http://expressen.se/index.jsp?a=543243

"Jag kan plötsligt lämna dörrar öppna utan att nån katt smiter in där för att kissa bland kläder och väskor och bråte. Jag kan ha täcken på sängarna på dagarna utan att riskera att de kissas ner."

Rengör lådan oftare, se till att katten är nöjd så att den inte missnöjeskissar och sterilisera/kastrera katten.

En frisk och glad kisse med ren låda kissar på lådan.

"Ingen river sönder alla möbler."

Skaffa klösbräda, tidigt, och lär katten använda den. Jag är övertygad om att den mest envetna kisse kommer att börja föredra klösbärda framför möbler efter lite tålamodsprövande uppfostring med "Fy-spray"

"Jag kan förvara mat på bordet utan att nån katt är uppe för att ta en snabb tugga av nåt som den tycker verkar smaskigt."

Underligt, jag har två katter och ingen av dem försöker sno min mat. Kan det bero på att de har egen? Ingen av mina katter skriker heller på nätterna som det står att läsa i krönikan. De har fullt upp med att trängas med mig i sängen och sno mitt täcke, om de kan.

"Jag behöver inte scanna huset efter kattbajs tre gånger om dagen, plus kattspyorna."

Det gör inte jag heller. Katterna gör det de ska på lådan, hårbollarna passerar igenom i 99 fall av 100 eftersom de har tillgång till gräs och havre (och ampelliljor, fast bara när jag inte ser ). Det är väldigt sällan katterna kräks hemma, och skulle de till äventyrs göra det är det inte en hel pöl. Det blir en liten slem-hög som är lätt att torka upp.

Det hon beskriver är för mig helt främmande, hon ska inte ha katt. Hon ska inte ha något djur alls.

Tänkte detsamma när jag läste det. Stackars katter

Ja, verkligen. En elak liten röst i mig undrar om hon är lika förstående och empatisk för barns behov som hon är för katters behov...

Får väl hoppas att hon hanterar barn bättre än husdjur iaf.

Linda Skugge

Vad bra! (med tanke på vad hon skrivit i sin blogg)

Men handen på hjärtat, har hon inte rätt? Detta efter att ha hört vad svägerskans katt sysslar med. Att ha katt är som att ha hand om ett litet barn med svårartad autism och ADHD och med anarkistiska tendenser. En del tål det, andra inte.

Kattfan styr precis allting. Hela hennes brors familj har inte kunnat komma på besök eftersom dottern är svårt kattallergisk, dottern har fått lämnas bort. Dom gemensamma julaftnarna har upphört. Fast det var på håret när katten fick för sig att jaga flugor i fönstren. Hade brorsan fått bestämma hade katten hamnat i soptunnan tillsammans med alla krossade krukor, vaser och lampor.

Sterilisera en katt som revirpinkar? Är det inte i samma kategori som att amputera klor eller ta bort hundars stämband? Att revirpinka är lika naturligt för en katt som att vässa klorna eller som att en hund skäller. Vi hade en mörk period här i Sverige när sinnesslöa personer steriliserades bl.a. för att bli lugnare. Dom kunde ju ändå inte ta hand om ett barn. Samma sak?

Stackars hennes katter.. de kan inte haft ett lätt liv... bara katter som inte mår bra eller är sjuka håller på sådär.
Inte kan de ha haft något sällskap heller om de var uppe och röjde hela natten... mina katter har alltid sovit i sovrummet med mej på natten.

Kastrera - inte sterilisera.

Och anledningen till att s.k "sinnesslöa" steriliserades berodde inte på att de skulle bli lugna, utan på att man inte ville att de skulle få barn och ev föra vidare sin "sinnesslöhet".

Citat Skugge: "Nu är jag helt fri. För första gången på 13 år. Det känns förjävligt tomt. ... "

Tror Skugge är självironisk jag: hon överdriver kattproblemen (det är ett kåseri!) för att komma till slutklämmen - att katter är underbara, oemotståndliga och starkt beroendeframkallande.

