De jag tycker bäst om i min hemmamiljö har jag inte planterat själv. Det gjordes för dryga 200 år sedan - en ek, den jag har som porträttbild här på odla.nu. Den breder ut sig härligt och finns i synfältet hela tiden, både inifrån huset och i trädgården. Två andra "ekkompisar" står intill och får anpassa sig, de är ungefär lika gamla men lite mindre.
Men självklart har jag planterat ek som jag gillar också. En
Linköpingsek som stått i min mark i två år och som pinnar på och redan har ekollon. Samt en amerikansk rödek som är ljuvlig både på sommaren och nu som illröd på hösten.
Quercus rubra, rödek. Så här härlig ska min bli har jag tänkt... Rödeken är (tyvärr) betydligt mindre och slankare än vår skogsek Quercus robur.