Fler unga försöker ta sina liv, :( Alternativ

[batski]

Fler unga försöker ta sina liv

[silos]

Unga människor har ont om bra förebilder!

[merlin68]

Fruktansvärt. Känner flera personer som försökt begå självmord som tonåringar. En lyckades.
Behövs mer resurser, mycket mer, säkert dubbelt så många sängplatser i akutpsykvården och fler kuratorer, psykologer, läkare och annan personal. Utbildning för lärare för att kunna upptäcka elever som mår dåligt tidigt. (Där borde mina skattepenga hamnar föresten och inte hos köttdjursuppfödarna/se annan tråd.)

[silos]

Fruktansvärt. Känner flera personer som försökt begå självmord som tonåringar. En lyckades.
Behövs mer resurser, mycket mer, säkert dubbelt så många sängplatser i akutpsykvården och fler kuratorer, psykologer, läkare och annan personal. Utbildning för lärare för att kunna upptäcka elever som mår dåligt tidigt. (Där borde mina skattepenga hamnar föresten och inte hos köttdjursuppfödarna/se annan tråd.)

Förutom det behövs det mera kärlek och omtanke om sin nästa!

[batski]

Fruktansvärt. Känner flera personer som försökt begå självmord som tonåringar. En lyckades.
Behövs mer resurser, mycket mer, säkert dubbelt så många sängplatser i akutpsykvården och fler kuratorer, psykologer, läkare och annan personal. Utbildning för lärare för att kunna upptäcka elever som mår dåligt tidigt. (Där borde mina skattepenga hamnar föresten och inte hos köttdjursuppfödarna/se annan tråd.)

WORD!

Förutom det behövs det mera kärlek och omtanke om sin nästa!

Ja verkligen! Samhället har bara blivit hårdare och hårdare under de senaste åren och det finns de som inte klarar av egoismen, cynismen och känslan av att inte duga, inte passa in, inte bli trodd, inte bli sedd

[Chamomille]

Sen vore det ju bra om det fanns föräldrar till hands.

[batski]

Sen vore det ju bra om det fanns föräldrar till hands.

Fast i en del fall är föräldrarna en del av problemet tyvärr.

[Chamomille]

Fast i en del fall är föräldrarna en del av problemet tyvärr.

Det var ungefär det jag menade. Skaffa inte barn om man inte vet vad det innebär.

[batski]

Det var ungefär det jag menade. Skaffa inte barn om man inte vet vad det innebär.

Jaha. Håller helt med!

[Huggorm]

Återinför barnarbetet. Folk som rör på sig mår bättre, och jag tror inte ungdomar mår bra av att ha så mycket fritid och sysslolöshet som de har nu för tiden.

[batski]

Återinför barnarbetet. Folk som rör på sig mår bättre, och jag tror inte ungdomar mår bra av att ha så mycket fritid och sysslolöshet som de har nu för tiden.

Tror faktiskt inte det är det det beror på...

[Huggorm]

Tror faktiskt inte det är det det beror på...

Vad tror du det beror på då?

[batski]

Vad tror du det beror på då?

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg:

Samhället har bara blivit hårdare och hårdare under de senaste åren och det finns de som inte klarar av egoismen, cynismen och känslan av att inte duga, inte passa in, inte bli trodd, inte bli sedd

[gnon49]

Skolan och föräldrarna. Två viktiga faktorer under uppväxten för att bli en harmonisk o trygg unge. Skola av idag är ett resultat av flera decenniers slapphet.
Ingen trygg plats om man har otur och blir mobbad. Är sedan hemmet, av någon orsak, inte den trygga plats man behöver som ung så är det knappast den bästa starten i livet. Trygghet ger självförtroende, otrygghet ger tvivel.

[gunsta]

Skolan och föräldrarna. Två viktiga faktorer under uppväxten för att bli en harmonisk o trygg unge. Skola av idag är ett resultat av flera decenniers slapphet.
Ingen trygg plats om man har otur och blir mobbad. Är sedan hemmet, av någon orsak, inte den trygga plats man behöver som ung så är det knappast den bästa starten i livet. Trygghet ger självförtroende, otrygghet ger tvivel.

Bra inlägg

[batski]

Bra inlägg

Håller med.

Jag tror dessutom att situationen i världen och utsikten om en mörk och/eller osäker framtid kan spela roll i en del fall. Det är nog inte lika lätt att växa upp i dag som det var på 50 och 60-talen då optimismen rådde.

Redigerat av batski: 08-09-2011, 16:57

[andersen]

Skolan och föräldrarna. Två viktiga faktorer under uppväxten för att bli en harmonisk o trygg unge. Skola av idag är ett resultat av flera decenniers slapphet.
Ingen trygg plats om man har otur och blir mobbad. Är sedan hemmet, av någon orsak, inte den trygga plats man behöver som ung så är det knappast den bästa starten i livet. Trygghet ger självförtroende, otrygghet ger tvivel.

