som sjutton ta sig därifrån. Hämnd och rättvisa får man försöka lämna därhän, -det brukar bara slå tillbaka på en själv. I en sån situation gäller faktiskt bara att rädda det som räddas kan.

Jag är inte feg, jag har bara lärt mig den hårda vägen...

Kanske du kunde ta kontakt med Arbetsmiljöverket för att få tips och råd, för så där får det ju inte gå till, enligt lag.

http://www.av.se/lagochratt/afs/afs1993_17.aspx

Jag har tidigare tagit tag i situationen, utan resultat, så att man väljer att sluta tycker jag inte är konstigt, men att cheferna väljer att inte reagera, ens 4e gången någon vill flytta med anledningen att man inte orkar jobba ihop med en speciell person.
DET tycker jag e konstigt!

Han kanske har en hållhake på dom...?

Det är en hemskt tråkig situation du hamnat i och jag känner absolut med dig! Hur har du tänkt att söka hjälp? Ditt fack borde du ju ta och prata med. Om det lokala facket är för lamt går du vidare till det rikstäckande.

Men...
Ofta så håller cheferna varann om ryggen.

Sussie F-Flower har rätt. Så får det inte gå till. Men tyvärr så gör det ofta det ändå.

Beror litegrann på om man har lätt att få nytt jobb, i hur stort samhällen man bor, osv om det lönar sig att ta striden.

På en liten ort där alla känner alla kan man bli lagd på is bland företagen om man väljer att hävda sin rätt. Referenser kan man då glömma. Man blir då den där som blev omöjlig på sin arbetsplats.

Om chefen inte sköter sig brukar det oftast inte hända nåt och om det händer nåt blir han sparkad uppåt.

Ja det hjälper ju inte till att alla cheferna är kompisar och har anställt varandra...

Jag vet inte om jag pallar att göra så mycket faktiskt, jag har liksom inte viljan att vara kvar oavsätt. så jag hoppas att tiderna vänder snart så jag kan söka nytt jobb.

Men under tiden så ska jag väl försöka få min chef att se problemet från min synvinkel.

Malin vill bara ge dej en stoor

Har en gubbe som just nu stider för sin rätt på sitt arbete.

Tyvärr finns det sällan någon rättvisa, utan det handlar om att ta var på sig själv.



Jag tycker att du resonerar helt rätt. Försök att överleva och ta sen första bästa tillfälle att dra iväg till något annat.

kan ju va så att cheferna också är rädda för Skiten. känner igen fenomenet... i min bransch (gissa vilken...) finns så många självupptagna, nedlåtande, karriärslystna Skxxxar så jag orkar inte bry mig längre. Om de inte får nån snäll människa att gråta för då brukar jag brusa upp... Det enda är nog att byta jobb så fort det går. Tror inte det är nyttigt varken psykiskt eller fysiskt att ha det så.

Är han allmänt jobbig att jobba ihop med eller mobbas han? För det är väl egentligen tyvärr bara det sistnämnda som arbetsmiljöverket kan göra något åt. En gammal surkart är tyvärr en gammal surkart så länge han inte direkt mobbas så har han rätt att vara en gammal surkart:-)
Tyvärr så brukar det vara svårt att göra något åt sådant här såvida det inte handlar om rena trakasserier eller ren och skär mobbning plus att man måste ha någon form av belägg för sina klagomål.

nej han mobbas inte. bara skitjobbig.
Hade hans handlingar varit riktad mot en specifik person så hade jag nog tolkat det som mobbing men han är likadan mot alla.

Ena dagen får man beröm för det goda arbetet man gjort för att nästa dag kan han ta samma grej och kasta iväg för att det är så kasst.
Han kan ställa sig och skrika för ingenting och är ALLTID emot det alla säger.
Han informerar inte om något, inte ens sådant som är nödvändigt för att man ska kunna utföra sitt arbete.
Häromdagen hade han gett en av mina uppgifter till en ny kille, utan att informera mig om att jag inte ska jobba med det längre. det uppdagades när den nye killen av en slump bad mig om lite hjälp. det var ett projekt som jag jobbat på i ett och ett halvt år så jag hade gjort ganska mycket, men det hade inte nya killen fått reda på det heller.
Han ställer aldrig upp och hjälper till, men han förväntar sig alltid hjälp på studs när han behöver det.

