Läste uttrycket kaloriallergiker i tidningen idag. Det är ett nytt ord för mig, men vad säger ni ?

Låter det inte finare att vara kaloriallergiker än att vara överviktig eller rentav fet

Jisses vad allergisk jag är.

Jag är allergisk mot fattiga...

Superallergisk, om man får säja så, i stället för tjock............
M-B

Fniss!
Jomen, jag är också allergiker sen födseln. Men numera bryr jag mig inte om min "allergi". För nu har jag slutat banta. Och då har jag upptäckt nått - det spelar liksom ingen roll. Jag behåller min vikt - absolut inte idealviken - utan "min" vikt. Här har jag bantat hela livet. Och hur kul har det varit?

Och jag har lyckats flera gånger med radikala resultat. Men då har jag liksom inte "fattat" att jag har gått ner i vikt. Fotografier som har tagit vid sådana tillfällen, som jag granskar med fasa - ja, då har jag haft precis lika mycket komplex för hur tjock jag är fast jag så är sisådär 35 kg mindre. Jag känner mig precis lika tjock - om jag väger 35 kg mindre.

Vikt är långt mer komplicerat än en flygvärdinnediet en vecka innan semestern. Det är nog både genetik och "hål i huvudet" och det där med allergi

jag ska bli biff jag e ickekaloriallergiker för fan

Kaloriallergiker , javisst låter det finare än fet
men...mullig... röstar jag som etta
jag jobbar för högtryck för att nå den titeln

För oss mulliga låter det avundsvärt att kämpa på andra hållet , men fastän det låter otroligt i mina öron så har jag hört att det lär vara minst lika svårt att vara för smal och försöka lägga på sig några kilon.
Vem har sagt att världen är rättvis?

Ber åter igen att få citera Oscar Wilde:
"Livet är aldrig rättvist och det är tur för de flesta av oss att det inte är det".

Försök hitta den perfekta människan! Hur ser hon/han ut? Det finns inte en människa på vår jord som inte har en eller annan skavank. Men man måste lära sig älska den man är, med skavanker och allt. Annars orkar man inte med att älska sin omgivning!

Jag är också för kort för min vikt. Men nu när jag inte är fixerad på det utan har jädrans roligt, ramlar det bort ett kilo då och ett kilo då. Jag tror glädje ökar förbränningen!

Ni får ursäkta att jag frågar - men är man allergisk mot kalorier - borde man då inte vara jättesmal. Annars går man ju runt med kronisk kalorichock...

Tingstäde

Tingstäde!
Nu skall du inte vara sån!!


Idag är tjocka dom verkliga mobboffren.
Det är helt legalt att mobba tjocka.
Till och med Stefan Rössner hade mage att platta till oss överviktiga, så vi inte är vatten värda.
Dom tjocka är tjocka enbart därför dom inte har förstånd att inse skillnaden mellan intag och motion.
Och det skall det vara en professor till att kläcka något så urdumt ur sig.
Dess mera utbildning, dess mindre plats för sunt förnuft.
Jag lovar att det inte är en enda tjockis som inte känner till detta samband.
Men tänk på hur svårt det är att sluta röka, eller dricka och inget av delarna är ju livsviktiga, men det är ju mat.

En arbetsterapaut sade en gång till en överviktig .

" Men det är inte konstigt att du har ont i lederna, så tjock som du är.
Det ser jag ju på mig själv, att när jag äter chips, pizza,choklad, läsk och kakor, så mår jag så mycket sämre"

Det var inte svårt att förstå vilken människosyn hon hade.

Den tjockes förmåga att dra slutsats mellan orsak och verkan, var tydligen obefintlig.
Alla överviktiga är okunniga i näringslära, för lata och bekväma för att orka laga riktig mat och så depraverade och hållningslösa att dom sitter och vräker i sig en massa skit och sedan gnäller över sin fetma.
Alla vet ju att 95% av fettet sitter mellan öronen.

