NYTT HEM ÅT MINA KATTER!, Snälla, kan någon hjälpa.. Alternativ

[cic]

Jag ska försöka att fatta mig kort.

För åtta år sen flyttade två söta och rara bondkatter hem till mig. En silvertabby hona som fick namnet Vera och en svart hane som fick namnet Toulouse. Livet lekte i sus och dus och vi var såååå lyckliga tillsammans.

För två år sen träffade jag en ny kärlek. Han är väldigt allergisk mot katter. Jag flyttade i alla fall in till honom och katterna flyttade tillfälligt in hos en kompis tiil mig. Men efter ett tag blev det ohållbart för Vera och Toulouse att bo i en etta i Malmö. De bråkade för mycket med en tredje katt som redan bodde där.

Katterna fick då flytta in hos ett par unga rara tjejer i en stor lägenhet här i Jönköping där jag också bor nu mera. Nu kan de inte längre bo där heller, då kollektivet ska upplösas.

Jag klarar helt enkelt inte av att avliva de små rara liven pga. att jag inte kan ta hand om dom längre. Jag har satt upp lappar överallt och satt in annons i tidningen, men folk vill inte ha fullvuxna katter.

Hur ska jag göra? Vill någon ha två underbara kissemissar? Är det någon som vet någon pensionat i närheten av Jönköping?

Det här är så otroligt jobbigt för mig. Jag känner mig som en dålig och ansvarslös människa.. Jag älskar katterna villkorslöst..

Hjälp mig någon, snälla..

[humla]

Hoppas att det löser sig med dina katter.

Måste vara hemskt att bli tvungen att skiljas från dem

Önskar att pälsdjursallergi inte fanns.

[pejori]

tycker inte att du ska känna dej som en dålig eller ansvarslös människa. snarare tvärt om.
det är inte ditt fel att kärleken är allergisk
tycker att det låter som du har jobbat mycket på att hitta nytt hem till dom små liven
det ÄR besvärligt att omplacera vuxna katter
kolla efter katthem på google.se och se om du hittar nått passande där.

[Fenja]

Djurens Vänner finns här i Borås, det är en bit att åka men kanske bättre än inget. De finns på fler orter också, kolla i telefonkatalogen, de kanske finns i Jönköping med.
Jag önskar jag kunde hjälpa dig, med det finns 11 katter här nu med bäbbarna....
Mvh
Fenja

[Saiai]

personligen hade jag aldrig blitt förälskad i nån som inte tål katter.......
Det valet hade varit lätt för mig...men synd om dig och dina katter.....

[*Laika*]

Jag håller med Saiai, men jag vet inte om det är synd om just dig. Dina katter däremot tycker jag väldans synd om, som fått hatta fram o tillbaks, under dom sista åren. Att din kärlek till dina katter är villkorslös? Den verkar då vara villkorslös vad det gäller den nya kärleken. Har ni provat att medicinera? Det finns idag mycke effektiva allergitabletter. När man skaffar en hund eller katt, så är dom en del av familjen, det gäller hela deras livstid. Varför är det så många som tror att djuren är en slit o släng vara? Passar dom helt plötsligt inte in i vardagen så skeppar man dom lätt vidare, till okända öden. Det blir oftast trasiga små varelser inuti. Dom känner att dom är ratade, inte önskvärda. Dom KAN ju ha turen att komma till underbara hem, men det är större risk att dom fortsätter att skeppas vidare, o vidare ovidare. Rent psykiskt är inte det, det rätta för nåt djur. mvh. Laika

[råse-marie]

Jag håller med Saiai, men jag vet inte om det är synd om just dig. Dina katter däremot tycker jag väldans synd om, som fått hatta fram o tillbaks, under dom sista åren. Att din kärlek till dina katter är villkorslös? Den verkar då vara villkorslös vad det gäller den nya kärleken. Har ni provat att medicinera? Det finns idag mycke effektiva allergitabletter. När man skaffar en hund eller katt, så är dom en del av familjen, det gäller hela deras livstid. Varför är det så många som tror att djuren är en slit o släng vara? Passar dom helt plötsligt inte in i vardagen så skeppar man dom lätt vidare, till okända öden. Det blir oftast trasiga små varelser inuti. Dom känner att dom är ratade, inte önskvärda. Dom KAN ju ha turen att komma till underbara hem, men det är större risk att dom fortsätter att skeppas vidare, o vidare ovidare. Rent psykiskt är inte det, det rätta för nåt djur. mvh. Laika

Är DU allergisk???
Att medicinera om man har en svår allergi hjälper då inte mig
dessutom är det INTE något att rekomendera eftersom allergin kan bli sämre och även utökas till annat som man tålt tidigare.
En gång blev jag så sjuk när jag varit hemma hos en kompis hon hade inte katt.....man hade haft 7 år tidigare och jag hade suttit i hans favo fotölj.