Citat Skugge: "Lyd nu ett råd: skaffa INTE djur om ni planerar barn. Det räcker att ha små människor omkring sig som kissar, bajsar och spyr. ..."

Och det betyder väl inte heller att hon menar att små människor inte gör något annat än... Varför skulle det då planeras barn? Utan att det känns "förjävligt tomt" utan både katter och barn - egentligen.

Inte alls. Det är till och med önskvärt att du kastrerar katten om du inte tänkt ta kattungar efter din den.

Fråga vilken veterinär som helst, eller kolla på
Svenska Katters Sida. De samarbetar med Agria samt en rad duktiga veterinärer för att katterna ska ha det så bra som möjligt.

Hoppas att du med "du" menar rent allmänt, jag skulle aldrig nånsin skaffa mig katt.

Fast med kastrering av katter fattar du nog inte vad jag menar, vad skulle katten välja t.ex. Man stympar katten för att den skall passa in i människan liv och för människans behov, kattens behov struntar man i.

Beträffande kastreringen av människor för att lugna dom gällde det män. Eller så minns jag fel.

Så tolkade jag också hennes text. Jag kan inte annat än känna igen mig i en del beskrivningar. För visst är det så att man ibland kan känna att det är jobbigt att ha djur. I morse vaknade jag av att min hund kräktes. Det är ju så där kul att börja sin morgon med att torka spya. Men det betyder ju inte att jag inte vill ha mitt lilla lakritstroll!

Mjo, jag syftade på att kattägare med fördel bör ta sin katt till en legitimerad veterinär och få ingreppet utfört Inte ska man dit och hacka själv, det vore djurplågeri

För att citera Bodil Ström-Holst, veterinär:

Många honkatter har uttalade löpningssymtom, med stark rastlöshet, matvägran, högljudd vokalisering och urinering på oönskade ställen. De kan, om de löper ofta, snabbt gå ned i kondition, och även ägaren påverkas negativt.

När man ger p-piller påverkas hjärnan att tro att katten är dräktig. Det medför att äggstockarna inte längre stimuleras till cyklisk aktivitet, inga ägg mognar och avlossas och katten löper inte.

De sidoeffekter av p-piller som kan ses är:
Viktökning - en kombinerad effekt av att katten äter mer och rör sig mindre
Temperamentsförändringar - en del katter blir surare, andra vänligare och mer tillgivna. En del katter kan också bli slöa och hängiga.
Ökad törst och urinering
Diabetes - dräktighetshormon motverkar insulin, och p-piller kan därför utlösa diabetes, sockersjuka, hos individer med anlag för sjukdomen.
Livmoderstörningar - de effekter som dräktighetshormon har på livmoderslemhinnan gör att långvarig p-pillerbehandling orsakar förändringar i densamma. Särskilt i kombination med löpningshormon ökar också risken för livmoderinflammation.
Juverförändringar - Behandling med dräktighetshormon kan i enstaka fall, både hos han- och hondjur, orsaka en förstoring av hela eller delar av juvret. Detta går oftast över utan behandling, men om det är kraftigt kan man behöva uppsöka veterinär. Om man regelbundet i flera år behandlar katten med p-piller ökar risken för både godartade och elakartade tumörer. Medelåldern då tumörerna uppträder är 9 år. Kastration minskar risken för juvertumörer, ffa om man kastrerar katten före 2 års ålder.

Slut citat.

Jag, och de flesta veterinärer i landet, vidhåller att det skonsammaste är att kastrera katten för att den ska slippa biverkningarna från p-piller. Om man inte tänker avla på katten är det elakt att låta en katt gå och löpa, det är helt enkelt ohållbart. Kattkroppen slits av att löpa, och cyklerna kommer tätare och tätare ju längre hon går obetäckt, tills det verkar som om hon löper konstant.