Men det finns flera orsaker till att människor är feta.
Några är feta för att dom kanske har psykiska besvär som gör att dom inte har den styrka att klara av den järnvilja man måste ha för att lyckas med att hålla vikten. För att gå ned 25 kg är det minsta bekymret, styrkan är att inte gå upp dom och lite till efter några år.
Sedan så har vi en grupp som har ämnesomsettningen, dom är många men det talas det tyst om.
Så har vi dom som har fått med sig överviktgenen, från föräldrarna, dom har det också knepigt.
Så har vi dom som är handikappade och inte kan motionera, hur mycket dom än vill.
Sist men inte minst är det som som har Morbus Dercum Adiposis dolorosa.
Dom får verkligen vandra sin Golgatavandring.
Tänk dig att på sex , sju månader gå upp över femtio kilo.
Tror någon att det går att äta sig till, borde denna genomgå en stor sinnesundersökning.
Trots att sjukdomen har funnits i över hundra år, så vill inte läkarna kännas vid den. Det är mestadels kvinnor och kvinnor i 40-50 årsåldern som får sjukdomen, men det finns män och barn som har M D.
Men eftersom det är en typisk sjukdom som drabbar kvinnor i övergångsåldern, så är denna sjukdom inte intressant inom sjukvården.
Både i Tyskland, Frankrike, England och Holland, tas denna sjukdom på fullaste allvar, men här i Skandinavien, vet vi ju allting så mycket bättre.
Som en engelsk sjuksköterska sa, "Om någon i England hade uttalat sig så som Stefan Rössner i England, så hade han blivit lynchad och arbetslös på fläcken.

Ingen överviktig är överviktig för att den vill vara det. Särskilt inte i dagens samhälle då vi är så kroppsfixerade som vi är.

Så här spontant skulle jag tolka benämningen "kaloriallergiker" som ett lite spydigt uttryck om sådana människor som så konsekvent verkar försöka undvika kalorier som vore de faktiskt allergiska mot dem.

Så tolar jag det också,

Bra predikerad, Adri-Anne!

Jag har både överviktgener OCH svårt att motionera p g a artros, så jag förstås precis vad du menar! Och någon järnvilja har jag inte heller längre, man blir liksom resignerad när man efter den fentielfte bantningskuren går upp igen och lite till... Så jag har nog slutat banta, jag med...

Nu får vi bara hoppas att vetenskaparna tar fetman på full allvar när nära 80% av USA:s befolkning lär vara överviktiga och var det nu 40% som har svår fetma. Där finns det ju forskningspengar till sådant. Kanske de hittar snart någon genmanipulationspiller som gör att man tappar övervikten!!

Och så kan man ju svullna av allergier också

Sedan vi började manipulera med maten, var det fettexplosionen kom.
Jag tror att det är viktigare att vi tar reda på , i den mån det nu går, vad vi äter, än hur vi äter.

Jag växte upp med hemkärnat smör, för dom som inte vet det, så görs det på enbart grädde.
Det åt vi varje dag tre gånger om dagen på mackorna. Ibland hade vi kokt fläsk, å då var det inte dagens fläsk, det var FLÄSK där späcket var 90% .
Till dracks det kaffe med ren grädde. Minst två, tre gånger i veckan var det dessert med vispad grädde.
På sommaren åt vi något som hette "Römmekoll" Ren grädde fick surna i skålar och till frukost åts dom med tunnbröd och socker, ville man ha mera, gick det bra att få en skål till.
Kött och fisk var så salt att det nästan stod av sig själv. Detta var innan kylskåpet var allemans ägo.
Kakor åts varje dag till kaffet.

Men hur sjuka och tjocka var dom?

Hårt arbete, ja ofta, men inte alltid. En i familjen var sömmerska och en var busschaufför, med milslånga körsträckor utan av och påstigningar.

Gammelsmurfen blev 91 år gammal och jag vet inte om han någon gång hade besökt eller haft doktor hos sig.
Gammelmor blev 93 hon hade aldrig haft med sjukvården att göra. Drog ut tänderna gjorde smeden och hjälp med barnafödanet gjorde grannfruarna.
När gamlemor fyllde 93 skulle naturligtvis prästen ha hedersplatsen vid sidan av henne. Han frågade henne " Du som är så liten och nätt, får man vara så ofin och fråga hur mycket du väger?"
93 åringen replikerade kvickt som ögat, " Tja låt mig nu se, sist jag vägde mig vägde jag tre mark." Varpå prästen såg ut som en basfiol i ansiktet, Han var av det yngre gardet, så han hade inte en nysning om vad hon syftade på.
Både Gammelsmurfen och Gammelmor var friska intill döddagar, då dom dog knall och fall.
Alla i denna familj var smala, några intill magra.
Så det där med fett och salt, tar jag med en nypa salt.
Jag tror boven är alla konstigheter som maten genomgår idag.
Den äldsta dottern i familjen som var sömmerska, blev 97 år och var en mager en i hela sitt liv.

