Ja skatorna kan vara riktiga retstickor. Försök studera en på närmare håll. Den flyger omedelbart bort och gömmer sig. Men om du inte "ser den" så kanske du kan gå en meter ifrån utan att den verkar bry sig så mycket.
De är dessutom ypperliga flygare, så att "reta katten" kan de lugnt roa sig med.
Mina katter såg inte skatorna ens. Det hände aldrig, de var "skatblinda", total nonchalans gentemot dem alla, brydde sig inte.
Katter vet minsann hur de ska uppträda mot oförbätterliga retstickor.
Men en gång ... en skata hade tagit sig in i en skatsäker hönsinhägnad som jag hade, för höns med kyckligar.
Jag hade ingen lust att vara snäll mot den, utan tänkte att jag fångar den med händerna och släpper ut den. Lite obehag kan den få genomgå så den passar sig i fortsättningen.
(Att slå ihjäl den hade jag inte heller lust med, det spelar ju ingen roll, det finns tusen skator.)
Det krävdes lite utmattningstaktik för att kunna fånga den. Den flög från sida till sida i inhägnaden.
Katten kom gående förbi på utsidan, ganska ointresserad, för skator brydde han sig inte om.
Eftersom jag brukar prata med djuren, råkade jag denna gång säga åt katten, en smula upphetsat kanske: "Nu tar vi den Trisse!"
Vad som sedan hände gick så fort så jag inte hann se! Men katten kastade sig mot nätet exakt när skatan kom dit och fick tag i den med klorna genom nätet. Fast!
Jag såg på katten vad han tänkte:
"HA! När matte bestämmer sig för att hjälpa till, är skatan chanslös, HA! Nu fick han allt! Låt mig äta upp den omedelbart!"
Så det var bara att lirka loss skatan och rädda den från katten. Och släppa ut den (i stort sett oskadd men en smula ckockad förstås). Givetvis fick Trisse också beröm för sin snabba insats - vad skulle jag annars göra...
Det var första och enda gången jag sett en katt ge sig på en skata.
Att lusten att mata dem, försvann allteftersom de fann tusen nya idéer att forcera alla sätt att hålla dem "utanför", och låta bli att stjäla hönsens mat, hönsens och mina ägg, eller ge sig på kyckligar, ja det säger sig nästan självt.
Att ge någon något, gör man ju gärna om mottagaren visar uppskattning, eller man själv begriper att man gör en god gärning.
Att ge någon något, som ändå först stjäl allt av värde som man har och jobbar för - nänä... Sånt ökar bara på mina snålare tendenser
.
Idag har jag inga höns som skatorna kan stjäla kyckligar från, stjäla äggen ifrån och stjäla maten ifrån. Idag matar jag dem.
De får matrester och bröd. Har en familj på sju skator, de är vackra, fast de liksom jag älskar päron. Jordgubbarna kan jag täcka och får behålla, men päronen hackar de i sig på trädet. Som tur är räckte det åt oss alla i år.
Kråkorna är skygga och håller sig högt uppe i grantopparna. Har väl en kråkfamilj i skogen.
Kajorna... ja, varför matar man inte dem? Kanske för att de kommer i flockar om hundratal, när de upptäcker var det finns mat...
Kanske för att de är makalösa på att lirka bort nätet jag har över skorsstenen, när det är dags för dem att börja bygga bo, och de har bestämt sig för VAR de ska bygga det. Tre skorstenar har jag, alla tre duger perfekt, har de bestämt sig för. Liksom alla grannarnas.
Men jag tycker om kajorna också, med sina fascinerande ljusblå ögon och starka sociala band. De får äta här om de vill, de får dela med skatorna.
Alla kråkfåglar är intelligenta, vilket onekligen ställer till besvär för människor...
Jag matar gärna skatorna, men inte med solrosfrön!!! Och inte med talgbollar. De klarar sig så utmärkt på annan billigare mat! Vilket inte småfåglarna gör!!!
Dessutom, en talgoxe kan klara sig gott på ett mindre antal frön, medan skatorna glufsar i sig enorma mängder!
Så, mina småfåglar ska ha SIN mat, och den ska de få ha ifred, de behöver den! De behöver den för sin överlevnad!
Sedan kan kråkfåglarna få lite hjälp på traven med sånt som DE eventuellt behöver. De är ju allätare och har mycket större möjligheter att själva finna mat, jämfört med småfåglarna som behöver fettrika fröer för att klara av att hålla värmen i en sådan liten kropp.
Att försöka leva på insekter är det ju inte precis högsäsong för på vintern.
Ja, varför matar man inte skatorna? Ja, nu har jag gett mitt svar. Varför "man" inte gör det, och att jag "gör det" i alla fall...
/amaira.
Varför vill vi inte mata skata och kaja?
22-11-2004, 15:38
dessutom terroriserar de våra småfåglar speciellt när de har ungar, visserligen är det naturens lagar men...
. 
Plättar (tunnpannkakor) hör till favoriträtterna och också fiskkakor.