Att katterna fått flytta runt är det hela världen? är man en sämre matte eller husse då?
Jag tycker det verkar som hon gör vad hon kan för att katterna ska få det bra

[pejori]

håller med dej råsemarie.
det funkar inte att medicinera bort allergi bara att lindra den
att kunna välja vem man blir kär i, är väl inte så enkelt heller

[*Laika*]

råse-marie, JA jag är allergisk, hur så? Att du inte är intresserad av att försöka medicinera din allergi, bottnar i att du inte tycker om katter. "Att katterna fått flytta runt, är det hela världen?" Ja, det tycker jag, då är det bättre att ge dom en spruta och låta dom somna in. Det var just den attityden o det resonemanget jag syftade på. Att det är lätt att ha hundar o katter som en slit o slängvara, skeppa iväg dom när det inte passar. Visst, man kan inte styra över vem man blir kär i. Men jag säger som Saiai, JAG skulle aldrig bli förälskad i en person som var allergisk mot eller inte tyckte om katter. Tänk om det var en ensamstående tjej som blev kär i en kille som inte tycker om barn, inte skickar hon bort sina barn då heller? ÄVEN om hon blitt kär i honom så får hon spola killen, så det går faktiskt att välja. OK det är ganska hårddraget att jämnföra barn och katter, men att man inte skulle kunna styra det där med vem man blir kär i, det köper jag inte. Det gäller bara vad man värderar högst. Katter står inte högt på en sån skala tyvär. mvh. Laika

[råse-marie]

råse-marie, JA jag är allergisk, hur så? Att du inte är intresserad av att försöka medicinera din allergi, bottnar i att du inte tycker om katter. "Att katterna fått flytta runt, är det hela världen?" Ja, det tycker jag, då är det bättre att ge dom en spruta och låta dom somna in. Det var just den attityden o det resonemanget jag syftade på. Att det är lätt att ha hundar o katter som en slit o slängvara, skeppa iväg dom när det inte passar. Visst, man kan inte styra över vem man blir kär i. Men jag säger som Saiai, JAG skulle aldrig bli förälskad i en person som var allergisk mot eller inte tyckte om katter. Tänk om det var en ensamstående tjej som blev kär i en kille som inte tycker om barn, inte skickar hon bort sina barn då heller? ÄVEN om hon blitt kär i honom så får hon spola killen, så det går faktiskt att välja. OK det är ganska hårddraget att jämnföra barn och katter, men att man inte skulle kunna styra det där med vem man blir kär i, det köper jag inte. Det gäller bara vad man värderar högst. Katter står inte högt på en sån skala tyvär. mvh. Laika

Tyvärr har du fel jag älskar djur även katter.
Jag hade själv djur innan jag blev mer och mer sjuk
Så jag är inte alls ovillig att medicinera jag gör det för fullt utan att ens ha katt bara för att kunna vara utomhus ev stå bredvid folk ien kö som har katt. Va skönt för dig att dina allergi inte är så svår.

Jag tycker inte att det är värre att katter bor i några olika hushåll än att barn är på dagis eller hälsar på hos bekanta över sommaren.
Kommer djuren bara till djurvänner så är det ingen fara skedd.

Att man träffar någon som inte tål katter är ju inte något man väljer ???gör du DET????
Har man barn och träffar någon som hatar barn så tror jag att dert handlar om något annat har ALDRIG hört talas om någon som är alergisk mot barn?? Har du?

