Förstföderska Alternativ

[netaave]

Har en kompis som är 43 som hade bestämt sig för att inte skaffa barn. Nu ville hennes sambo så gärna ha barn så hon har fallit till föga och dom "försöker nu i 110" (sambons uttryck)

Jag fick barn nr 3 själv när jag var över 40 men för henne är det första gången och jag tänkte höra om det finns erfarenheter av detta på forumet, jag inbillar mig att det kan vara svårare då.

[Sulawesii]

Det sägs ju att det är så. Skulle vara intressant att höra om det stämmer!

[Hannele]

Jag fick barn nr 3 själv när jag var över 40 men för henne är det första gången och jag tänkte höra om det finns erfarenheter av detta på forumet, jag inbillar mig att det kan vara svårare då.

Jag fick barn nummer 4 när jag var 35 och på KK låg flera förstföderskor över 40
och de hade inga problem, trygga lyckliga friska kvinnor.
Vi är friskare, mer vältränare och äter bättre än tidigare generationer.

Att föda och uppfostra ett barn vid den åldern är inga större problem.
Vad jag tänker på, att när jag är 60, vill jag inte ha tonåringar hemma...

[Elisabeth-Västku...]

Jag skulle inte våga att få barn så sent.

Risken att få ett sjuk barn blir ju större och större med åldern.
Att bli med barn vid 43 års ådlern är nog inte heller så lätt.

Min mama var 40 när jag föddes och jag minns henne bara som en gammal mama även om hon var en bra mama.

Elisabeth

[netaave]

Jag tog fostervattenprov för att jag ville kunna förbereda mig om det visade sig att barnet hade Downs syndrom, hur jag skulle gjort om det visade på mer allvarliga skador är svårt att säga, tror inte jag gjort abort iaf.

[fruberglund]

Det var två stycken på mitt förra jobb som båda var över 40 när de skaffade sina första barn. De har nu 2 stycken var. Den ena gick in i väggen som det så fint heter men om det beror på det vet jag inte. Den andra har inte haft några problem vad jag vet.

[vilda-tomten]

Generellt är det svårare att bli gravid, att behålla graviditeten o.s.v. när man blir över 40. Det ändras ganska fort på bara några år i den åldern. Så rent tekniskt är det säkert svårare då.

Sedan är det de där sociala bitarna men jag tror att det är lättare att vara över 40 och förstis idag än för 10-15 år sedan. På vissa håll är medelåldern för förstisar uppe i 35 år! Där är det snarare jobbigt att vara 25 och förstis eller omföderska.

Det netaave är inne på, med fosterdiagnostik, tycker jag är en viktig del. Särskilt det att man måste veta hur man vill göra om svaret inte är det man hoppas. Jag hade inte fyllt 35 när jag väntade trean (men hann fylla innan han föddes) och jag är oändligt glad över att jag inte ens erbjöds fostervattenprov. Jag vet inte om jag hade velat göra det och jag vet framförallt inte hur vi hade gjort om det hade visat på kromosomavvikelser.

[*Felix matte*]

Jag känner flera som blivit mammor vid 40 -45 års ålder (förstföderska 40 och 42 år) Ingen av dem har haft några som helst problem och precis som jag gjorde då jag erbjöds fv-prov då jag väntade yngsta barnet ´så har de nekat. jag fyllde 38 strax efter
En fyrtioårig kvinna är nog i kondition som en trettiårig var för 10-15 år sedan.

Och varför ingen undran om pappans ålder? En pappa måste väl också orka ta hand om och fostra barnet.

Vi har haft minderåriga barn i 36 år

[Pirum]

En fyrtioårig kvinna är nog i kondition som en trettiårig var för 10-15 år sedan.

Och varför ingen undran om pappans ålder? En pappa måste väl också orka ta hand om och fostra barnet.

Jag är tveksam till om dagens kvinnor (eller män) har bättre kondition nu än säg 1990. Tror det är ungefär lika dåligt. Eller värre. Vi är visserligen friskare nu än för 100 år sedan, och sedan andra världskriget har väl inte bristsjukdomar drabbat oss i speciellt hög grad. Men exempelvis foglossning är ju enormt mycket vanligare idag än på min mormors tid.
Jag, som själv visserligen är 70-talist och inte så noga vet, inbillar mig att 50-talisterna hade bättre kondition i 30-40-årsåldern än vad vi 70-talister kommer att ha när vi når samma ålder. Generellt sett alltså. Det finns såklart folk som äter hälsosamt, tränar, etc, men jag får väl erkänna att jag själv inte riktigt hör dit...det positiva är dock att sjukvården idag är bättre så att eventuella problem i större grad kan lösas.

Men, idag är 40 år ingen ålder. Man kan ju givetvis trilla av pinnen när man är 65, eller 85, sånt är svårt att veta. Tycker det är trist när folk kollar snett på personer som får barn "i fel ålder". Sen kanske det inte är optimalt att bli mamma vid 15 eller 50, fast , det finns mycket här i världen som inte är perfekt, men som ändå är bra.

Vad gäller pappors ålder så är det nog lite orättvist att det inte uppmärksammas lika mycket kanske. Men, sanningen är nog att kvinnor förväntas dra det tyngsta lasset oftast...orättvist ja, men det är ju samhället ser ut. Det är generellt sett enklare att vara 50-årig småbarnsfar än 50-årig småbarnsmor, det vågar jag sätta pengar på.

