CITAT (Gossen Ruda @ 12-03-2006, 18:43)
Hoppas att du med "du" menar rent allmänt, jag skulle aldrig nånsin skaffa mig katt.
Fast med kastrering av katter fattar du nog inte vad jag menar, vad skulle katten välja t.ex. Man stympar katten för att den skall passa in i människan liv och för människans behov, kattens behov struntar man i.
Beträffande kastreringen av människor för att lugna dom gällde det män. Eller så minns jag fel.

Mjo, jag syftade på att kattägare med fördel bör ta sin katt till en legitimerad veterinär och få ingreppet utfört

Inte ska man dit och hacka själv, det vore djurplågeri

För att citera Bodil Ström-Holst, veterinär:
Många honkatter har uttalade löpningssymtom, med stark rastlöshet, matvägran, högljudd vokalisering och urinering på oönskade ställen. De kan, om de löper ofta, snabbt gå ned i kondition, och även ägaren påverkas negativt.
När man ger p-piller påverkas hjärnan att tro att katten är dräktig. Det medför att äggstockarna inte längre stimuleras till cyklisk aktivitet, inga ägg mognar och avlossas och katten löper inte.
De sidoeffekter av p-piller som kan ses är:
Viktökning - en kombinerad effekt av att katten äter mer och rör sig mindre
Temperamentsförändringar - en del katter blir surare, andra vänligare och mer tillgivna. En del katter kan också bli slöa och hängiga.
Ökad törst och urinering
Diabetes - dräktighetshormon motverkar insulin, och p-piller kan därför utlösa diabetes, sockersjuka, hos individer med anlag för sjukdomen.
Livmoderstörningar - de effekter som dräktighetshormon har på livmoderslemhinnan gör att långvarig p-pillerbehandling orsakar förändringar i densamma. Särskilt i kombination med löpningshormon ökar också risken för livmoderinflammation.
Juverförändringar - Behandling med dräktighetshormon kan i enstaka fall, både hos han- och hondjur, orsaka en förstoring av hela eller delar av juvret. Detta går oftast över utan behandling, men om det är kraftigt kan man behöva uppsöka veterinär. Om man regelbundet i flera år behandlar katten med p-piller ökar risken för både godartade och elakartade tumörer. Medelåldern då tumörerna uppträder är 9 år.
Kastration minskar risken för juvertumörer, ffa om man kastrerar katten före 2 års ålder.Slut citat.
Jag, och de flesta veterinärer i landet, vidhåller att det skonsammaste är att kastrera katten för att den ska slippa biverkningarna från p-piller. Om man inte tänker avla på katten är det elakt att låta en katt gå och löpa, det är helt enkelt ohållbart. Kattkroppen slits av att löpa, och cyklerna kommer tätare och tätare ju längre hon går obetäckt, tills det verkar som om hon löper konstant.
Fast det finns ju uppfödare här, jag är övertygad om att de kan berätta mer om kattens löpcykel och beteende. De är ju proffs på det där, jag är bara glad amatör som lyssnar (för mycket?) på veterinären (hennes ord är lag för min del)

Människor är en helt annan sak, och jag tänker avhålla mig från liknelser (fast jag fick en del ideér)

Jag tror att kastreringen gällde både män och kvinnor, jag vet att det gällde utvecklingsstörda av alla kategorier och en del andra grupper i Sverige som (under nazitysklands influenser) ansågs vara olämpliga som föräldrar. Deras gener borde inte överleva ansåg man, och gjorde ingreppet mot deras vilja.