Jag är egentligen ganska lugn och harmonisk tycker jag, men just när man tror att man har gjort en stor insats och förbättrat något och så har det egentligen bara blivit värre, då är det svårt för mig att ta det med ro.
Ungefär som när jag för några veckor sedan målade en fönsterkarm. En liten stund senare (när jag gått ifrån fönstret) fick jag syn på katten och tyckte att hon hade en ovanligt missnöjd uppsyn. Av någon anledning tvättade hon dessutom frenetiskt tassarna. Gissa vem som flög i taket - jo faktiskt både jag och katten (jag av ilska, hon av förfäran över mitt illvrål). Så här i efterhand kan jag tycka att kattspår i färgen är lite charmigt. Kanske kommer jag tycka samma sak om kirskål någon dag?