Fast det finns ju uppfödare här, jag är övertygad om att de kan berätta mer om kattens löpcykel och beteende. De är ju proffs på det där, jag är bara glad amatör som lyssnar (för mycket?) på veterinären (hennes ord är lag för min del)

Människor är en helt annan sak, och jag tänker avhålla mig från liknelser (fast jag fick en del ideér)

Jag tror att kastreringen gällde både män och kvinnor, jag vet att det gällde utvecklingsstörda av alla kategorier och en del andra grupper i Sverige som (under nazitysklands influenser) ansågs vara olämpliga som föräldrar. Deras gener borde inte överleva ansåg man, och gjorde ingreppet mot deras vilja.

Jag håller inte med, för beteendet hon beskriver är typiskt för en katt som inte trivs (av vilket skäl det än må vara).

Om hon försökte vara ironisk eller lustig misslyckades hon kapitalt.

Å andra sidan reagerar som som kattälskare (en som t om bygger om bokhyllasn för att den ska bli kattvänligare) och då kanske man kan överreagera något

Fortfarande förstår du inte vad jag menar. Du tar dig en rättighet att stympa och förändra katten så den passar i ditt liv. En rättighet att styra en annan varelse som jag anser att du inte har. Fast det kanske är för djupa tankar?

Du gör det lätt för dig genom att ignorera fakta. Då kan man inte diskutera med, imho.

Skulle du till äventyrs faktisk bry dig om vad det handlar om kan du ju läsa igenom den här trådensom handlar om just kastration och kattägares ansvar för sina djur. Fast ansvar kanske är för djupt för dig?

Frågan är vem som ignorerar fakta.

Vad tror du katthonan helst vill? Bli kastrerad eller träffa en trevlig kattpojke? Har du fullmakt från henne?

Ett sista exempel. Du får ont i handen när du bär tungt. Du går till en läkare och klagar. Han säger till dig att lägga upp handen på ett bord och när du gjort det tar han fram en yxa och hugger av handen. Violá. Ingen smärta i handen mer, problemet är löst. Gick det upp ett ljus? Annars ger jag upp. God natt.

Ja ADHD är inte att leka med.

Hade jag haft samma medvetandegrad som en katt hade jag tyckt det var skitkul att bli som en sjuåring igen.

LOL

Så kan man också se på saken

Vem ska ta hand om alla kattungar om "vi människor" inte hjälper till och stoppar det lite. Det är synd om alla katter som inte har någon som tar hand om dom. Tror nog att katterna har det bättre hemma hos ägaren i lugn och ro än att springa omkring ute. En kompis Kattunge blev med barn. De trodde inte att så små katter kunde få ungar. Hon hade det jätte jobbigt hela graviditeten och var nära att dö själv under förlossningen. Alla kattungar var döda. Katten stannade i växt och ser fortfarande ut som en lite 6 mån katt.

Jaa.. pedanter ska inte ha husdjur

vet inte vad för hjärnskadad katt hon har haft. i värsta fall får man väl torka spya en gång/år och kattskit 1gång/2 år enda nackdelen som är påtagande är väl hårfällningen annars stärmmer inget av det hon säger

Våra katter skiter i vår trädgård eller i lådorna, pissar likaså!
De tar ingen mat på bordet....
De är lekfulla, apporterar bl a leksaker.
Ligger lugnt, nattetid, förutom när de va kattungar........
Synd om de som ej kan förstå att det är fantastiskt att få leva med djur!

Det är en välsignelse att få leva med djur

Det skulle vara ett mycket tomt hem utan kissarna. Ingen som tassar fram över täcket på morgonen för att kolla om det vakas gos. Ingen som rullar runt i solfläcken på parketten. Ingen som sträcker ut sig lojt på armstödet och kräver att bli klappad. Ingen som stryker sig mot benen i köket. Ingen som jagar solkatter på tapeterna eller bär omkring luddtussarna (leksaker). Ingen som kryper in under täcket om natten och kittlas med morrhåren. Ingen som klampar fram över tangenterna när man suttit vid datorn för länge.

Nej, det vore mycket tomt utan katterna.

man borde måsta gå en kurs eller göra ett prov för att få ha djur,