[råse-marie]

Hoppas att du hittar ett nytt hem. Du hade väl inte trott att du skulle få Rådet att byta karl? eller höra om andras katt allergier.?
men så här funkar det på odla sidan
Oftast får man ju jätte fin och bra hjälp och vem vet det kanske du också får tillslut.
Mvh Rose-marie

[Nutten]

råse-marie, JA jag är allergisk, hur så? Att du inte är intresserad av att försöka medicinera din allergi, bottnar i att du inte tycker om katter. "Att katterna fått flytta runt, är det hela världen?" Ja, det tycker jag, då är det bättre att ge dom en spruta och låta dom somna in. Det var just den attityden o det resonemanget jag syftade på. Att det är lätt att ha hundar o katter som en slit o slängvara, skeppa iväg dom när det inte passar. Visst, man kan inte styra över vem man blir kär i. Men jag säger som Saiai, JAG skulle aldrig bli förälskad i en person som var allergisk mot eller inte tyckte om katter. Tänk om det var en ensamstående tjej som blev kär i en kille som inte tycker om barn, inte skickar hon bort sina barn då heller? ÄVEN om hon blitt kär i honom så får hon spola killen, så det går faktiskt att välja. OK det är ganska hårddraget att jämnföra barn och katter, men att man inte skulle kunna styra det där med vem man blir kär i, det köper jag inte. Det gäller bara vad man värderar högst. Katter står inte högt på en sån skala tyvär. mvh. Laika

Nu sade råse-marie en hel del av det jag tänkte svara på detta, men jag fortsätter tillägga att precis som människor är katter olika. En del älskar att komma till nya miljöer, medan andra avskyr det. Hur det är med de här två katterna vet jag inte, men om de hade tagit permanent skada så hade det alldeles säkert märkts på deras beteende och i sådant fall är jag med på att det är bättre att låta dem somna in...I annat fall skulle även jag leta med ljus och lykta efter någon djurvän som kunde ta hand om dem! Gärna någon som bodde nära så det gick att besöka dem med jämna mellanrum.

Tips är att annonsera/diskutera inne på olika kattforum, ex. Svenska katters sida eller Spinn

Sedan att jämföra barn med katter/djur, det gör jag gärna. Mina djur är helt klart som mina barn. De ska uppfostras (så gott det nu går ), jag oroar mig över dem, umgås och försöker sysselsätta dem, ser till att de får mat, är friska, de får träffa mina släktingar och vänner och hjärtat skulle brista om något ont hände dem! Inte sjutton har jag hjärta att avliva dem när de är unga, fullkomligt pigga och glada och klarar av att flytta!? Så länge jag vet att de får det bra där de hamnar!!!

[ylle]

Jag tycker nog att du, Laika är lite väl hård i ditt synsätt. Om dina barn skulle bli allergiska mot familjens katt, hur gör du då? Ska de medicinera under hela sin barndom?
Jag älskar katter också, har en man som är allergisk, som jag träffade för 18 år sedan. Jag trodde att jag skulle få avstå från katter i fortsättningen, men för några år sedan upptäckte vi att han tål Cornish Rex. Så nu har vi tre sådana underbara djur.
MEN om något av barnen (eller mannen) skulle utveckla en svår allergi, ja då skulle det vara en stor sorg för oss alla, men troligen skulle vi få omplacera katterna. Det är inte lätt och inte roligt, men allergi är inte bara jobbigt ooch obekvämt, det kan vara livshotande.
Jag tror att katter kan placeras om, bara de kommer till kärleksfulla hem.

[ylle]

Förresten tycker jag att det är förskräckligt att avliva friska djur och det tycker de flesta veterinärer också.
Vad skulle du själv välja: ett nytt hem eler döden?

[cic]

Till Laika men mest till Saiai:
Visst, ni har delvis rätt antar jag, även om era kommentrer går som pilar rakt in i hjärtat. Om ni ville såra mig och vara elaka så har ni lyckats. Ni verkar tro att det här har varit/är en enkel sak för mig. Ni vet ingeting. Ni vet inte hur jag har gråtit och kämpat. Ni vet ingenting om hur mitt liv ser ut eller hur min relation till Jens är (vår historia, vår framtid). Jag borde såklart se till katterna först, men livet ser inte ut så, man väljer inte vem man blir kär i.
När jag skaffade katterna hade jag givetvis för avsikt att de skulle bo hos mig alltid. Min inställning är INTE att man kan behandla djur hur som helst. Det är just DÄRFÖR som det är så jävla jobbigt! Hade jag inte brytt mig hade jag väl avlivat dom för två år sen. Men jag tycker inte att jag har rätt att döda dom hur som helst.
Katterna är friska och krya och visar inga tecken på mental ohälsa. De är tillgivna, springer aldrig och gömmer sig, är sällskapssjuka och pratiga.

Ja, jag tycker synd om mig, för hur jag än vrider och vänder på det så är det jag som råder över deras framtid. Men självklart är det mest synd om katterna.

