Miste ju en väninna för ett par år sedan och nu har min allra bästa vän fått det, orsakt av en druvbörd som om man går för länge med det tydligen kan bilda tumörer.

I morgon ska min gubbe skjutsa henne och hennes man till Solna för hon ska börja med cellgifter. Extra jobbigt blir det ju när dom inte ens får vara här på vårt sjukhus. Men Ks behandlar tydligen all gyncancer i den här regionen nu.

Prognosen för det här är ändå rätt god om jag förstått det rätt. Men en behandling med cellgifter är ju ingen dans på rosor precis.
Man blir ju lite nedstämd ändå och tankarna går till hon som inte finns här längre. Men det är väl bara kavla upp ärmarna och hjälpa till och underlätta för dom så mycket man kan. Hoppas på det bästa och att hon får det så lindrigt som möjligt vad gäller biverkningar av behandlingen m.m.

-Förstår att det här blir sååå påfrestande för dig. Vad kan man göra...?

Med allt "bagage" som jag själv har tolkat att du har i din "ryggsäck", så har du nog redan svaren inom dig, känslomässigt...

Skulle jag bli sjuk, så skulle jag vara stolt att ha dig vid min sida... Oavsett vad du sa eller gjorde...

Jo jag vet och vi har pratat mycket, och vi är så pass nära alla 4 så vi kan det också utan att det känns jobbigt.
Men ändå, hon har ju inte varit där på samma sätt som jag varit och det är svårt att veta vad man ska säga och om eller när. Ska man säga hur vi upplevde det? Det är ju inte alls säkert eller ens troligt det är likadant idag 15 år senare.
Jag tro man får ta det som det kommer, blir det likadant som för E ja då får man väl prata om det då, eller också blir det inte det o då är det väl bra man inte sagt nåt eller?

Med min väninna som dog var jag inte med på det viset jag kommer att vara nu det hade jag aldrig fixat då.
Det var för nära våra döttrars sjukdomstider. Dit åkte jag bara när hon var hemma, och inte alls sen hon blev medvetslös.

Tröste till dig Neta. Vad är en druvbörd ? Har aldrig hört ordet tidigare ....

Jag förstår hur jobbigt det här känns för dig Neta eftersom jag själv varit i samma sits som du. Jag tycker inte att du ska gå händelserna i förväg útan ta det som det kommer och låt din vän själv styra vad hon vill prata om och hur mycket. Det är ju inte alls säkert att det blir som med din andra vän så varför dra upp det precis som du säger. Det skulle väl knappast vara någon tröst. Det är otäckt med cancerbesked men många fixar det och blir bra. Att ni finns där som stöttning när dom har det jobbigt betyder säkert jättemycket för dom båda nu och det kommer ju att visa sig hur mycket hon orkar och vill träffas och prata. Hoppas det går bra för din vän.

Sköt om dig, Neta!

Ett hormonellt tillstånd som oftast drabbar kvinnor i övre fertil ålder. En skengraviditet kan man säga, testerna visar på att man är gravid, magen växer o.s.v.
Det bildas blåsor i livmodern som växer som en druvklase, dom tas bort genom en skrapning.
Det är väldigt ovanligt, och ännu ovanligare att man får tillbaka det och ännu mer ovanligt att det bildas maligna tumörer men allt detta drabbade min väninna som är 52 år.

http://www.9manader.nu/gravid/gravid/gkomplikat/druvbord



Jo det är nog mest logiskt att resonera så. Dom här makarna var ju vårt stora stöd när Elle gick igenom allt det där med strålning o.s.v. så lite snappade dom väl upp då också.
Hon va iaf rejält nervös i morse när vi körde upp dom till Sthlm men idag är hennes man med, jag åker upp i morgon för då har han ingen vikarie.

Av hela mitt hjärta Netaave vet jag hur jobbigt du har det,min bästa vän kämpar mot canser för andra gången nu och förra veckan så kom de första goda beskeden,hon har det i skelettet och levern men tumörerna i levern är nu bara små vattenblåsor och benstomen har börjat bilda kalk igen.Men det drabbar ju även oss vänner som en slägghammare man blir bedövad första tiden innan man tagit in vad som händer,det viktigaste är ju att lyssna och puffa på ett fint sätt så de inte ger upp och att man inte glömmer bort dom efter ett tag,jag brukar skicka små korta sms med kramisar osv och emellan ringer jag eller skickar maile.Jag fick ett underbart Påsk kort där hon skrev att jag var underbar men det är ju hon som är underbar som tar sig tid att tänka på mig!hon vet att jag tog det här hårt tänka sig att hon förstog trots det hon själv har att brottas med!ja hon är underbar och jag vill ha henne kvar i mitt liv Hoppas innerligt att det går bra för din vän också Netaave har hon dig som vän och stöd så betyder det allt ,och ha kul tillsamans det gör henne gott också

Hon blir kvar där hela veckan isf för tre dar som var sagt från början. Vid samtal igår hade dom fått veta att den här typen av tumörer oftast svarar direkt på behandling och försvinner fort så det var en lättad make som hämtade sin bil här hos oss igår. Hon skulle få nån slags startdos med medeciner nu och sen ta tabletter i fortsättningen. Inga biverkningar att tala om, inget håravfall och så. Och dom trodde säkert att hon skulle orka jobba. Eftersom hon är fotvårdare med egen mottagning måste ju det vara ett skönt besked att få, hon hade avbokat t.o.m. onsd., lite sura blir väl en del som inte får komma när dom vill men det går väl över.
Jag åker dit i em iaf.

Har en vän som ska operera bort båda brösten i morgon

oj ja det kan ju bli en pärs det förstår jag, hoppas du finns där...

Pratade i dag med min bästa vännina som också är min andra kusin,hon har en öppen tumör på bröstbenet som växer utåt och som rinner av var och blodblandad vätska hela tiden,hon byter banage 10 gånger om dagen ja ni kan ju tänka er hur det är.Cancern i lever och rygg har gått tillbaks och hon får fortfarande cellgift ,men ingen vågar ta tag i tumören på bröstet det är väl märkligt att ingen kan ta tag i det och göra något åt den den växer utåt och enligt henne så ser den ut som en miniblomkål,de kan väl inte bara låta den vara De var rädda för blödningar men i dag har de ju Lazerknivar som bränner kärlen !Gud vad frustrerad man blir