Som ny- eller omplanterad måste den såklart ha vatten, men annars brukar man inte behöva vattna alls. Tänk på kontinentens vingårdar, magra, eländiga jordar där rötterna kan söka sig djupt ner, tio meter eller längre än så. Det finns rentav en risk med alltför mycket ytligt vatten som bara gynnar rotbildning längst upp. Låt mig översätta fritt ur Jeff Cox, ”From Vines to Wines” (som rekommenderas):
”Ge rankan bara så mycket vatten som krävs för att den inte ska dö eller få bestående skador. Eftersom rötterna går så djupt, måste det vara mycket torrt för att bevattning ska krävas. Du märker om skottutvecklingen blir långsammare vid vårtorka, då den annars borde skjuta fart, och utrymmet mellan noderna blir kortare ut mot skottspetsarna. Klängena blir slaka och förvissnade, och blomklasarna kan torka ut. Märker du något av dessa symtom, är det dags att vattna. Ge en rejäl rotblöta, i stället för bara lite grann. Detta tränger genom huvuddelen av växtens rotmassa. Grund bevattning gynnar tillväxt av ytliga rötter. Nästa gång jorden torkar upp några tum överst, har hela vinrankan plötsligt inget vatten. Då kan den snabbt ta skada.” (s. 58)
|