| |
 Som hund och katt.... |
|
|
|
|
 11-01-2003, 18:13
|
Medlem
Antal inlägg: 1 594
Medlem sedan:
02-01-2003
Medlem nr: 528
|
hundmänniska är jag... Får mindre kredd än jag förtjänar, snyltar från andra och kräver att bli omhändertagen....  Fast jag skulle nog ändå ha en katt satt man slipper rasta dem o grejjer fast jag gillar ändå hundar bättre för att dom e oftast keligare  /Simon
--------------------
|
|
|
|
|
|
|
|
11-01-2003, 19:05
|
Medlem
Antal inlägg: 978
Medlem sedan:
01-11-2002
Medlem nr: 40
|
Jag är allergisk hundmänniska. Dvs har haft flera härliga hundar. Men nu får det bli fjäderbollar - dvs undulater! Men det roliga är att katter bara ÄÄÄÄLSKAR mig!  Väninnornas katter hamnar snabbt i mitt knä - och jag nyser! Sover jag över, kan jag ge mig f-n på att vakna med en spinnande hårboll i halstrakten. Atjoo! Jag är mer allergisk mot dem än mot hundar! Dessutom är jag lite skraj för katter, för de är oberäkneliga. Samtidigt älskar jag dem för att de gör som de vill och inte blir toktama. Så skulle jag inte vara pälsdjursallergiker och valde nu, kanske det blev katt!
--------------------
Det är ingen konst att vara modig om man inte är rädd
|
|
|
|
|
|
|
|
11-01-2003, 19:55
|
Medlem
Antal inlägg: 2 137
Medlem sedan:
27-11-2002
Medlem nr: 432
|
CITAT Dessutom är jag lite skraj för katter, för de är oberäkneliga. Är du rädd att de ska misshandla dig? Personligen tycker jag förstås att det enda läskiga på katt- och hundfronten är oberäkneliga hundar som när som helst kan få för sig att sätta tänderna i en.
|
|
|
|
|
|
|
|
11-01-2003, 20:54
|
Medlem
Antal inlägg: 807
Medlem sedan:
15-11-2002
Medlem nr: 361
|
--------------------
Lena
Norra Skåne, zon 2-3
"Jordens frukter tillhör alla, men jorden tillhör ingen" Rousseau.
|
|
|
|
|
|
|
|
12-01-2003, 17:38
|
Medlem
Antal inlägg: 14 536
Medlem sedan:
01-11-2002
Medlem nr: 14
|
... och fördelen med hund är att man inte har en chans att bli soffpotatis!
--------------------
Norrbottenskusten zon 5-6
|
|
|
|
|
|
|
|
12-01-2003, 20:35
|
Medlem
Antal inlägg: 147
Medlem sedan:
02-11-2002
Medlem nr: 79
|
 Går i genomsnitt en mil omdagen, året runt, med mina hundar. I bland undrar jag vad jag håller på med, men så får man en blöt och lerig puss på näsan och då är allt ok. igen. Fast jag måste bekänna en kärlek: grannens katt Mitsie, röd/vit/svart, kort och tjock. Är allergisk mot katter men den här kan jag inte motstå. Hon kommer alltid och lägger sig i mitt knä, som om hon vet att jag får nys och tåranfall när hon är i närheten. Har lovat henne att hon skall bli min pälsmössa när hon flyttar till katthimlen 
|
|
|
|
|
|
|
|
12-01-2003, 21:33
|
Medlem
Antal inlägg: 14 005
Medlem sedan:
27-11-2002
Medlem nr: 429
|
Utpräglad hundmänniska (allergisk mot katt)
men katt skulle passa mej bättre eftersom jag
aldrig tar några längre promenader.
|
|
|
|
|
|
|
|
13-01-2003, 14:55
|
Medlem
Antal inlägg: 58
Medlem sedan:
06-11-2002
Medlem nr: 257
|
CITAT (Posse @ 11-01-2003, 19:55) CITAT Dessutom är jag lite skraj för katter, för de är oberäkneliga. Är du rädd att de ska misshandla dig? Personligen tycker jag förstås att det enda läskiga på katt- och hundfronten är oberäkneliga hundar som när som helst kan få för sig att sätta tänderna i en. Oberäkneliga hundar... Om hundar var så opålitliga mot barn och vuxna som många katter är så skulle de ofelbart bli avlivade... Vi finner oss i att bli klösta och i undantagsfall bitna av katter (vetrinär, kloklippning etc) vilket de kommer undan med genom sin relativa litenhet och det faktum att skadorna sällan blir allvarliga. Ingen finner sig i att hunden avsiktligt skadar barn eller vuxna även om det inte skulle bli så allvarligt. Gärna utomhuskatter som kommer in för mat, vatten och värme men i övrigt är det hundarna som gäller... Mvh/Ulfven
--------------------
Mvh/Ulfven, zon 2, www.kassander.com
Cyniker är vad den naive kallar realisten...
|
|
|
|
|
|
|
|
13-01-2003, 15:43
|
Medlem
Antal inlägg: 14 536
Medlem sedan:
01-11-2002
Medlem nr: 14
|
Håller fullständigt med dej Ulfven! Kunde inte ha sagt det bättre själv!!!
