Hur tänker dom egentligen?, Det skulle jag vilja veta Alternativ

[Christa]

Det finns många människor som söker hjälp hos sjukvården för sina hälsoproblem men när de inte hittar en sjukdom med ett namn på så får de ingen hjälp.

"Du är färdigutredd, vi hittar ingen sjukdom."

Där står patienten uppgiven och förtvivlad över att inte ha fått någon hjälp och tar till halmstrået att söka till alternativa hälsokliniker.

Ändå kan man läsa att representanter för den skattefinansierade sjukvården tycker att folk är konstiga som söker hjälp hos alternativa hälso kliniker.

Vad förväntar dom sig egentligen att patienterna skall göra? Hälsoproblemen försvinner ju inte av sig själva precis och när en person äntligen samlat ihop sig och söker läkare så har han/ hon redan konstaterat att det inte gick över av sig själv.

Det skulle vara väldigt intressant att få veta hur de tänker.

[Peztis]

Fast bara för att det är en alternativ metod så behöver den ju inte vara sämre.

Jag inbillade mig att läkare skulle kunna tycka det vara "kul" och intressant att försöka luska ut vad felet är men de är väl så trötta på allt och känner sig väl låsta och motarbetade precis som alla andra yrken.

Min svärmor hade ont i ryggen i över ett år och blev skjutsad runt hit och dit (t o m psyket) men nä, hon inbillade sig. Så hon gick till en alternativ någonting och där upptäckte de en cysta på äggstockarna.
Hade de varit lite snabbare och piggare med att upptäcka detta hade de kanske kunnat ta bort bara cystan, nu fick de ta bort mer än så.
Kanske ska tillägga att hon hade så ont att hon svimmade i tunnelbanan (ingen lyfte ett finger för att hjälpa henne, för övrigt), var sjukskriven mm. Sedan skulle hon gå en "Komigen-kurs" på AF... Skrattretande...

Redigerat av Peztis: 15-02-2011, 10:05

[theseraphim]

Fast bara för att det är en alternativ metod så behöver den ju inte vara sämre.

Jag inbillade mig att läkare skulle kunna tycka det vara "kul" och intressant att försöka luska ut vad felet är men de är väl så trötta på allt och känner sig väl låsta och motarbetade precis som alla andra yrken.

Min svärmor hade ont i ryggen i över ett år och blev skjutsad runt hit och dit (t o m psyket) men nä, hon inbillade sig. Så hon gick till en alternativ någonting och där upptäckte de en cysta på äggstockarna.
Hade de varit lite snabbare och piggare med att upptäcka detta hade de kanske kunnat ta bort bara cystan, nu fick de ta bort mer än så.
Kanske ska tillägga att hon hade så ont att hon svimmade i tunnelbanan (ingen lyfte ett finger för att hjälpa henne, för övrigt), var sjukskriven mm. Sedan skulle hon gå en "Komigen-kurs" på AF... Skrattretande...

Det finns helt enkelt inte tid att luska ut varenda sjukdom och det är väl inte direkt som i tv-serien House att det finns hela team som lägger ner all sin tid på sådant heller. Så länge det inte är så att man kan dö av det man har så är man nog inte prio ett i systemet. Nu pratar jag inte om missade cystor och mer allvarliga saker utan de som kommer in med ont i magen eller ont i knät och där man röntgat osv för att faställa att det inte är cancer.
De flesta läkares uppgift är att behandla åkommor som existerar för det är oftast på helt andra plan nya sjukdomar eller skador upptäckts(genom studier av medicinska forskare är väl det vanligaste). Att börja behandla lite på känn på något man inte till 100% vet vad det är kan ju bli kontraproduktivt både för patienten och för läkaren(i form av Lex Maria).

[Elisabeth-Västku...]

Att sjukvården inte bry sig om inte det står skrivet i pannan vad man lider av, kan jag intyga.

Snart blir det 3 år att jag går med min yrsel. Värre och värre har det blivit samt att i samma takt blir synen sämre. Men vem bry sig???????

[theseraphim]

Att sjukvården inte bry sig om inte det står skrivet i pannan vad man lider av, kan jag intyga.