Vet inte hur era liv ser ut. Om ni har barn eller så. Men jag undrar bara, om några av era eventuella barn skulle bli allergiska, går då djuren före barnen? (Eftersom det nästa var okej att göra liknelsen med barn och djur)

Tack Nutten och råse-marie för att ni förstår min situation. Och tack pejori och Fenja för tips.

[cic]

Tack Ylle.

[ylle]

Tack själv cic. Jag tycker att alla på Forumet ska tänka på hur man uttrycker sig till andra människor, även när man inte kan se varandra i ögonen.

[Annica i Sörmlan...]

Hoppas verkligen att det löser sig för dig och dina älskade missar! Jag har haft den stora lyckan att träffa en kattokig karl. Vilket gjorde att jag inte nu har tagit katten med mig och flyttat till honom. Hade situationen varit annorlunda, att han varit allergisk, jaa... Då hade det blivit riktigt kämpigt. Under fyra års tid var jag och kissemissen "sambos", sen skaffade vi husse!

Trots allt var det lite bekymmersamt innan jag fick katten med mig i flytten. Det tog två veckor innan vissa problem hade lösts, två veckor av i princip oavbruten gråt och förtvivlan. Om inte problemet hade lösts vet jag inte vad jag hade gjort... Men till all lycka blev även Piri sörmlänning!

Jag vill mest säga att jag har förståelse för din förtvivlan. Om jag inte redan hade två jamare i hushållet.....

Lycka till med katterna och kärleken!

[pejori]

Till Laika men mest till Saiai:
Visst, ni har delvis rätt antar jag, även om era kommentrer går som pilar rakt in i hjärtat. Om ni ville såra mig och vara elaka så har ni lyckats. Ni verkar tro att det här har varit/är en enkel sak för mig. Ni vet ingeting. Ni vet inte hur jag har gråtit och kämpat. Ni vet ingenting om hur mitt liv ser ut eller hur min relation till Jens är (vår historia, vår framtid). Jag borde såklart se till katterna först, men livet ser inte ut så, man väljer inte vem man blir kär i.
När jag skaffade katterna hade jag givetvis för avsikt att de skulle bo hos mig alltid. Min inställning är INTE att man kan behandla djur hur som helst. Det är just DÄRFÖR som det är så jävla jobbigt! Hade jag inte brytt mig hade jag väl avlivat dom för två år sen. Men jag tycker inte att jag har rätt att döda dom hur som helst.
Katterna är friska och krya och visar inga tecken på mental ohälsa. De är tillgivna, springer aldrig och gömmer sig, är sällskapssjuka och pratiga.

Ja, jag tycker synd om mig, för hur jag än vrider och vänder på det så är det jag som råder över deras framtid. Men självklart är det mest synd om katterna.

Vet inte hur era liv ser ut. Om ni har barn eller så. Men jag undrar bara, om några av era eventuella barn skulle bli allergiska, går då djuren före barnen? (Eftersom det nästa var okej att göra liknelsen med barn och djur)

Tack Nutten och råse-marie för att ni förstår min situation. Och tack pejori och Fenja för tips.

håller på dej. jag vet hur det känns
fick själv lämna bort min älskade collie när min son föddes allergisk .
det beslutet samt en totalsanering gjorde att han senare växte ifrån sin allergi
jag hade inte en tanke på att lämna bort min son och behålla hunden.
tyvärr tror jag inte att det blir bättre av att anklaga någon som väljer en människa före ett djur. det ÄR svårt, så jag tror mer på att hjälpa och stötta, än att anklaga i det läget

[Copycat]

Hejsan cic ! jag undrar om du och din pojkvän har testat Bioresonans? Det är en metod som botat 89% av kattalergikerna som genomgått den. Det kanske vore något att prova, så kan ni leva tillsammans alla fyra. Man har ju sina katter som barn, dom är ens allt. Jag förstår däremot inte varför en del blandar ihop barnallergier och en nytillkommen vuxens allergi. Vad är sambandet? Att man väljer att skaffa en kattmänniska då man är ledig för att dejta, det anser i alla fall jag som självklart. Men att blanda in allergiska barn, vem har skrivit att man inte ska ta hänsyn till barnens bästa? jag läser tråden om och om igen, men kan inte hitta var det skulle negligeras. Vill man sina katter väl och älskar dom , så försöker man att finna varje litet halmstrå att klamra sig fast vid. Nu är jag deffinitivt inte duktig på det här med datorer. Men gå in på Goggle.se, och sök under "Bioresonans" så kan du säkert hitta vart du ska vända dig. Det är väl ändå värt ett försök?