Våran älskade Zita fick somna in den här dagen 11 april hon blev 10 år och 11 månader.
Sista vecka drack hon bara vatten och sov otroligt mycket.
Hon är hemma hos oss igen i en fin urna så på ett sätt är hon ju kvar hos oss.
Det är ganska tungt att förlora en kär familjemedlem som har varit med så pass länge som Zita.
Hon är älskad, saknad men inte glömd.

Ja, det är verkligen jobbigt att mista ett kärt husdjur...

Ja. Det är ganska svårt att förlora en kär familijemedlem.

Det är alltid lika svårt att hitta några bra ord till tröst.....men jag vet hur det känns!

Vad tråkigt!!!

stort sett samma som hände Ronja som fick somna in i söndags hon var runt 11år (omplaceringshund så vi hade inte exakt datum), slutade äta men fortsatte dricka, var trött och hade nog sovit ifall hon var ensam men nu försökte hon upprätthålla alla rutiner så hon försökte hänga med hennes kompis Mio som hon fick 11månader ihop med + syrrans hund trots att hon knappt kunde stå. Hon var så vinglig på söndag morgon att hon stod och lutade sig mot väggen, trots det ville hon gå på promenad med de andra men hon kunde ju knappt stå upp hon fick ledas iväg för att prova kissa sedan åkte hon till Ultuna där de efter ett blodprov konstaterade att njurar och lever inte verkade funka så hon fick somna in.

Hon hade dock väldigt kul med alla lekar förra sommaren då hon fick en lekkompis i form av valpen Mio så även om hon knappt fick uppleva denna sommar hade hon ju en bra sista sommar. +Vissa minnen lever ju kvar längre ex. sånt hon lärde Mio, som godisdansen hon gjorde efter maten då hon ville ha en godbit som efterrätt.

[attachment=50919:mio17.jpg]

[attachment=50920:mio19.jpg]

Åsa, vilka härliga bilder!
Och vilka härliga minnen!

Ändå tåras mina ögon när jag läser ditt inlägg.
Det är verkligen inte lätt att förlora en familjemedlem!

Det är alltid svårt att förlora ett kärt husdjur!

Man får sen minnas all glädje och kärlek dom gett!