Detta blir ofta en platsfråga. Om det som överlevt är från grundstammen (ungefär roten) så kan man mycket väl behålla det och samtidigt sätta ett kulturplommon någon annan stans. Grundstammen är körsbärsplommon, mer härdig än kulturplommon och med härliga frukter så småningom.
Om skotten kommer nedanför ympen eller ockuleringsstället (som kan vara svår att se) så blir det alltså körsbärsplommon. De vill helst växa som buskar, men man kan spara ett skott och stamma upp det till ett litet stamträd. Att välja skott kan man vänta med några år till dess att man ser vilket som skulle kunna utvecklas bäst. Körsbärsplommonträd tar längre tid på sig att bli blommande och fruktbärande än buskagen, ca 10 år är inte ovanligt.
Personligen tycker jag mycket om körsbärsplommon, som har lite mindre, med mer kompakt fruktkött än kulturplommon, med charmig vild, plommonsmak. Tåliga, får mer sällan fruktmögel trots att de sitter tätt, kan ramla på gräsmattemark utan att få skador. Blir helt superbt i kompotter och annan lagning, skalen gör kompotterna vackert röda. Bladen är mycket lika kulturplommonen, fast på äldre buskar och träd aningen smalare. Som unga skott har det större blad. Härdigt blir det, och som träd ca 3 meter högt och ganska smalt.
Det som inte utvecklats än kommer sannolikt inte att göra det, och nu i juli kan du skära bort det, eller använda en del av stammen som uppbindning till nya skott under en tid.
--------------------
|