Hej igen!
Jag måste ffå berätta vad som hänt med min katastrof, varning för inlägget är långt men väl värt att läsa.
Det hela började för några år sedan när jag var på väg hem från jobbet, mitt på stora riksvägen fick jag på långt håll syn på en liten hund som förvirrat försökte springa in UNDER bilarna som kom och INGEN stannade, mer än jag...
Hunden var extremt rädd och sprang undan och högg efter mig samtidigt som bilister susade förbi i 100 km i timmen. Jag ställde helt sonika min bil på tvären över vägen för att stoppa trafiken från ena hållet och ställde mig sedan i andra körfältet så de var tvugna att stanna!!

Förgäves försökte jag fånga hunden själv men till slut började det komma folk från bägge håll, de flesta grymt arga över att jag hindrade trafiken, när de väl fick se varför försökte de hjälpa till. Jag har förutfattade meningar om 08 människor i armanikostymer, det erkänner jag, men just en sådan man kliver fram, korpulent som en badboll och frågar vad han ska göra. hmm svårt att räkna ut, fånga in hunden så klart.
Just den mannen hade jag räknat bort som hjälp men ack vad jag bedrog mig, utan att tveka gör han ett magkas på asfalten utan dess like och får tag i det bitande monstret till hund. Livrädd skriker han -OCH NU DÅ?!?!?(behöver jag tillägga att han s fina kostm blev totalförstörd?)
Jag rusar fram ,tar hunden och frågar om han har lust att offra en strumpa oxå, inga problem han sliter av sig strumpan och vi trär den över huvudet på hunden. En ung kille kommer springandes med ett nyckelband som hjälpligt kan användas till koppel. En kvinna undrar vad jag ska göra och jag svarar åka till djursjukhuset med den, hon är svårt chockad och tilltufsad och jag kan ju inte veta om hon bits av rädsla eller om hon har ont. Under tiden kissade hunden ner hela mig så kvinnan springer o hämtar en filt som hon slänger in i min bil så inte inredningen ska bli förstörd.
Så snabbt jag vågar vnder jag och åker till djursjukhuset samtidigt som jag försöker hålla koll på hunden, väl där konstateras att ingen skada mer än lite skrapsår och chock inträffat. Tack o lov var hunden chippad så ägaren kunde kontaktas. Allt väl och jag åkte hem.

2 veckor efter får jag en blomstercheck på posten och ett varmt tackbrev.
Nu flera år efter detta så ringde min telefon kl 22.30 igår kväll. Jag var måttligt glad över att bli väckt o i början fattade jag ingenting av samtalet, blev utfrågad om namn och om de va mitt hus som höll på att haverera...jo så är det ju
Det visade sig att genom allt rabalder om mitt inlägg hade denna mans fru fått höra talas om detta och de kände igen mitt namn . Det visade sig vara sonen till det par jag räddat hunden åt. Han berättade en historia som fick tårarna att börja rinna på mig. Denna hund hade varit en illa misshandlad omplaceringshund som de tagit hand om o sakta men säkert byggt upp hennes förtroende. Ett par månader innan allt inträffade hade pappan blivit dålig och genomgått en hjärtoperation och det som sporrade honom att kämpa sig tillbaka var just denna lilla hund...

Nu ville han återgälda det jag gjort, för enligt honom hade jag räddat livet inte bara på hunden utan även hans far. Han hade ringt sin chef som gett klartecken att halva arbetslaget får komma hit helt idiellt idag för att försöka stötta upp huset. Efter min förklaring så visste han ungefär vad som hänt och delvis beror det på att marken satt sig pga all smältande snö. När allt torkat upp kommer de tillbaka och fixar huset och grunden. Materialet får vi stå för och det blir inte billigt men arbetskraften bjuder de på

Sensmoralen...allt gott du gör kommer tillbaka till dig förr eller senare..det är min livsfilosofi och det visade sig stämma även denna gång

Vilken fantastisk historia!
Skönt för er att ni får ett ordentligt hus att bo i igen.

Det var jädrans bra gjort av dig! Och även riktigt bra gjort av han som nu tackar dig genom att hjälpa dig tillbaka, goda gärningar ska alltid belönas!

Önskar jag hade kunnat göra mer för den hund som jag och karln min fann lösspringande bredvid en väg här hos oss. En liten elakt kraftpaket till hund, med generellt aggressivt beteende. Djurvänner som vi är så försökte vi först få tag i hunden, den var ju på väg ut på den trafikerade vägen, men den var enormt aggro och vägrade låta oss röra den. När den sen drog rakt ut på vägen följde jag efter och stannade upp trafiken, bilisterna blev sura men hunden blev ju iallafall inte påkörd. Vad skulle vi göra? I brist på bättre idéer ringde vi till polisen och sa att här finns en lösspringande hund som någon borde komma och plocka upp. Sa att den var så aggro att vi själva inte kunde plocka med den. Svaret var att dom inte sysslade med sånt, men om någon hundägare ringde och frågade så skulle dom berätta om var vi hittat hunden. Jahapp... Vad göra? Hunden drog iväg och vi blev stående kvar, allmänt maktlösa... Inte kul...

En underbar historia! Man gör ju inte gott för att få något i gengäld. Men när man ändå får det, så är det bara så härligt...

Oj nu blev man ju nästan lite tårögd.

och vem är "elakingar" ? Vi som var tveksamma?

Elakingarna är nog jag som la ut länken hon inte läste.

Vilken fantastisk historia men som du skriver allt gott man gör från hjärtat kommer tillbaks men ibland ser och läser man så mycket elände så man tror inte på att sådant kan hända men du är ju beviset och mannen vars hund du stog upp för ,och sonen har tydligen ärvt sitt goda hjärta av sin far och mor.Tänk att det finns Änglar i skepnad av människor Önskar dig lycka till med huset och hjälpen du får så osjälviskt.Sådana människor som er behöver vi många !

Mvh Motti

Och jag som var väldigt misstänksam
Fantastisk story!

Verkligen fantastisk.

Om allt nu löst sig så fint, varför börjar du spama alla som nånsin annonserat på odla med samma snyftis? (Och dessutom en mall för tradera ... )

http://www.odla.nu/forums/index.php?s=&...t&p=1197327

Fantastisk historia.



Kanske hon fortfarande behöver få in pengar för att köpa byggmaterial? Det är ju inte gratis...

när man läser den där historien med hunden då kommer jag att tänka på hur tänker man när man ställer en bil på tvären där alla "susar" förbi i 100 (som hon skrev)????

För mig är det framkallande av fara för andra människors liv. Sånt bäddar ju verkligen för en seriekrock

Jag förstår att man kan vara i jättesvåra situationer, men det är inte ok att missbruka en annonsfunktion på det där sättet ändå. Man förstör ju för andra också!

Sätt in en(!) egen annons och hoppas att många bryr sig och svarar. På det här sättet blir man ju bara skeptisk och drar öronen åt sig ...

Detta håller jag med dig om. Jag känner inte TS. Jag försöker förstå båda sidorna av historien. Hur man tänker när man är i svår ekonomisk knipa. Och hur det känns att bli mailtrakasserad eller förföljd på annat sätt. Har erfarenhet av båda.

Forumet är ju perfekt för att bli av med frön. Men det måste ju ske på korrekt sätt naturligtvis.