Åh, frossa du!
Livet känns väl aldrig så meningsfullt, som när man brinner för något.
Passion är ljuvligt!!
Och tänk om du brann för ... tja, alkohol ... eller för att nå toppen på Himalaya ... eller samla på elefanter ... eller nått...

.
Och
drömmarna, de ljuvliga drömmarna...
För några år sedan, insåg jag vad "drömmar" kan göra med en människas ögon.
Och hela välmående.
Jag hälsade på hos någon, som berättade om hur hon hade köpt frön, och förkultiverat, och drömt, hur hon planterat på balkongen, och hur det liksom vällde över av färger och former (väl beskrivna i ord) i ljuvligaste harmoni.
Väl utkommen på balkongen ... stod där några blommor ("pinnar" ska jag inte säga, det är väl att ta i, men jag kom att tänka på ordet när jag såg underverket

) i - okej, full blom, men inte precis överväldigande prakt.
Mellan Dröm och Verklighet, var ett avgrundsdjup -
men hon såg det inte Hon var LYCKLIG!
Det var allt en mer underbar balkong, än vilken "fulländning" som helst!!! (Även i
mina ögon alltså.)
Själv har jag "försått mig" så många gånger, att jag numera är mer kräsen. Helt nöjd med en mängd som jag något så när klarar av att hantera och få fram bra plantor av (

inbillar jag mig - jag kanske bara drömmer jag med...

. )
Framför allt har jag lärt mig välja bort en stor del frön som inte gillar mig.
Det är nog annorlunda för dem (er) som lyckas med era frösådder, oavsett sort.