Fortfarande lite tagen av händelsen har jag funderat lite.
Konstigt att den promenerade så lugnt förbi. Vi stod ju faktiskt och pratade när den kom. Kan det vara så att den håller till i skogen runt våra hus och vant sig vi våra röster?
Till Orkidetjuven kan jag säga att jag faktiskt försökte photoshopa i en lodjursbild, men gav upp. Det blev lite för krångligt med staketet och annat, som var i vägen.
Till överbölingen kan jag säga att jag egentligen inte vill bli av med några rådjur. Vi har en del häromkring, men de går aldrig in i själva trädgården och förstör något. De har nog tillräckligt med mat i skogen.
Varje gång jag går ut på bron kollar jag åt det hållet där jag såg lodjuret och hoppas på att få se det igen.
Nu väntar jag egentligen bara på att en varg ska promenera förbi. Hoppas kan man ju alltid.
Ett annat djur, som det finns rätt rikligt av här är vildsvin. Men det vill jag helst inte se några.