Betyg i skolan ? Alternativ

[Motti]

Såg partiledar debatten sent i går då det diskuterades om skolan och bla betyg .När jag gick i skolan fick vi betyg i tredje klass vilket jag tycker var lite för sent ,tre år i skolan innan någon upptäcker speciella behov ? Man kanske inte ska införa just betyg så tidigt men ett utlåtande från läraren vad eleven har svårt för tror jag är jätteviktigt så man kan ta tag i det tidigt .Något vi lärt oss är ju att barn har väldigt mycket lättare för att lära sig tidigt än vad de trodde för .Jag själv hade varit i behov av stöd i första klass då jag bara var 6 år när jag sattes i skolan ihop med dom som var ett år äldre alltså var jag 6 år alla andra var 7 . Tydligen har svenska elever svårt för svenskan och matte även upp i högstadiet nu mer.En gång låg ju Sverige högst i europa med kunskaper från skolan i just matte och svenska ,nu verkar vi ha dalat ganska ordentligt .

[Piccante]

Skriftliga omdömen ges ju tidigare i skolan och man har utvecklingssamtal. Betyg speglar inte nödvändigtvis barnens utveckling i lägre åldrar utan är mer en kunskapsmätare.

[Motti]

Är det bara jag som tycker att man ska vara vaksam över vad barnet har svårt för redan från första eller andra klass ? då har man ju möjligheten att sätta in resurser redan vid tex 8 års ålder ! Det kan väl ändå inte vara något negativt för barnet om det hjälper barnet i den fortsatta skolgången som jag ser det :)Själv hade jag svårt för att hänga med i matte och svenska hade jag fått lite "personlig hjälp" hade jag nog fixat det tidigare ,i dag är det ju stora klasser också och en del barn har ju svårare för att göra sig hörda och söka hjälp tex ,en liten blyg elev har ju svårare att hävda sig bland andra mer framåt barn .

[Piccante]

Det är därför man har utvecklingssamtal och föräldrar har rätt vill jag minnas till skriftliga omdömen. Betyg är ett sätt för att mäta kunskap men det avspeglar inte barns utveckling.
Betyg i högre åldrar iaf mäter mer hur barn/ ungdomar kan hantera sin kunskap, hur man kan göra jämförelser, problematisera och analysera. Läs, skriv och räkneförståelse mäter de säkert på lågstadiet på annat sätt.

[Trampendal]

Är det bara jag som tycker att man ska vara vaksam över vad barnet har svårt för redan från första eller andra klass ? då har man ju möjligheten att sätta in resurser redan vid tex 8 års ålder ! Det kan väl ändå inte vara något negativt för barnet om det hjälper barnet i den fortsatta skolgången som jag ser det :)Själv hade jag svårt för att hänga med i matte och svenska hade jag fått lite "personlig hjälp" hade jag nog fixat det tidigare ,i dag är det ju stora klasser också och en del barn har ju svårare för att göra sig hörda och söka hjälp tex ,en liten blyg elev har ju svårare att hävda sig bland andra mer framåt barn .

Självklart vore det bäst om "problem", av alla slag, upptäcktes i första klass, men det kommer aldrig att hända att skolan klarar av det.

Visst finns enstaka skolor/lärare som är bra på detta, men generellt sett är skolan urusel på att upptäcka och ta hand om elever med "särskilda behov".
Som exempel kan ju sägas att det finns elever med dyslexi som upptäcks först på högstadiet. Det är ju fullständigt sanslöst!
Träffar inte läraren eleverna? Hur kan man som lärare missa dyslexi i sex år?

Inga betyg i världen kommer att hjälpa mot det!

[*Stintan*]

Men hallå var kommer föräldrarna in i bilden? Finns det inget föräldraansvar alls längre? Varför ska man skylla allt på skolan?
Speciella eller särskilda behov upptäcks inte genom betygssättning.

[Trampendal]

Men hallå var kommer föräldrarna in i bilden? Finns det inget föräldraansvar alls längre? Varför ska man skylla allt på skolan?
Speciella eller särskilda behov upptäcks inte genom betygssättning.

Men hur ska föräldrar till barn med särskilda/annorlunda behov hjälpa barnet i skolan menar du?

[*Stintan*]

Men hur ska föräldrar till barn med särskilda/annorlunda behov hjälpa barnet i skolan menar du?

Jag menar bara att man som förälder väl märker på sitt barn om något inte är som det ska. Gör man det så pratar man väl med skolan om det. Man sitter väl inte och väntar på att skolan kanske ska upptäcka det också. Som förälder till ett barn med särskilda behov får man ofta kämpa för att barnet ska få den hjälp det har rätt till men man måste ju agera.

[Trampendal]

Jag menar bara att man som förälder väl märker på sitt barn om något inte är som det ska. Gör man det så pratar man väl med skolan om det. Man sitter väl inte och väntar på att skolan kanske ska upptäcka det också. Som förälder till ett barn med särskilda behov får man ofta kämpa för att barnet ska få den hjälp det har rätt till men man måste ju agera.

