Jag såg programmet, och blev fruktansvärt berörd. Argast blev jag på dessa myndighetspersoner och deras nonchalans. Den manlige åklagaren måste väl ha begått tjänstefel om han systematiskt lät ärendena ligga och sen preskiberade dom på rutin. Eller den polis som sa till kvinnan vars besöksförbud gått ut, "jag skulle kunna utfärda ett, men då skulle jag inte få göra annat, vänd dig till NN i stället" Eller socialchefen som hotade en kvinna med att tvångsomhänderta hennes barn eftersom hon kritiserat deras flathet, vad gällde hennes och hennes barns säkerhet.
Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva med ett ständigt dödshot, att behöva leva anonymt, att behöva flytta igen och igen, att inte kunna låta sina barn gå på dagis eller skola, att dom aldrig kan få gå ut! Det för att en person jag en gång älskat och bildat familj med måste ha kontrollen fortfarande och då tar till våld. Inte ens hon som emigrerat till USA kände sig ju säker.
Att de här kvinnorna upplever kontakten med myndigheterna som "värre" än misshandeln säger ju också en hel del om myndigheternas agerande. Vad beror det på? Att kunskapen är otillräcklig förstås. Jag tycker Liza Marklunds program har belyst det här på ett sakligt och bra sätt, hon söker ingen syndabock men får ändå fram problemen så att man förstår.
Jag har väl också tyckt tidigare att om en tjej blir misshandlad så är det väl bara att gå, nu förstår jag att det inte är så enkelt.
--------------------
|