Antibiotican börjar verka och svetten rinner inte längre bara jag kliar mig i skallen när jag försöker tänka. Har varit fullständigt knäckt av lunginflammation sedan jag kom hem från Fjollträsk.
Men mellan solglimtar och regnskurar så börjar livet i ödemarken att gå mot en vår trots allt.
Av inhandlade sättperan från Larsviken (eller vad de nu heter) så råddes vi att köpa två sorter och fick en liten provpåse av någon skum sort. Normalt köper vi lite på Granngården. Sagda peran är lagd på förgroning i gäststugan. Jürgen Peters Corydalis och Blodört står också svalt och ljust där, tills det går att avhärda dem. Knölar som anföll oss ligger i ett mörkt skåp i samma lokal. Fröpåsarna har inte kommit längre än köksbordet. När jag var till hälsocentralen passade jag på att köpa hålkäl till taklist som jag lyckats måla. Annars har jag bara varit dålig. Och efter läkemedelsreklamen för några år sedan så vet väl alla hur dålig en karl blir.
Mässan ja. The greatest event I ever seen. (Nästan). Och detta utan att lyfta upp själva mässan till skyarna. Men minnesbilden av mässan som sådan är hittill den bästa.
Först av allt var det en trädgårdssocial upplevelse. Att få träffa så många sybervänner. Att få samlas till en gemensam måltid. Att få ha allmänt trevligt med gamla och nyfunna vänner. Trevligt inslag men svårt var att försöka passa flera träfftider. Föreläsningar och måltider skulle ju fungera också. Och på lördagen så tog det nästan en kvart att ta sig till Dahliamontern om man befann sig i fel ända av A-hallen.
Sedan måste jag säga att mässan bjöd på väldigt mycket idéer och möjligheter till lösningar av funderingar kring trädgården. Under dagarna som har gått sedan mässan har jag funderat över varför jag upplevt den som lite annorlunda i år. Tydligen har jag blivit ”mässräv”. Dvs jag såg bara det som jag ville se. Resten passerade jag oseende. Där jag stannade hade jag en kommunikation med utställaren. Faktum är att vissa frekventa utställare har blivit bekanta.
När vi skulle dra oss från mässan vid halvfemtiden på söndagen gick Eva till damrummet. En därvarande kvinna frågade Eva om hon hade varit inne på mässan. Eva svarade jakande och nästa fråga blev: – Hur lång tid tar det att gå runt mässan? Evas svar var dräpande: – Vi har varit här tre dagar!
Utan att ha inhämtat tillstånd av Eva så berättar jag följande anekdot från Odlas middag på lördagen. Eftersom vintern inte är riktigt slut ännu här uppe så blev det alltså fel. Två norrlandsodlare som vi känner sedan tidigare inbjöds att komma någon gång till sommaren och titta. -– Och gäststugan är klar så ni kan övervintra! Snacka om munterhet angående gästfriheten.
! Paus
Alltnog. Jag har just betittat mitt sedan ungdomsårens favoritprogram, MASH. I morgon skall jag åka till jämtlandsmetropolen och stötta Eva. Hon har fått jämthunden Anja till nattkompis i kväll för sonens familj har åkt till husvagnen i Vemdalsskalet för sluttampen på alpinåkningssässongen. Dessutom fick hon Isak som extra börda för det blir jobbigt på de högre höjderna med en knatte i ryggstolen. Måste nog vara lite familjesocial i helgen. Men man skall ju vara inomhus med dåliga luftrör och annat när vulkanaska närmar sig. Tur att bilen har pollenfilter.
Jag får nog avsluta nu för att inte bli för långrandig. Men vill framföra ett tack till alla forumister oaktat vilket forum ni är mest hemma på. Det var helkul att träffa er.
 |
 |
|||||
 |
         |
|
 |
|||
 |
  |
 |
||||
 |
     |
 |
 |
|||
 |
  |
|
||||
 |
  |
 |
||||
|
||||||