[kerstin z5-6]

Dessutom är den genetiska svagheten minst lika stor hos 50 år + spermier som hos mer ålderstigna äggdito , men talas det om det ? nej ...

[vilda-tomten]

En fyrtioårig kvinna är nog i kondition som en trettiårig var för 10-15 år sedan.

Och varför ingen undran om pappans ålder? En pappa måste väl också orka ta hand om och fostra barnet.

Jag, som själv visserligen är 70-talist och inte så noga vet, inbillar mig att 50-talisterna hade bättre kondition i 30-40-årsåldern än vad vi 70-talister kommer att ha när vi når samma ålder.

...för att inte tala om 80- och 90-talisterna där det i ffa den senare gruppen där fetman breder ut sig. Sedan tror jag inte att kondition är det primära om man pratar förmågan att "bli med barn", kroppen åldras vare sig man vill eller inte. Till skillnad från mannen så har kvinnan bara ett begränsat antal ägg (ägg som hon bär med sig från fosterstadiet) och som åldras i stort sett oavsett kondition (man kanske kan skjuta det något år hit eller dit). Det finns kvinnor som når klimakteriet vid 45 år likaväl som en del hinner närma sig 60 år (medelåldern ligger runt 52 år). Har man nått klimakteriet är det kört oavsett hur bra kondis man har.

Männens spermier får ju också sämre kvalitet med åldern, de har också något slags klimakterium vid 50 cirka. De fortsätter dock prducera spermier. Det fiffiga med dem är att de nyproduceras och i omåttligt överflöd så på ett par miljoner kanske det ändå finns en handfull livsdugliga.

[netaave]

Pappan i den här ev graviditeten är bara 40 men dansbandsmusiker så det lär bli hon som drar hela lasset.
Min man var 49 när den yngsta föddes och det har gått bara bra.

[Kathy]

Nja...egentligen är det inte större risk att t.ex få ett barn med Down's syndrom vid 40 år som det är vid t.ex 20 år.
Men det stämmer att det föds fler barn med t.ex Down's syndrom hos äldre mammor, att man får fram den siffran beror på att det föds färre barn där mamman är 40 än hos de mammor som är t.ex 20.
Generellt sett är procenten densamma.

Sen kan jag hålla med Felix matte, så länge mamman är frisk, mår bra och är i bra kondition, så är det inget fel i att vara runt 40 och bli mamma, förutsatt att man inte kommit i klimakteriet - fast då går man nog inte i "barn-tankar".

Det är bra att det finns fosterdiagnostik och jag vet att om jag skulle vara gravid och få reda på att barnet har något fel, så skulle jag välja abort.
Jag skulle aldrig klara av att ha ett funktionshindrat barn - jag vet alltför väl hur det kan se ut för en del föräldrar och jag beundrar dem hur de överhuvudtaget orkar.

[Hannele]

Och varför ingen undran om pappans ålder? En pappa måste väl också orka ta hand om och fostra barnet.

Jag var klok och skaffade en ung pappa till mina barn, han orkar springa och cykla och simma med dem.

[*Felix matte*]

Vet inte om man nu behöver leta efter yngre upplagor...min är 4,5 år äldre än mej och han orkar fortfarande springa fast barnen sedan länge är utflugna

[violina]

"Klart är dock att det finns ett samband mellan mammans ålder och risken att få ett barn med Downs syndrom. Av mammor yngre än 35 år föds mindre än ett barn med Downs syndrom på 1000 födslar (undantaget mycket unga mödrar, där antalet är något högre). Då mamman är i 35-årsåldern ligger antalet födda barn med Downs syndrom omkring 2 barn per 1000 födda.I 45-årsåldern har antalet ökat till ca 10 per 1000 födda och i slutet av perioden för barnafödandet (48-50 år) föds, rent statistiskt, ca 100 barn med Downs syndrom per 1000 födda. "

http://www.fub.se/fakta/orsakertillds/

[netaave]

När jag blev gravid senast så var jag lite orolig för just åldern, barnmorskan berättade då helt ärligt att det var större risk för att föda ett barn med DS efter 40, men att det i övrigt inte var något att oroas sig för i synnerhet som jag hade gjort det förut.

[Kathy]

"Klart är dock att det finns ett samband mellan mammans ålder och risken att få ett barn med Downs syndrom. Av mammor yngre än 35 år föds mindre än ett barn med Downs syndrom på 1000 födslar (undantaget mycket unga mödrar, där antalet är något högre). Då mamman är i 35-årsåldern ligger antalet födda barn med Downs syndrom omkring 2 barn per 1000 födda.I 45-årsåldern har antalet ökat till ca 10 per 1000 födda och i slutet av perioden för barnafödandet (48-50 år) föds, rent statistiskt, ca 100 barn med Downs syndrom per 1000 födda. "

http://www.fub.se/fakta/orsakertillds/

Ja, det där är FUB:s statistik.

[Kathy]

Down's syndrom

saxat ifrån sidan: "Fortfarande är det dock mödrar under 35 år som föder omkring 2/3 av alla barn med Downs syndrom, eftersom denna kohort representerar den största andelen barnaföderskor."

Netdoktor

[Gåsis]

Visst kan det födas fler barn med avvikelser av äldre mammor, men det största problemet är nog att bli gravid. Det glöms bort ibland hur fort fertiliteten minskar hos kvinnor. Att medvetet vänta med barn tills man passerat 40 borde också vara att acceptera att man kanske inte alls kan bli mamma. Nu fokusers det mesta på att det kan vara något fel på barnet.

/Åsa