Det håller jag med om.
Förr var maten mer "äkta" inte en massa konstiga tillsatser.
För 21 år sedan såg vi på TV en professor som talade om margariners
negativa inverkan på kroppen.
Sedan dess använder vi enbart äkta smör och bregott till matlagning, bakning och på smörgås.
Kärnar smör gör jag också då och då. Det är himmelskt gott,
som "förr i tiden"

AdriAnne!

Römmekoll - är det samma sak som norska römme tro - eller filbunke på svenska?? Eller är römme något annat?
Oj - nu väcks barndomsminnen till liv...
Min norska farmor Signora fra Tönsbergtrakten satte filbunkar som man hade krossat knäckebröd och socker med ingefära på. Särskilt skinnet var gott. Melken var garanterad opastöriserad och ohomogeniserad.
Kommer att tänka på när Signora och jag, som just tagit körkort, lånade min fasters lilla Morris Minor för en "Eriksgata" i södra Sverige. Vi startade i Sörmland och Signora la flera flaskor med porslinspropp med mjölk i skuffen. När vi kom till Simrishamn hittade hon flaskorna. Mjölken kunde då inte hällas ut utan kom klumpvis när hon ruskade på flaskorna och hon sa: "Nå må du dricke melken, Henrik. Den er kun lit syrlig".
Tingstäde

Visst. Römme är surgrädde, gräddfil.

Römmekoll är gräddfil gjord på enbart grädde.

Tänk vilken fettsmocka att äta två sådana " filbunkar"

Hade din farmor, knäcebröd i filbunken????? Hade hon svenskt på brå??

Nä - hon var norska men "invandrad", gift med en svensk.
Hon var mycket sparsam. Fick tanka bilen i smyg. Hotellrum fick kosta max 20 kronor. Vi fick soppatorrt mitt på vägen till Båstad. Det blev långt för mig att knalla med reservdunken. Men Signora gick det ingen nöd på - hon stoppade trafiken för att få folk att prata mad.
Tingstäde

Barndomsminnen är roliga.
Signora låter för mig spanskt.

Vilken rolig o lärorik tråd det blev
här
Jättekul o läsa era minnen


Himla bra ord....kalloriallergiker...har slutat att räkna sånt

helt rätt .margariner har så mycket diseloljor i sig från produktionen att de borde klassas som otjänliga , till barn är det förkastligt, mjölken som är homogeniserad är förstörd -fettet sönderslaget så att det passerar allt och lägger sig i ådrorna
Blää
men var hittar man oförstörd mat idag
älgkött blir så trist i längden

Jag är också bekant med filbunken, men de var inte gjorda enbart på grädde utan mjölk utan separering, d v s med grädden kvar. Opastöriserad, så klart.
Man la en klick "filfrö" på botten av speciella lerskålar, "bunkar", hällde på den spenvarma mjölken och ställde bunkarna, täckta med en ren handduk, på ett varmt ställe för att surna. Nästa dag var de "lugna som filbunkar" och man ställde dem kallt för att ätas senare. Man åt med strösocker och ingefära på, ibland även krossad knäckebröd. Så det är inte bara norskt att äta med knäckebröd, för min släkt kommer från Österbotten. De var s.k. "strandsvenskar", även "hurri" kallad

Strandsvenskar???? Hurri????

Vad är detta ??

Filbunke var något som aldrig fattades i mitt barndomshem
Det som startade processen hette Pohjapiimä
Vi åt den med lite socker och smörgås till, rejäl frukost före skolan.

Ibland hände det att filen "skar sig" och då fick man gå till grannen och få en ny dos pohjapiimä

pohjapiimä Detta blir roligara och roligare

Är inte riktigt säker men... en liten lektion i Finska...
Pohja betyder Botten.... Piimä = Fil (tror jag)
Summa summarum... Bottenfil

Nästan som med datorn som har Filer.
Men jag har bara A-fil i kylskåpet.

Kommer ni ihåg, på femtiotalet när vi arbetade till 12-1 på lördagarna?

Då var det inte nådigt att vara nygift och störtkär, när man hade en karl som kom hem ett dygn i veckan.
Klockan tre på lördagen kom tåget med " gubbarna" Gubbarna var dom om dom bara var tjugo och nygift.
Klockan fem på söndagen var det dags att ta farväl igen.
Sedan var det att smörja sig med tålamod och vänta, vänta. Det var mycket väntande på den tiden.
Stress och gå i väggen, vad var det?

Då hade flickor rosett i håret, TV rutans hörn var avrundade, nylonstrumporna hade söm, farbröder hade hatt och man hade pampuscher, hattar som kvarnjul och långa hanskar.Pojkar hade vattenkammad hår och golfbyxor.