Man tappar ju lusten att jobba när man inte får förutsättningarna att göra ett bra jobb.

jag tycker att kulturen på mitt företag är väldigt hård överlag, det är väldigt vanligt med utbrändhet och det vittnar ju om att det är många som mår dåligt!

Det är väl bara så enkelt att din chefs chef får rätt färg på siffrorna i bokslutet och därför får chefen fortsätta.
Det här är nog svårt att komma åt. Har ni någon facklig verksamhet på jobbet?

jodå, vi har facklig verksamhet.
får se hur jag gör med detta, men underbara är ni alla iaf! nu fick jag lite mer kraft! Skönt att få ur sig lite skit ibland

sant på pricken det där med siffrorna! på vårt företag röstas mål av karaktären "alla ska må bra" bort, för vi ska bara ha mål som går att mäta i siffror så dumt så det är roligt på nåt vis!

Ofta är det fel människor som blir chefer...

De där små människorna som har dålig självkänsla och självkännedom vill ofta uppåt. Andra som har mer erfarenhet har oftast inte såna strävanden.

Chefer får dessutom ofta ett chefsjobb som tack för tidigare väl utfört jobb. De rekryteras inte för sina utomordentliga chefskunskaper utan för att de t ex varit en bra säljare, vilket inte borgar för att de blir en bra ledare...

Låter som min chef. Nackdelen med att koppla i facket är att man blir omöjlig att ha kvar. Det slutar i stort sett alltid med att den mobbade blir omplacerad, eller ombedd att sluta.

Orättvisst, men tyvärr så är det.

Försök att stå ut, och byt jobb.

Men.. Malin..? Hur många är ni på ditt jobb/din avdelning? Vad tycker dom andra? Kan ni prata sinsemellan om problemet...?

Är de kompisar och inkörda blir det nog svårt. Undrar om det är lönt att driva sin egen vilja mot ngn som är så olik en själv i arbetstänkandet? Skönt att du ändå tänkt dra dig därifrån. Det är en svår balansgång det där när man måste arbeta med slumpvalda mskor - inte alls som privat. Bara att hoppas att man hittar andra på samma nivå privat som arbetsmässigt. Kör på o sök annat under tiden i övrigt ha distans till det hela. Arbetet är INTE det viktigaste. Det är vänner/familj/hobbies... Det är alltid en tröst. Är själv nästan enbart intresserad av att det funkar socialt...

jodå, de andra tycker som jag, men problemet är att alla andra som sitter i min situation är inhyrd personal, så de kan liksom inte klaga. Jag är den enda anställda som arbetar i min grupp. så ska jag driva något får jag göra det helt själv. och det orkar jag inte.

Men nu har jag iaf fått slippa att jobba i den gruppen, får väl försöka vara glad över det och förhoppningsvis dyker det upp andra projekt under våren, om bara ekonomin i världen börjar se lite bättre ut.

Nä, Fy vad tungt att behöva kämpa helt själv...

Du verkar ändå vara en positiv person i alla fall, och det måste ju kännas skönt i en sån här situation. Skönt att du ser möjligheter i något kommande fast du inte själv vet VAD!!! Än. Kanon!
Med rätt inställning så fixar sig det mesta till det bästa.
Och accepterar man att det ÄR tungt, när det är tungt, så blir det inte lika tungt...
Jag menar, då använder man inte en massa energi på att tycka att saker är så jobbiga...
(negativa tankar...)

Låter det knäppt eller förstår du hur jag menar fast det kanske uppfattas rörigt...?

Du har orkat ta dig bort från den där energitjuven iallafall, det är strongt!
På mitt förrförra jobb vantrivdes alla med cheferna och deras inställning till personalen, jag sade upp mig så fort jag hittade ett vettigt jobb (3 år), men de som gnällde mest då är fortfarande kvar, och de gnäller ännu mer nu efter 10 år. Inte har de försökt söka sig därifrån heller, då är det ju lätt för de pestiga cheferna att fortsätta, det är ju ingen som visar att de gör fel! Varför väljer man att stanna, det fattar inte jag, några av dem kunde fått vilket annat jobb som helst? Jag kommer nog aldrig att förstå tror jag....

jag hänger med på hur du tänker och jag håller med!

tyvärr kan man känna att man inte KAN byta jobb hur som haver... nytt jobb... provanställning... dåliga tider... höga bo-lån... kanske inte två inkomster som många har osv