
Till saken hör att det är det andra olivträd som går hädan hemma. Mitt förra som jag släpat hem i knät hela bilfärden från ett torg i Chianti i Toscana lyckades frugan mörda genom att vattna med vad hon trodde var en flaska vatten men i själva verket var fotogen från båtköket. Men vem har sagt att trädgårdsarbete alltig ska ske i medvind...

Som tur är har jag en "reserv-oliv" som jag fyndade för en hundring i den där blomsterhandeln vid Katarinahissen ni vet, och som nu skjuter skott så man får ducka när man går förbi.