Häromdagen var vi till Göteborgs botaniska trädgård (vi besöker den några gånger varje år) och till min sorg så hade hela parken förvandlats till en stor lekplats.
I örtagården hördes vrålen från frisbeekastande och bollspelande barn (och föräldrar)nere på gräsplanen. Klippträdgården var någon form av hinderbana till skrikande och stojande barns stora förtjusning. Småplantorna fick huka sig och de exemplar som letat sig under kedjorna fick stå ut med att bli nertrampade. Många namnskyltar hade rakats lös och låg på gångarna.
Att försöka sig på en normal konversation i caféet var inte till att tänka på.
Att jag inte gillar det här är väl uppenbart. Jag föredrog när entusiaster och andra vandrade omkring i relativ stillsamhet. Barnen lekte på de lekplatser som arrangerats samt lite stillsammare lekar på gräsplanerna och skriken hördes inte över hela parken.
Vad tycker ni andra om det här? Är det helt rätt att låta barn leka bland dessa sällsynta plantor? Är det ok att vissa exemplar förstörs?
Ska vi acceptera att hela botaniska parken har blivit lekplats?
Ska vi andra som inte gillar detta smyga iväg och försöka hitta en ny plats för lugn och ro?
Åsikter inhämtas gärna!