Snart blir det 3 år att jag går med min yrsel. Värre och värre har det blivit samt att i samma takt blir synen sämre. Men vem bry sig???????

Förvisso tror jag de bryr sig innerst inne men tyvärr är det så att läkevetenskapen inte är en exakt vetenskap och även om man gör alla tänkbara undersökningar så är det fortfarande en stor del som inte skulle få en exakt diagnos. Sen är det klart att de måste prioritera de fall de har efter hur allvarligt det är men givetvis hade man önskat att de kunde fixa allt.

[fuchsian]

Fyj katten ..... men så är det. De hinner inte mer än just de några minuter, eller vad det nu tar??? Då ska jag vara väldigt tacksam för min personlige läkare har accepterat det alternativa som jag har fått ta till och har haft förståelse och tid för mig då det var jobbigt efter mina olyckor och att jag sen anlitade alternativa åtgärder, följde han med mig i det hela. Samma gäller också för min makes sjd för han har samma läkare som jag......

Visst har jag råkat vid akutfall till sjukhuset men de har inte fått göra med mig vad som gör att de blir snabbast av med mig, utan jag (och min man) har haft våra beslut att ta, trots allt är jag ju sjuksköterska så sjukhusvärlden är inte främmande för mig, men vill undvika om jag vet att det fixar sig på annat håll. Då är man tacksam att man har råd att göra dessa val. .... ...Fuchsian .....

[theseraphim]

Inte för att jag har någon allvarlig kronisk sjukdom men man har ju haft sina turer både till vårdcentraler och akuten och jag måste då ändå säga att jag är väldigt nöjd med den vård och bemötande jag fått i 9 utav 10 fall. Vad som verkar vara viktigt är att man måste våga säga till och man måste våga fråga om det är någonting för annars blir det väldigt svårt för läkaren att föra en dialog. Känner en som precis som jag varit hos vårdcentralen några gånger för samma krämpa och tycker inte att läkaren brytt sig men när jag frågade han vad han svarade när läkaren frågade han om han upplevde det som ett problem eller om det bara var ett mindre obehag så svarade han det typiska..."Njaa det är väl inte så farligt egentligen, kanske bara någon gång då och då men då brukar det gå över snabbt...". Det verkar vara ganska vanligt att en hel del har svårt att svara ärligt när doktorn frågar sen om det beror på machokomplex eller det mer klassiska jante att man ska inte sticka ut det vet jag inte.

[Peztis]

Jag håller med om att alla definitivt inte är dåliga som läkare och jag har ju svårt att tänka mig att man ska ge sig den på att man ska bli lkare och en dålig sådan dessutom!
Tyvärr är det väl precis som inom alla yrken att någon annan bestämmer och hela tiden trycker ned en och till slut orkar man inte slåss för något utan faller till föga eller flyttar på sig.
Jag har peppar-peppar inte behövt ränna på sjukhus och vårdcentraler och visst har jag fått hjälp - oftast.
När jag var i 20-årsåldern trodde jag att jag hade fått urinvägsinfektion och läkaren klappade mig på huvudet och sa "lilla gumman, det är mensvärk!". En vecka senare gick "mensvärken" upp i njurarna...

[gnon49]

Har man en diffus eller ovanlig åkomma tror jag att även läkarveteskapen kan gå bet. Visar inte en undersökning eller provsvar på något, kan det nog vara svårt att ställa en diagnos. Som väl är brukar ju kroppen tala om vari felet ligger, men inte alltid. Många sjukdomar överlappar ju varandra och då kan det säkert vara svårt att hitta grundorsaken. Läkaren får ju inte gissa, utan veta innan behandling.
jag litar fullt o fast på den svenska sjukvården men inser att den inte alltid är fullkomlig. Hur jag t.ex skulle reagera på en viss behandling eller medicin vet inte ens läkarna.

[Elisabeth-Västku...]

theseraphim jag är inte den som säger ja och amen till allt. Och jag har talat om hur svårt handikappat mnan blir med yrsel (kommer inte ett steg utanför lägenheten utan min sambo)

Var t.ex. hos en neurolog flera gånger. När jag så en gång var på apoteket så sa apotekaren att det ligger enrecept där sedan 3 månader. Jag var ju frågande, men när han sa läkaren så visste ja ju att det var från neurologen. Jag har varit 2 gånger hos honom efter att han skickade receptet men inte ett ord.