Håller med, bra inlägg.

[Cacki]

Jag blir lite irriterad över att så mycket av skulden läggs på skolan. Är det verkligen skolan som ska vara den trygga punkten i ett barns liv? Jag kan bara inte tycka det. En unge ska givetvis kunna känna sej trygg där också, men det är ändå hemmets trygga vrå som trots allt är utgångspunkten. Där ska den huvudsakliga fostran ske. En sund fostran ger trygghet, enkel matematik.
Våra barn har varit "institutionsbarn" i flera generationer nu och nu börjar vi verkligen se konsekvenserna av detta.
Redan som riktigt små börjar barnen lämnas in på institution, dagis/förskola, skola, mer skola. I hela sitt liv har de tillbringat största delen av dagen hemifrån. Föräldrarna och familjen är dem som de ser minst av. Så håller det på år ut och år in och en dag förväntas de plötsligt att klara av att ta steget in i vuxenlivet. Undra på att det blir söndriga unga människor som självklart inte kan må speciellt bra.
Jag tror att den största skulden ligger hos oss själva, hos dej och dej och dej och mej. Det är vi själva som måste ta vårt ansvar för våra barn och inte bara förlita oss "på samhället". Vi har inte råd att alltid sätta oss själva i första rummet. Vi bråkar om vem som ska ta ut föräldraledighet för båda slåss om att få förverkliga sej själv och göra karriär. Något måste göras men därmed inte sagt att det är just kvinnan som ska börja stanna hemma och ta hand om familjen... igen. Barn behöver liksom vi lugn och ro men i ännu större utsträckning och det får man bäst inom hemmets väggar, det är bara att gå till oss själva för att inse det.
Vi måste skärpa till oss och inte bara sitta så här och ojja oss över hur förfärligt det är att självmorden ökat så mycket bland den unga befolkningen. Vi får helt enkelt börja lägga karriären åt sidan ett tag medan barnen växer upp, även om det skulle innebära att vi måste sänka standarden lite under denna viktiga tid av en ny människas liv. De allra flesta skulle nog ha råd med det och de som inte kan leva på en lön och barnbidraget får väl vi andra hjälpa lite. Vem av föräldrarna som är hemma spelar säkert inte barnen någon större roll och inte katten ska vi väl enbart låta pengar få avgöra vem som ska finnas där hemma, det är bara dåliga ursäkter för att inte ta sitt ansvar. Tycker att allt snack om "kvalitetstid med barnen" också bara är skitsnack. Är folk verkligen så dumma att de tror att det bara är en "lekkompis" som ungen behöver??
Vi snackar om rätten till abort men det vette katten om inte rätten till barn är en ännu viktigare fråga. Ett "barnkörkort" kanske inte vore en så tokig idé ändå. Folk skulle helt enkelt få välja. Antingen satsa på karriären direkt eller på att skaffa barn och vänta med den ett tag. Det är ungarna som får ta stryk om båda föräldrarna är lika själviska och det är förbanne mej inte rätt!
Det går säkert att göra en hel del samhällsåtgärder för att hjälpa till lite också men trots allt ligger det på den vuxne att avgöra om man är beredd på att vara en lämplig förälder eller ej.

GAAAH, jag blir så frustrerad!!!

[Biggan_]

Jag blir lite irriterad över att så mycket av skulden läggs på skolan. Är det verkligen skolan som ska vara den trygga punkten i ett barns liv? Jag kan bara inte tycka det. En unge ska givetvis kunna känna sej trygg där också, men det är ändå hemmets trygga vrå som trots allt är utgångspunkten. Där ska den huvudsakliga fostran ske. En sund fostran ger trygghet, enkel matematik.
Våra barn har varit "institutionsbarn" i flera generationer nu och nu börjar vi verkligen se konsekvenserna av detta.
Redan som riktigt små börjar barnen lämnas in på institution, dagis/förskola, skola, mer skola. I hela sitt liv har de tillbringat största delen av dagen hemifrån. Föräldrarna och familjen är dem som de ser minst av. Så håller det på år ut och år in och en dag förväntas de plötsligt att klara av att ta steget in i vuxenlivet. Undra på att det blir söndriga unga människor som självklart inte kan må speciellt bra.
Jag tror att den största skulden ligger hos oss själva, hos dej och dej och dej och mej. Det är vi själva som måste ta vårt ansvar för våra barn och inte bara förlita oss "på samhället". Vi har inte råd att alltid sätta oss själva i första rummet. Vi bråkar om vem som ska ta ut föräldraledighet för båda slåss om att få förverkliga sej själv och göra karriär. Något måste göras men därmed inte sagt att det är just kvinnan som ska börja stanna hemma och ta hand om familjen... igen. Barn behöver liksom vi lugn och ro men i ännu större utsträckning och det får man bäst inom hemmets väggar, det är bara att gå till oss själva för att inse det.
Vi måste skärpa till oss och inte bara sitta så här och ojja oss över hur förfärligt det är att självmorden ökat så mycket bland den unga befolkningen. Vi får helt enkelt börja lägga karriären åt sidan ett tag medan barnen växer upp, även om det skulle innebära att vi måste sänka standarden lite under denna viktiga tid av en ny människas liv. De allra flesta skulle nog ha råd med det och de som inte kan leva på en lön och barnbidraget får väl vi andra hjälpa lite. Vem av föräldrarna som är hemma spelar säkert inte barnen någon större roll och inte katten ska vi väl enbart låta pengar få avgöra vem som ska finnas där hemma, det är bara dåliga ursäkter för att inte ta sitt ansvar. Tycker att allt snack om "kvalitetstid med barnen" också bara är skitsnack. Är folk verkligen så dumma att de tror att det bara är en "lekkompis" som ungen behöver??
Vi snackar om rätten till abort men det vette katten om inte rätten till barn är en ännu viktigare fråga. Ett "barnkörkort" kanske inte vore en så tokig idé ändå. Folk skulle helt enkelt få välja. Antingen satsa på karriären direkt eller på att skaffa barn och vänta med den ett tag. Det är ungarna som får ta stryk om båda föräldrarna är lika själviska och det är förbanne mej inte rätt!
Det går säkert att göra en hel del samhällsåtgärder för att hjälpa till lite också men trots allt ligger det på den vuxne att avgöra om man är beredd på att vara en lämplig förälder eller ej.