Då kunde vi ha stört roligt för en tjuga. Idag har man det inte ens tråkigt för en hundring. Och för att ha roligt behövs alldeles för mycket pengar, som man inte har och då konsumerar man i förskott, med lån som man inte har råd att betala tillbaka.

Nä jag är nog galen En del har nog barndoms minnen från femtiotalet, men ni flästa har nog inget minne överhuvudtaget från den tiden.
Är jag ute och åker nu?

Jag var i 10 års åldern och hade
matsäck med smörgås till skolan...ingen matsal
eller mat i plugget och vi fick ha rolig timme på Lördagar

sånt kommer jag ihåg, allt annat sorgligt har jag lagt
bakom mig

filbunke,,,,,,långfil
de va de man gjorde
o de e bara att göra likadant fortfarande om man vill
ta gammeldagsmjölk
o långfil
en sked långfil o fyll i en bunke o låt stå i skåpet
utan kyla
sen e de bara att kyla ner o
äta me ingefära o socker mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

Är inte långfil det samma som långmjölk?

Men den måste man ju ha tätört i fär att få seg och lång.
Rller går det att göra den på andra sätt?

Flbunke - denna farmors underbart goda vitsoppa som alltid stod och bunkade till sig på bänken! Hur gör man den?

Jo, "strandsvenskar" (rantaruotsalaiset, säger finnarna) kommer från att den finska väst- och sydkusten förr var nästan rent svenskspråkig. Nu är många orter blandade, men fortfarande bor de flesta finlandssvenskar på kusten.
Och "hurri" är den finktalande befolkningens skällsord för desamma...
(fr. finlandssvenskarnas sätt att fråga "hur sa" när de inte förstått finskan)

Ahhhh nu blev jag hungrig och bara MÅSTE hämta en filbunke med ingefära o socker från kylen!!! Åtminstone här säljs Valio's filbunke i mjölkdisken och den är inte alls tokig! Och den kan man använda som "botten" och göra fler av gammaldags mjölk om man vill!

Man tar färskmjölk opastöriserad, häller den i en bunke och täcker över bunken. Sätt bunken varmt ett dygn. Sedan är den färdig att äta. Gott med socker och bär.

Och "småla-nedd-i" - det är tunnbröd eller knäckebröd som man smular ned i endra mjölk med lingon eller långfil med ingefära, kanel och socker. Havregryn går också bra. Det åt vi som barn i Norrland under krigsåren - och senare också förstås. Gott, gott. Eivor på Väddö

Hej Eivor.

" Det åt vi under kriksåren"
Då är vi ju minst två som minns.

Det åt jag med som barn -fast inte under krigsåren -och det ska vara ljusungnsbröd i
Förresten fortfarande på sommaren med rökt fläsk till

Tänk vad detta forum är lärorikt!!! Jag har ofta undrat var ordet "hurri" kommer ifrån och vad det betyder! Tack för upplysningen Sylvia!
...hälsar Betty, född i Jakobstad - "emigrerade" till Sverige som sjuåring.

...hellre då med nyrökt abborre till - rena festmåltiden!

Hos oss hette (heter) det Kiiseli och det kan jag fortfarande äta.
Bryter ner knäckebröd i mjölk... jag vill ha varm mjölk... lite socker på och mummmms

Det blir ju bara konstigare och konstigare mat...

Glöm inte blodpudding och vaniljsås. Eller skokräm och mjölk.

Gammaldags mjölk säljs inte häruppe
därför köper jag Valios supergoda filbunke (den fetare)
den äter jag naturell, utan socker el.sylt.

Ojojoj - vad man blir hungrig av att va på odla.nu.

Mamma är danska och när vi var i DK om somrarna gjordes något som kallades "bonnepige med slör", dvs bondflicka med slöja. Man utgick från mörkt, maltet rugbröd. I DK anses allt bröd äldre än 1 dygn som jättegammalt. Sånt "gammalt" rågbröd maldes i köttkvarnen och rostades sedan på låg värme i ugnen och åts med socker, vispgrädde och kaske lite "syltetöj".

Finns något motsvarande i andra delar av norden tro?

Tingstäde

jaaa min mormor gjorde änglamat av smulade kakor o sylt o vispgrädde
mmmmmmmmmmmmmmmmm

Om man tar Valios filbunke och tar det översta (fett)lagret, skrapar av det och lägger i mjölk, vilken som helst, jag har testat mellanmjölk, låter den stå ute över natten, så morgonen...vips...är det en filbunke.

Sen kan man göra igen, och igen, och igen.....

VRÅLGOTT.


Annchapanncha