Självklart måste man agera, men i nio fall av tio får man veta att skolan minsann vet bäst och att ens förslag till lösning är dumt och omöjligt!

Kanske ska jag tiga i detta ämne för jag känner hur vreden och frustrationen bara väller fram.
Kan nog skriva en kortare roman, men nää......

[kerstin z5-6]

Tyvärr har det numera mer att göra med skolans resurser och mindre med barnets , tonårigens behov än något annat.

[Trampendal]

Tyvärr har det numera mer att göra med skolans resurser och mindre med barnets , tonårigens behov än något annat.

Jag vet inte vad du menar med numera, men det är inget som blivit sämre de senaste åren, generellt sett, det har pågått i årtionden.
Det handlar mer om skolans/lärares inställning än om resurser. De har attitydproblem (som tonåringar ofta blir beskyllda för att ha).

Så länge det är så att en lärare försvarar och jobbar med en viss organisation, som man som förälder är kritisk mot, för att, när h*n lämnat
samma organisation, fullständigt göra ner densamma kan jag inte tro att skolan verkligen skulle vilja hjälpa alla elever.
Då finns skolan mer till för att ge arbetstillfällen.

Vissa elever får helt enkelt skylla sig själva när de envisas med att inte vara normala.

Redigerat av Trampendal: 09-10-2013, 23:56

[*Stintan*]

Självklart måste man agera, men i nio fall av tio får man veta att skolan minsann vet bäst och att ens förslag till lösning är dumt och omöjligt!

Kanske ska jag tiga i detta ämne för jag känner hur vreden och frustrationen bara väller fram.
Kan nog skriva en kortare roman, men nää......

Förstår vad du menar men jag svarade som jag gjorde för att du skrev att skolan skulle "upptäcka" och att man ibland inte "upptäcker" elever med t.ex. dyslexi förrän på högstadiet. Det är ju inte riktigt samma sak som att skolan ibland inte agerar trots att de ser/vet om elevens problem.
Det är ju rent vansinne när skolan inte kan/vill samarbeta med föräldrarna om ett barn har särskilda behov.

Mot sånt hjälper inte betyg om de så gavs redan från lågstadiet.

[silos]

Vissa elever får helt enkelt skylla sig själva när de envisas med att inte vara normala.

VA???
Kan elever till.ex.med Asbergers förståndshandikappade etc..skylla sig själva?

[pejori]

VA???
Kan elever till.ex.med Asbergers förståndshandikappade etc..skylla sig själva?

Det var med all säkerhet skrivit med ironi Silos...

[theseraphim]

Det här fungerar bättre än vad många tror, lärare uppmärksammar problem redan på förskolan osv men av den erfarenhet jag fått så är många gånger problemet att väldigt många föräldrar slår dövörat till när de får uppgifter om att deras barn kan behöva särskilt stöd. Har tom varit med om att barnen bytt skola då föräldrarna inte vill höra sådant nonsens då det ju är de andra barnen som stör "Lisa/Kalle). Till sist har vi de få som vill ha hjälp och många gånger får det men just där kan jag tycka att föräldrar många gånger kan göra mer för att hjälpa till för de barnen behöver inte vara extra stöd i skolan ytan även hemma.

[Trampendal]

Förstår vad du menar men jag svarade som jag gjorde för att du skrev att skolan skulle "upptäcka" och att man ibland inte "upptäcker" elever med t.ex. dyslexi förrän på högstadiet. Det är ju inte riktigt samma sak som att skolan ibland inte agerar trots att de ser/vet om elevens problem.
Det är ju rent vansinne när skolan inte kan/vill samarbeta med föräldrarna om ett barn har särskilda behov.

Mot sånt hjälper inte betyg om de så gavs redan från lågstadiet.

Ofta är det så att skolan måste upptäcka själva, det föräldrar oroar sig för tas inte alltid på allvar.
Det är som när man går till doktorn och har en egen teori om sitt tillstånd och läkaren talar om att man ska sluta läsa läkarboken.
Blir lätt prestige.

Det var med all säkerhet skrivit med ironi Silos...

Det var definitivt ironi.

[mamamaggan]

Jag menar bara att man som förälder väl märker på sitt barn om något inte är som det ska. Gör man det så pratar man väl med skolan om det. Man sitter väl inte och väntar på att skolan kanske ska upptäcka det också. Som förälder till ett barn med särskilda behov får man ofta kämpa för att barnet ska få den hjälp det har rätt till men man måste ju agera.

Klart att föräldrar ser att det inte är som det ska . Tas det upp med skolan så kan man få sig en näsbränna , komma här och tro att man kan något , fnys !

Redan när vår äldste son , han är 34 år nu , började skolan så fanns det inga resurser att sätta in om man såg att någon hade problem att hänga med.