GAAAH, jag blir så frustrerad!!!

Precis min tankegång!
Jag tycker det är en evig jakt på prylar och status i all oändlighet och så får barnen sitta emellan. Varför måste man ha senaste bilmodellen, tv-modellen, lyxkök, lyxsemestrar och allt vad det nu är?

[*Stintan*]

Jag blir lite irriterad över att så mycket av skulden läggs på skolan. Är det verkligen skolan som ska vara den trygga punkten i ett barns liv? Jag kan bara inte tycka det. En unge ska givetvis kunna känna sej trygg där också, men det är ändå hemmets trygga vrå som trots allt är utgångspunkten. Där ska den huvudsakliga fostran ske. En sund fostran ger trygghet, enkel matematik.
Våra barn har varit "institutionsbarn" i flera generationer nu och nu börjar vi verkligen se konsekvenserna av detta.
Redan som riktigt små börjar barnen lämnas in på institution, dagis/förskola, skola, mer skola. I hela sitt liv har de tillbringat största delen av dagen hemifrån. Föräldrarna och familjen är dem som de ser minst av. Så håller det på år ut och år in och en dag förväntas de plötsligt att klara av att ta steget in i vuxenlivet. Undra på att det blir söndriga unga människor som självklart inte kan må speciellt bra.
Jag tror att den största skulden ligger hos oss själva, hos dej och dej och dej och mej. Det är vi själva som måste ta vårt ansvar för våra barn och inte bara förlita oss "på samhället". Vi har inte råd att alltid sätta oss själva i första rummet. Vi bråkar om vem som ska ta ut föräldraledighet för båda slåss om att få förverkliga sej själv och göra karriär. Något måste göras men därmed inte sagt att det är just kvinnan som ska börja stanna hemma och ta hand om familjen... igen. Barn behöver liksom vi lugn och ro men i ännu större utsträckning och det får man bäst inom hemmets väggar, det är bara att gå till oss själva för att inse det.
Vi måste skärpa till oss och inte bara sitta så här och ojja oss över hur förfärligt det är att självmorden ökat så mycket bland den unga befolkningen. Vi får helt enkelt börja lägga karriären åt sidan ett tag medan barnen växer upp, även om det skulle innebära att vi måste sänka standarden lite under denna viktiga tid av en ny människas liv. De allra flesta skulle nog ha råd med det och de som inte kan leva på en lön och barnbidraget får väl vi andra hjälpa lite. Vem av föräldrarna som är hemma spelar säkert inte barnen någon större roll och inte katten ska vi väl enbart låta pengar få avgöra vem som ska finnas där hemma, det är bara dåliga ursäkter för att inte ta sitt ansvar. Tycker att allt snack om "kvalitetstid med barnen" också bara är skitsnack. Är folk verkligen så dumma att de tror att det bara är en "lekkompis" som ungen behöver??
Vi snackar om rätten till abort men det vette katten om inte rätten till barn är en ännu viktigare fråga. Ett "barnkörkort" kanske inte vore en så tokig idé ändå. Folk skulle helt enkelt få välja. Antingen satsa på karriären direkt eller på att skaffa barn och vänta med den ett tag. Det är ungarna som får ta stryk om båda föräldrarna är lika själviska och det är förbanne mej inte rätt!
Det går säkert att göra en hel del samhällsåtgärder för att hjälpa till lite också men trots allt ligger det på den vuxne att avgöra om man är beredd på att vara en lämplig förälder eller ej.

GAAAH, jag blir så frustrerad!!!

behöver inte tillägga nånting.