När ja ringde läkaren och frågade varför han skrev ut denna medicinen då fick jag till svar: jag vet inte.....

Då bleb jag ju lite lätt arg och sa att men människa du måste väl veta varför du skriver ut något. Du får inget svar sa han bara flera gånger. Apotekaren hade ju varnat mig för denna medicinen och när jag läste på nätet så stod det överst under biverkningar, svår yrsel..... Och det skrev han ut MOT Yrsel.

Nu har jag nästan gett upp, man kommer inget vart

Min sambo och jag har ju lärt oss att man alltid måste ha ett vittne med sig, så nu är vi alltid 2 när en av oss går till läkaren.

Gnon även om man har en diffus åkomma så skall dom göra sig besväret att komma åt problemet, inte bara rycka på axlarna. Klart det är enklast

Elisabeth

Redigerat av Elisabeth-Västkustkolonisten: 15-02-2011, 14:09

[Cacki]

Inte för att jag har någon allvarlig kronisk sjukdom men man har ju haft sina turer både till vårdcentraler och akuten och jag måste då ändå säga att jag är väldigt nöjd med den vård och bemötande jag fått i 9 utav 10 fall. Vad som verkar vara viktigt är att man måste våga säga till och man måste våga fråga om det är någonting för annars blir det väldigt svårt för läkaren att föra en dialog. Känner en som precis som jag varit hos vårdcentralen några gånger för samma krämpa och tycker inte att läkaren brytt sig men när jag frågade han vad han svarade när läkaren frågade han om han upplevde det som ett problem eller om det bara var ett mindre obehag så svarade han det typiska..."Njaa det är väl inte så farligt egentligen, kanske bara någon gång då och då men då brukar det gå över snabbt...". Det verkar vara ganska vanligt att en hel del har svårt att svara ärligt när doktorn frågar sen om det beror på machokomplex eller det mer klassiska jante att man ska inte sticka ut det vet jag inte.

Du har nog väldigt rätt i det du skriver, säger jag som sitter på dubbla stolar. Dels som kroniskt sjuk men som själv också jobbar i vården. Man får liksom se det från båda håll. Jag vet att de allra, allra flesta läkare gör sitt yttersta med de begränsade resurserna de trots allt har. Både tidsmässigt och rent ekonomiskt. Jag vet att som personal, önskar man att man t.ex skulle kunna göra så många undersökningar och provtagningar på en gång, men tyvärr så finns det inte ekonomiskt utrymme för det. Man måste köra uteslutningsmetoden och invänta svar på den diagnos som verkar troligast i första skedet innan man ger sej på nästa. Allt som inte ger napp blir annars bara en massa merkostnader. Tyvärr för det oftast också med sej ett onödigt långt lidande för patienten innan behandling kan sättas in. Ibland hittar man tyvärr aldrig ens orsaken alls. Dels beroende på att läkarvetenskapen absolut inte är fulländad, det finns så mycket vi inte har svaren på ännu.
Men även om man till slut hittar orsaken är det inte alls så säkert att man lyckas få bukt med det. Kroppen är en så komplicerad apparat så ibland funderar man på hur i hela friden den alls kan få allt att funka.
Därtill kommer att man måste komma ihåg att vi alla är olika individer och varje patient är unik. Det som hjälper den ene kanske t.o.m stjälper den andre om man har riktig otur. Det finns inga behandlingar som fungerar på precis alla, det är bara så.

Jag försöker inte försvara några felbehandlingar utan mer poängtera att det som ibland kan upplevas som nonchalans och dåligt bemötande inte bara beror på att läkare är en slags hjärtlösare personer än andra. Visst kan vissa vara mer "ohyfsade" än andra, men då kan de ha andra kvaliteér på andra sätt. Kanske ena hejare på att snabbt kunna sätta fingret på diagnosen eller att personen har specialkunskaper inom något viktigt område...eller helt enkelt bara trötta och utarbetade.