När jag frågade efter vilka mål man hade när man gått ur första klass t ex att man skulle kunna läsa någotsånär e d fick jag till svar att mål hade man inte och läsa det behövde man inte kunna förrän man skulle börja femman !!!

Hur ska man kunna hjälpa de som inte hänger med om man inte kan koppla in extra resurser , en lärare kan inte räcka till för alla 25 eleverna.

Barn utvecklas olika snabbt men det måste ju få finnas vissa mål att uppfylla , och då menar jag inte betyg , så att man kan hitta de där som behöver extra stöd . Och så måste det finnas resurser att sätta in .

Dessutom verkar det finnas mer " problembarn " t ex med ADHD osv nu . Bra att de upptäcks men är de fler nu än förr ?

Redigerat av mamamaggan: 10-10-2013, 21:54

[Trampendal]

Det här fungerar bättre än vad många tror, lärare uppmärksammar problem redan på förskolan osv men av den erfarenhet jag fått så är många gånger problemet att väldigt många föräldrar slår dövörat till när de får uppgifter om att deras barn kan behöva särskilt stöd. Har tom varit med om att barnen bytt skola då föräldrarna inte vill höra sådant nonsens då det ju är de andra barnen som stör "Lisa/Kalle). Till sist har vi de få som vill ha hjälp och många gånger får det men just där kan jag tycka att föräldrar många gånger kan göra mer för att hjälpa till för de barnen behöver inte vara extra stöd i skolan ytan även hemma.

Helt säkert finns det tillfällen/platser där det fungerar väl och säkert finns föräldrar som inte vill se problemen.

Men det kan ibland vara vattentäta skott mellan förskolan och skolan så att även om förskolepersonal sett att barnet behöver extra stöd
kan detta inte "lämnas över" utan skolan börjar från noll igen. Även kontakten mellan skolan och fritids kan brista så att info inte överförs
vilket är helt åt skogen.

Om man har barn med t ex asperger eller adhd har jag svårt att se hur man skulle överleva utan att ge barnet extra stöd även hemma.
Det gör nog de flesta som har någon överlevnadsinstinkt, om de bara VET VAD de kan/ska göra.

[Piccante]

Läste en undersökning på nätet igår som gjorts på någon pedagogisk institution. När det gäller barns läsutveckling så finns det ett tydligt samband mellan hemmets uppmuntran och stöd och läs och skrivresultaten. Det forskarna såg var att man inte bara ska stimulera läsning genom att ge barnen böcker utan talar man om läsning så stimuleras barn mkt mer till att läsa. Då får barnen dels en positiv stimulans när vuxna är intresserade av vad de läser och tycker om och sedan utvecklar det barnens läsförståelse och analysförmåga när de ska återberätta eller förklara vad de har läst.
Sämst resultat i skolan hade barn som inte har böcker hemma eller någon som läst för dom och pratat om läsning.

Detta ställer ju givetvis krav på föräldrarna att från första klass ge barnen en positiv bild av läsning och bildning så att barnen får positiv feedback. Sen är det skolans uppgift att utjämna sociala skillnader och där är svenska skolan usel idag enligt alla undersökningar. De som inte har föräldrar hemma som hinner sitta ned och läsa, de som inte har råd att köpa böcker eller de vars föräldrar inte kan svenska hamnar ju på efterkälken. Skolan borde fokusera mer på läsning och diskussion kring läsning och det gör man kanske bäst i smågrupper men hur ska det gå till när lärartätheten är låg i många kommuner??? Det är nog inte betyg som saknas utan tillräckligt många timmar med schemalagd tid och tillräckligt med lärare och stöd i skolan.

[mamamaggan]

Det här med att läsa för sina barn var på tapeten redan för drygt 25 år sedan när våra söner började skolan .

Vi som föräldrar blev uppmanade att läsa en kvart om dagen för våra barn. Vet inte hur många av de som inte läste för sina barn som tog det till sig och började göra det då.

Jag kunde inte låta bli att fråga vad som hände om man läste mer än en kvart om dagen för sina barn , barn älskar ju att man läser för dem så det kan vara svårt att begränsa sig.

Alla utom en pappa stirrade på mig som om jag var ett freak , komma här och göra sig märkvärdig över att hon läser mer än en kvart om dagen för sina barn !

Om man som förälder blivit läst för så tror jag att man läser för sina barn. Det som skrämmer mig är att i dag så har många skolor skrotat sina skolbibliotek , hur ska då de som inte har böcker hemma ( och därmed ointresserade föräldrar när det gäller läsning ) komma i kontakt med böcker ?

Barn ska ha böcker , pappersböcker , har jag en bestämd uppfattning om ! Köper alltid böcker till min brors barnbarn och de älskar böckerna. Finns så många roliga , och kloka , böcker i dag så det är en ren glädje att ge bort dem.