--------------------
Norrbottenskusten zon 5-6
|
|
|
|
|
|
|
|
13-01-2003, 16:06
|
Medlem
Antal inlägg: 2 137
Medlem sedan:
27-11-2002
Medlem nr: 432
|
CITAT Om hundar var så opålitliga mot barn och vuxna som många katter är så skulle de ofelbart bli avlivade... Vi finner oss i att bli klösta och i undantagsfall bitna av katter (vetrinär, kloklippning etc) vilket de kommer undan med genom sin relativa litenhet och det faktum att skadorna sällan blir allvarliga. Ingen finner sig i att hunden avsiktligt skadar barn eller vuxna även om det inte skulle bli så allvarligt. När jag var barn blev jag biten av minst tre olika hundar såpass att det blödde. Det var inte minsta tal om att hundarna därmed ansågs folkilskna och farliga. T.ex: En hund sprang ut från en tomt och bet mig när jag jag cyklade förbi ute på vägen. En annan bet mig när jag i ett barns iver skulle springa iväg inne i mitt eget hem och hämta någonting. En tredje bet mig när jag gick upp på en trappa till ett hus (som hunden inte hörde till). Jag har aldrig någonsin varit med om att en katt attackerar människor. Men jag har förståelse för att de försöker försvara sig om man sticker dem, eller försöker klippa av deras vapen.
|
|
|
|
|
|
|
|
13-01-2003, 17:17
|
Medlem
Antal inlägg: 5 649
Medlem sedan:
05-11-2002
Medlem nr: 208
|
jäg älskar dom alla katter ger en sak o hundar nåt annat djur överhuvudtaget ger så mycket tebax så jag e nog varken katt eller hundmänniska o hos mej har det nästan alltid bott både katt o hund samtidigt fast nu är det bara en katt som bor hos mej o han tror att han är en hund han apportetrar pinnar som han vill att jag ska kasta åt honom o han kommer med posten o lägger den vid mina fötter  o ser till att jag har en mus varje morgon när vi e på torpet djur är härliga
--------------------
lev idag imorrn kan de vara försent  min hemsidayla oldwolfie |
|
|
|
|
|
|
|
13-01-2003, 17:22
|
Medlem
Antal inlägg: 9 115
Medlem sedan:
04-11-2002
Medlem nr: 126
|
Igår hamnade jag i ett sånt där typiskt, hopplöst gräl mellan katt- och hundägare. En situation där alla parter lockar fram de sämsta sidorna hos varandra och alla enkla problem blir helt olösliga.
Satt hos grannen och såg på håll några komma med glatt springande stora hundar omkring sig. Det var inga vi kände, och för hundar som inte bor här på ön gäller att de ska vara kopplade (de stör höns, getter, häst, öbors hundar etc och vi har barn på ön som blivit allvarligt bitna).
Grannen, som råkat illa ut för ett par hundar som sprungit in på hans tomt och som störs av hundbajset som av någon anledning samlas just hos honom, satte kaffet i vrångstrupen när hundarna först sprang in över min tomt (där hans kattungar bor), och sedan över hans. Alla våra katter rusade upp i träden.
Nu jävlarrrr... Min granne sprang hojtande ned för backen mot hundägarna som fick sig en rejäl söndagsutskällning. De skulle för fan respektera skylten om hundkoppling, var i helsike hade de hundbajspåsarna nu när deras hund lagt ytterligare en korv på hans tomt etc... Hundägarna svarade med samma ilskna ton förstås och måste blivit rädda när han kom rusande ned, men ovetandes retade de också upp mig. Kattungar ska inte vara utomhus på vintern, det är djurplågeri skrek de och hotade med anmälningar och jag vet inte vad.
Vi skiljdes utan hejdå eller något som visade att någon hade lyssnat å den andre. Hade vi fört denna diskussion i mer respektfullt från början är jag helt övertygad om att de hade kopplat hundarna utan gräl, med lite mutter och så hade vi kunnat säga att vi fattar att det inte är lätt att motionera en stor hund i band.
Mina katter satt högst i träden och spanade med spänning och överlägsenhet på hundarna som jagat dem, och hundarna i koppel såg glada ut. Fina hundar var det förresten... Hundar och katter är rätt trevliga jämfört med hur vi människor är ibland.
--------------------
|
|
|
|
|
|
|
|
14-01-2003, 14:25
|
Medlem
Antal inlägg: 2 137
Medlem sedan:
27-11-2002
Medlem nr: 432
|
När jag var yngre och verkligt hundrädd, kunde man ofta höra få höra när en hund kom farande mot en: "Stå bara still så är han/hon inte farlig..." När jag blivit vuxen var jag en gång ute och skidade på fält i närheten av villaområdet där jag då bodde och passerade en kanske 30 meter från en man och kvinna med en stor, lösgående schäfer. Rätt var det var kom schäfern sättade i fyrsprång efter mig och paret ropade någonting i stil med: "Bara du stannar så rör han dig inte!"  Så faan heller, tänkte jag, biter han mig ska det stå dem dyrt; och jag skidade oförtrutet vidare.  Hunden blev nog närmast snopen av min brist på "respekt", dansade bara runt mig något varv och återvände till paret.  Finns ännu den där inställningen bland hundägare att det är omgivningen som ska hämma sitt beteende, för att inte bli attackerade?
|
|
|
|
|
|
1 användare läser den här tråden just nu (1 gäster och 0 anonyma medlemmar)
0 medlem(mar):
|
|
 |
|