En viktig sak till som jag vill belysa. Även om man känner sej som en besvärlig och tjatig patient så är vi som arbetar i vården ändå tacksamma för det. Varje patient som anmäler eller pockar på mer utredningar visar sej till slut i statistiken. Det är statistik som styr resursfördelningen och förhoppningsvis så sätter makthavarna budgeten utifrån det.
Så alla som orkar kämpa, gör det!! Det är från patienternas munnar de avgörande orden kommer, vi personal kan skrika oss hesa utan att någon vill lyssna, verkar det som.
Hjälp oss som arbetar i vården att göra vården bättre. Vi vill naturligtvis också ha bästa möjliga vård den dagen vi själva blir sjuka.

[theseraphim]

theseraphim jag är inte den som säger ja och amen till allt. Och jag har talat om hur svårt handikappat mnan blir med yrsel (kommer inte ett steg utanför lägenheten utan min sambo)

Var t.ex. hos en neurolog flera gånger. När jag så en gång var på apoteket så sa apotekaren att det ligger enrecept där sedan 3 månader. Jag var ju frågande, men när han sa läkaren så visste ja ju att det var från neurologen. Jag har varit 2 gånger hos honom efter att han skickade receptet men inte ett ord.

När ja ringde läkaren och frågade varför han skrev ut denna medicinen då fick jag till svar: jag vet inte.....

Då bleb jag ju lite lätt arg och sa att men människa du måste väl veta varför du skriver ut något. Du får inget svar sa han bara flera gånger. Apotekaren hade ju varnat mig för denna medicinen och när jag läste på nätet så stod det överst under biverkningar, svår yrsel..... Och det skrev han ut MOT Yrsel.

Nu har jag nästan gett upp, man kommer inget vart

Min sambo och jag har ju lärt oss att man alltid måste ha ett vittne med sig, så nu är vi alltid 2 när en av oss går till läkaren.

Gnon även om man har en diffus åkomma så skall dom göra sig besväret att komma åt problemet, inte bara rycka på axlarna. Klart det är enklast

Elisabeth

många mediciner har som biverkningar det de är gjorda för att bota eller lindra, tex så har nästan alla de mediciner man käkar för katarrmage oftast som biverkning....gaser, diareé osv men vad användes medicinen du fick utskriven för eller rättare sagt emot?

Problemet är att även om man röntgas och tar blodprover och det inte visar någonting så är det väldigt lite en läkare kan göra för att gissa är i stort uteslutet för det kan i sin tur sluta i förskräckelse(hade en mormor de gjorde det med och det var ingen höjdare).

[Anki på Öland]

Har sen 2001 tyvärr behövt ha kontakt med sjukvården för ryggproblem, KOL, kronisk anemi och nu sist mitt brutna finger och jag har hela tiden blivit fantastiskt bra bemött och blivit utredd på längden och bredden utan att behöva vänta mer än ett par veckor och sen när problemet fastställts blivit så himla väl omhändertagen och fått all den hjälp jag behövt. Kan inte annat än tycka att sjukvården i min del av landet funkar jättebra - trots att ingen läkare stannar på vår vårdcentral så man får träffa en ny varje gång.....

[Elisabeth-Västku...]

många mediciner har som biverkningar det de är gjorda för att bota eller lindra, tex så har nästan alla de mediciner man käkar för katarrmage oftast som biverkning....gaser, diareé osv men vad användes medicinen du fick utskriven för eller rättare sagt emot?

Problemet är att även om man röntgas och tar blodprover och det inte visar någonting så är det väldigt lite en läkare kan göra för att gissa är i stort uteslutet för det kan i sin tur sluta i förskräckelse(hade en mormor de gjorde det med och det var ingen höjdare).

och när pratade ja om katarrmage och diareé? Du sväver ut så mycket, ungefär som it tråden med IK ( när du pratade om tyskland och Norden. När jag svarade då började du att prata om USA), håll di till det som sägs i tråden.

Elisabeth

[theseraphim]

och när pratade ja om katarrmage och diareé? Du sväver ut så mycket, ungefär som it tråden med IK ( när du pratade om tyskland och Norden. När jag svarade då började du att prata om USA), håll di till det som sägs i tråden.

