CITAT (Sulawesii @ 08-10-2005, 09:58)
Tycker att du ska låta hunden leva tills att du märker att den lider.
Det är svårt att vara "anhörig"/ägare/ha ansvar över ett djur.
Att låta det leva tills man märker att det lider, är väl en bra riktlinje. Men man ska orka med det själv också! Det är ju en stor sorg att handskas med, dessutom. Och ibland kan ansvaret över en annan varelses liv kännas outhärdligt. Särskilt i kombination med sin egen kärlek till djuret och sin egen sorg över det som sker.
Vi människor har ibland alltför lätt att tro att det är VI som är "ansvariga" över liv och sjukdom och död. Det är vi inte. Det är
livet - och det är en sida av livet som är mycket svår att möta. Både svår i bemärkelsen tung, och svår i bemärkelsen "kunskap/erfarenhet" och att finna sin egen
känsla för vad som är rätt.
Rätt för just "
mig".
Ibland tror jag att
människan lider mer än sitt djur, eftersom människor
tänker omkring det som sker, och med sina tankar upplever det hela om och om igen. Djur lever i nuet.
Är i alla fall min uppfattning om djur.
Det är lätt hänt att låta djuret "bära" vår smärta! Att blunda för att djuret lider - och för att VI SJÄLVA lider - för att "undslippa" både beslut och det oundvikliga.
Eller tvärtom ibland, att vi tror att djuret lider, för att VI SJÄLVA gör det.
Ändå är det i slutänden bara vi själva som kan avgöra vad som KÄNNS rätt eller fel. Människor är olika, och det är djur också!
Vad som ÄR "rätt" eller "fel" tror jag är svårare att definiera.
Hur gör vi?
07-10-2005, 21:52