Elisabeth

Jag gav exempel bara så jag svävade inte ut, eftersom jag inte vet exakt dina symptom eller exakt vilke medicin du fått så kan jag inte skriva något om det. Angående Ikea och marknaden i Tyskland gentmot Norden så tog jag upp USA för att man kunde tro att det kanske skulle vara den största marknaden så det var inte heller att sväva ut. Så om du läst det jag skrivit ordentligt så hade märkt att jag inte svävat ut.

[Elisabeth-Västku...]

Jag gav exempel bara så jag svävade inte ut, eftersom jag inte vet exakt dina symptom eller exakt vilke medicin du fått så kan jag inte skriva något om det. Angående Ikea och marknaden i Tyskland gentmot Norden så tog jag upp USA för att man kunde tro att det kanske skulle vara den största marknaden så det var inte heller att sväva ut. Så om du läst det jag skrivit ordentligt så hade märkt att jag inte svävat ut.

Oh ja jag har läst ordenligt, du pratade om att de tär konstigt att i tyskland fanns det så många fler affärerer än i norden. Då svarade jag att det finns 10 X så många människor i tyskland än i Sverige. Då pratade du om USA Plötsligen.

Likadant nu här, jag sa int ett ord om kattarmage och diearreé, inte någon före mig heller. Drömde du eller?

Håll dig till det som skrivas här, det vore bättre

Elisabeth

[*Stintan*]

Oh ja jag har läst ordenligt, du pratade om att de tär konstigt att i tyskland fanns det så många fler affärerer än i norden. Då svarade jag att det finns 10 X så många människor i tyskland än i Sverige. Då pratade du om USA Plötsligen.

Likadant nu här, jag sa int ett ord om kattarmage och diearreé, inte någon före mig heller. Drömde du eller?

Håll dig till det som skrivas här, det vore bättre

Elisabeth

Antingen så är du en ...... eller så är det språkförbistring....välj själv. Jag tycker nog att theseraphim håller sig precis lika mycket till ämnet som alla andra i tråden.

Det stämmer faktiskt att "många mediciner har som biverkningar det de är gjorda för att bota eller lindra" (citat theseraphim)

Redigerat av *Stintan*: 15-02-2011, 20:56

[gnon49]

Givetvis skall varje åkomma utredas grundligt. Det är ju sjukvårdens uppgift. Men någon gång kanske man står rådvill och utan nya infallsvinklar. Och det upplevs utan tvivel som ett nederlag för läkaren i allmänhet och patienten i synnerhet. Har för mig att t.ex borelia är en sån sjukdom där symptomen kan stämma in på en rad sjukdomar och därför missas av läkare ibland.
Även om den svenska sjukvården är i världsklass så gör den sina misstag dagligdags. Den mänskliga faktorn är
nog omöjlig att undvika.

[netha]

Det finns många människor som söker hjälp hos sjukvården för sina hälsoproblem men när de inte hittar en sjukdom med ett namn på så får de ingen hjälp.

"Du är färdigutredd, vi hittar ingen sjukdom."

Där står patienten uppgiven och förtvivlad över att inte ha fått någon hjälp och tar till halmstrået att söka till alternativa hälsokliniker.

Ändå kan man läsa att representanter för den skattefinansierade sjukvården tycker att folk är konstiga som söker hjälp hos alternativa hälso kliniker.

Vad förväntar dom sig egentligen att patienterna skall göra? Hälsoproblemen försvinner ju inte av sig själva precis och när en person äntligen samlat ihop sig och söker läkare så har han/ hon redan konstaterat att det inte gick över av sig själv.

Det skulle vara väldigt intressant att få veta hur de tänker.

Men den frågan måste du ju ställa till just läkarna ... ingen annan kan ju svara för dem.

[netha]

Har sen 2001 tyvärr behövt ha kontakt med sjukvården för ryggproblem, KOL, kronisk anemi och nu sist mitt brutna finger och jag har hela tiden blivit fantastiskt bra bemött och blivit utredd på längden och bredden utan att behöva vänta mer än ett par veckor och sen när problemet fastställts blivit så himla väl omhändertagen och fått all den hjälp jag behövt. Kan inte annat än tycka att sjukvården i min del av landet funkar jättebra - trots att ingen läkare stannar på vår vårdcentral så man får träffa en ny varje gång.....